Lever livet mitt i livet

  Plötsligt finns den där... ...den där subtila känslan av förändring i luften... skiftet från vår till sommar... Jag känner det när jag är uppe i bergen.... Vallmon hänger nästan krampaktigt kvar på sin tunna stjälk men snart har dom sista röda kronbladen farit iväg i de varma vindarna. "Vi ses nästa år"... Värmen som gör hundarna dåsiga... När vi sätter oss vid ån för att de ska kunna svalka av tassarna... Denna plats som alltid tar mig till en annan dimension mentalt, där frid och ro råder och kvittrande fåglar talar om att här är man trygg. Sommartid torkar ån upp mer och mer, liksom avdunstar i hettan. De gröna färgerna runtomkring fördjupas, från skirt och ljust till lite dovt och matt.  Jag vet att vi inte kommer att ses lika ofta nu på ett tag, pga av hettan, men gläds åt tanken över när det väl blir av igen. Jag noterar det enorma snickarbiet som svävar från blomma till blomma, rakt in i Lejongapet för att hämta pollen och föra vidare till nästa.  Så viktig och e...

  "Min älskling du är som en ros, en nyutsprungen skär".. . Jag kan förstå hur han tänkte, vår käre Evert Taube när han skrev dom raderna.. Det är nåt med rosor som liksom landar i själen, attraherar alla sinnen och bara gör en lycklig.  För övrigt är det en sång som jag blev påmind om nu,  som jag faktiskt älskade väldigt mycket när jag var barn. Att få dom raderna sjungna eller skrivna till sig måste göra en till en väldigt speciell person minns jag att jag tänkte, när jag på midsommarnatten plockade 7 sorters blommor att lägga under huvudkudden med den näpna volangkjolen fladdrande kring daggvåta, myggbitna sommarben. "Vems ros skulle jag bli? Kommer drömmen att berätta det?" "Nyutsprungen skär" sa mig kanske inte så mycket, men "du är som en ros" räckte väl i mitt dagdrömmeri. Sen vet vi ju alla att rosen kräver sin person. Om den inte får omtanke, rätt jord och näring skrumpnar den lätt till en spretig taggig risbuske.  Jamen det är väl l...

Här satt vi och gottade oss lite häromdagen jag och maken. I solen nere vid hamnen här i Barcelona. Vovvarna låg under bordet i skuggan då värmen nu börjar bli påtaglig, och gränsen är hårfin att man kan sitta så här utan skyddande parasoll.  Vichy Catalan är för övrigt livets dryck och nåt jag alltid måste ha hemma, och jaa...dessutom beställer in oftast när vi är på lokal :) Det är bara naturellt kolsyrat vatten men alltså det godaste som finns!! Med lite is och citron är jag hemma :D Och ja, det kostar minst lika mycket som ett glas vin eller bubbel här, haha... Maj har alltid haft nåt magiskt över sig på nåt vis. Många fina minnen har jag från just den här tiden. Och det poppar upp i mitt Facebook-arkiv gång på gång, så idag tänkte jag dela med mig av lite härliga majminnen från facebook-arkivet :D   För 15 år sedan hade jag tagit första doppet i poolen hemma i trädgården, och det var alltid en fröjd minns jag. Rödbränd i ansiktet var jag också tydligen...haha... För 14 år...