Lever livet mitt i livet

  Kanske skulle man ha blivit ingenjör, hehe?  Kunde ju inte låta bli att prova sonens ingenjörsattribut, skyddsglasögonen och hjälmen, som han måste ha på sig när de gör studiebesök på olika byggen :) Han läser ju till ingenjör inriktning bygg/arkitektur som sagt. Även reflexväst och skor med metallhätta ingår i "uniformen". Mja, om det bara hade varit så enkelt... när jag ser hans studiematerial inom matematik/fysik så tar jag snabbt av mig hjälmen och bugar i respekt och konstaterar ödmjukt att det nog inte riktigt är min kopp te även om jag tycker att byggnadsdelen och arkitekturen är väldigt intressant;) Och då kommer vi osökt in på ett av mina söndagsgrubblerier... AI "Artificial intelligence (AI) is  a set of technologies that enable computers to perform a variety of advanced functions , including the ability to see, understand and translate spoken and written language, analyze data, make recommendations, and more." (Info från Google) Vad känner Du inför dett...

  Så här är det.  Jag nämnde lite om det här med förväntningar... Sen vi flyttade till Barcelona har mycket förändrats förstås. Mycket av sånt jag tog som självklart i mitt tidigare liv är helt bortskalat nu. Livet här är ju min vardag nu, med alla aspekter inkluderat (inte bara sol, palmer och stränder). Det är ju så...man flyttar inte till ett annat land och allt fortsätter precis som innan, det är en omöjlighet. Aktiva val måste göras och acceptans för en annan livsstil en nödvändighet. Det är tex svårt att bo mitt i stan här, med dyr hyra, och låga löner och samtidigt äga en bil tex... Parkering är svindyrt, och att köra bil här är direkt osmidigt och egentligen också onödigt. De första åren tänkte jag inte alls på det, och jag saknade absolut inte bil. Maken kände, och känner fortfarande detsamma.  Så går ju åren, och äventyrslustan gör sig påmind då jag har redan har upptäckt väldigt många platser i närområdet, dit man kan ta sig med tåg. Och just roadtrips är någo...

  Kanske är det så enkelt att det bara handlar om vad man har för förväntningar? Jag vet inte... När jag nu sitter här hemma och tänker tillbaka på resan känner jag mig så oerhört tacksam och uppfylld av energi.  Vi hade några eventuella planer vi bollade med men samtidigt hela tiden med åtanken att det blir som det ska bli. Och faktum är att det kunde egentligen inte ha blivit bättre än vad det faktiskt blev. Vår roadtrip på Österlen tex. Magiskt på alla sätt och vis. Men det inlägget kommer senare... Jag älskade verkligen att besöka Sverige den här tiden... när våren liksom håller på att komma ur sin puppa. Det där spröda, skira, nästan lite ömtåliga.... Efter många år utomlands i medelhavsklimat är det det speciellt att få uppleva just det. Det där som liksom puttrar i luften. Som på något sätt ligger i mina gener och jag förknippar med en förväntan. Pirrig glädje.  Vårrus i sin allra första fas. Förnimmelsen av vad som komma skall. Jag kände mig så lyckligt förunnad a...