Lever livet mitt i livet

 Oj, oj vad lätt man kan hamna i fel rum just nu känner jag, ett rum där negativa energier och hat får  för stort spelrum. Jag väljer aktivt att stanna i det rum jag mår bäst i, för jag tror i det långa loppet att kärlek, värme och trohet på det goda är det som vinner i längden, och att hat bara föder hat dessvärre. Jag tror att om vi någonsin ska kunna påverka i det stora, måste vi starta i det lilla, hos oss själva. Men detta är min personliga åsikt och jag respekterar till fullo om någon tänker på ett annat vis förstås. Med det sagt tänkte jag att vi håller oss i världen av blommor och bin, eller jaa.. blommor och djur , istället;) Jag bjuder helt enkelt in er till min mentala/fysiska trädgård idag. För några veckor sedan var vi ute och hikade med några av våra bästa vänner, och då pratade vi om just det där att ha en egen trädgård. Dom längtar efter ett litet hus med trädgård och håller väl på att söka runt lite, men att hitta ett hus i lagom budget häromkring är inte det ...

  Det var en tidig vårdag, lite grådaskig och småruggig.  Men vad gjorde det? Två flickor skuttade glatt ut från bilen, redo för en spännande dag på en bondgård. Den ena flickan var 9 år, hennes långa kopparröda hår fladdrade i vinden där hon lyckligt och nyfiket spatserade runt... vart var korna? Och grisarna? Fanns det hästar månne? Joodå, ridstövlarna satt på dagen till ära, inget passade väl bättre på en bondgård, så säg. Hennes dröm var att leva och bo på en bondgård, med en massa djur, och åkrar och ängar runt knuten. En alldeles egen häst låg högt på önskelistan förstås. Den andra flickans pappa skulle gå och träffa gårdens ägare en stund... "Spring inte iväg för långt nu flickor! Och var försiktiga med djuren..." förmanade han och flickorna nickade ivrigt. Dom skulle vara försiktiga så klart.  "Jag är van att vara på bondgård" försäkrade flickan med långa året. Ögonen glittrade och pappan kunde inte låta bli att skratta åt deras iver. "Jamen då ses vi o...

 Jomen ibland händer det faktiskt... att både jag och mannen är lediga, solen skiner och livet bara väntar på att levas... Idag var det en sån dag faktiskt! (Eller rättare sagt igår, i skrivande stund) Vi har inte regelbundet lediga dagar tillsammans pga lite olika arbetsscheman, men det är inget vi lider av då vi båda har våra egna saker, hobbys och intressen att pyssla med och ju dessutom jobbar hemma båda två och träffas en hel del ändå :) Dock älskar hundarna när vi alla hittar på nåt tillsammans, så sekunden vi började packa väskor och nämnde ordet tåg sprang dom runt som yra höns och gjorde allt för att vi inte på något vis skulle glömma att ta med dom på äventyr... Vilket vi ju naturligtvis inte gör. "Jag vill ha sol och strand..."  ...sa mannen bestämt som har varit iväg i Italien hos familjen och mest haft regn faktiskt, och dessutom haft lite otur med sina lediga dagar också. Jomen det kunde jag leva med kände jag. Och självklart är du välkommen att följa med! Vi gi...