Lever livet mitt i livet

 Jag smyger upp denna tidiga morron. Det är fortfarande mörkt men på väg att ljusna. Redan när jag har duschat och fixat mig har det gått från natt till dag. Det är söndag och jag jobbar som vanligt. Helg för mig är inte som för många andra utan den infaller på mån-tis istället. Så när alla skriver om den underbara fredagskänslan och TGIF osv så rycker jag på axlarna och vet att jag fortfarande har två dagar till att jobba. Fördelen med det är att måndagsångest inte längre finns i mitt liv... ...allt är relativt... Morronen är ljummen, jag öppnar terrassen och hör svalorna ljuda över den ännu nyvakna ljust blå himlen. Jag tittar till mina Dahlior som växer och frodas för varje dag.  Tänk att jag skulle bli en Dahlia-tant.  En som pratar om att väcka upp knölar och hitta ögon och kolla rottrådar. En som sitter och nördar in mig på Youtube om hur dessa oerhört delikata små potatisliknande fenomen ska vattnas och gödslas. Hade jag trott det för 10 år sedan?  När trädgår...

Igår vinkade vi av sonen. Igen.  Idag pratade vi på Facetime och det känns nära men ändå långt bort.   Igår morse satt vi här hemma i soffan på morronen. Drack morronkaffet och löste dagens Connections och dagens Koppla. Klurade lite på korsordet för stunden.  Idag satt han i soffan hemma i Malmö istället. Hans flickvän skulle vidare till London så hon åkte några dagar tidigare. Dottern lämnar idag och plötsligt är det bara vi "empty nesters" igen... Två underbara veckor har passerat. På ett vis i blixtrande fart. Så känns det ju alltid när man tänker tillbaka. Samtidigt har vi haft så mycket roligt och härligt på agendan så de två veckorna känns som det dubbla ung...  Vädret har varit strålande i princip varje dag. Runt 20 grader och sol. Ja, det har bara gett och gett. De frusna svenskarna har varit supernöjda förstås och det har ju känts så fint även för oss. "Mamma, var har du den lilla systemkameran som du fick av oss när du fyllde år typ 2019?" ...undrade sone...