Om när jag åkte till Sverige
Jag och sonen njuter av höstens färgprakt i Lund Ibland blir saker inte alls som man tänker sig, och det är ju för all del bra emellanåt. "Nämen tänk vad bra det här blev nu då..." Ja, ni vet... Vi flyttade från Sverige 2016. Då hade jag levt där i 45 år. Born and raised. Att det blev just Barcelona vi hamnade i var från början egentligen en tillfällighet. Vi hade väl längtat ut . Bort. Till. Från. Maken är italienare. Han saknade Medelhavet, kulturen, maten, värmen, solen osv. Och ja, det gjorde jag med. Livet ropade högt och ljudligt. Jag var så färdig med mörker, kyla, det stressiga vardagslivet som snurrade snabbare och snabbare. Jag kände att jag ville så mycket mer. Vidga vyerna. Testa på nåt nytt. Slippa vintern. "Livet måste ju vara mer än detta" var väl tanken som malde ofta. Ja, sen var det som att öppna en ask med pusselbitar som plötsligt gick att få ihop till en helhet. Tillfället öppnade sig och vi grep tag i möjligheten. Smack, smack, smack.
