Lever livet mitt i livet

  Här bor vi.  På vår lilla gata mitt i den stora staden som aldrig sover. Den första bilden är från vår balkong på framsidan av lägenheten, och den andra är från vår terrass på baksidan av vår lägenhet. Här är det aldrig tyst. Min kära bloggvän  Annika i USA , skrev ett inlägg om bl.a villaområdet i förorten där hon bor med sin make, och jag slogs av den markanta skillnaden mellan våra olika boenden, när det kommer till just ljud versus tystnad. Joodå, vi har bott i ett lugnt villaområde i en liten stad i Sverige under många år, så det är inte på något vis obekant med den typen av tystnad som blir på en sån plats. Att bo som vi gör här i Barcelona däremot är att befinna sig i ett ständigt potpurri av olika ljud. När vi precis hade flyttat hit 2016 fascinerade det mig oerhört att vara omgiven av alla dessa ljud.... Ett barn gråter, ett annat skrattar. Småfåglarna kvittrar och duvorna kuttrar. Bilar kör förbi, och en moppe startar. En granne övar på sin senaste operaserena...

  Gomorron denna söndag... Här faller regnet som om det inte fanns en morrondag, dag 3581 eller nåt, haha... Näedå, inte så allvarligt kanske, men i några veckor har det pågått... det känns dock urlöjligt att klaga när man bor på en plats där solen ändå lyser för det mesta, och faktum är att när jag är uppe i bergen så njuter jag av allt det gröna, friska och hur åarna och dom små vattenfallen nu är på full fräs <3 Jättefint att se, och väldigt välbehövligt.  Kan dock ana besvikelsen hos alla Barcelonas besökare som såg fram emot några soliga vårdagar i Spanien och möts av detta... upplevelsen färgas ju lite av det obönhörligen och förväntningen när man besöker Spanien är väl sol, palmer och sangria under blå himmel... men vädret kan ingen styra över, så är det bara :) Nog om det. Jag läste en artikel  i tidningen MÅ BRA där psykiatrtikern Anders Hansen hävdade att ju äldre man blir desto lyckligare är man... och ja, det låter ju väldigt fint och bra på alla vis. Han m...

Palmer och såpbubblor, något man ständigt stöter på i Barcelona Jag minns det så väl. Första gången vi besökte Barcelona, 2015... På många vis var det en ganska hektisk period ur ett res-perspektiv sett, jag gick en utbildning i Köpenhamn via mitt arbete så jag pendlade mycket dit. Detta varvades med andra resor det året som vi gjorde av olika skäl, vi var också i Alicante, Paris, Bryssel och så förstås Stockholm. Ja, sen under årens gång har vi förstås gjort många andra resor också, Napoli, Munchen, New York, London, Milano, Rom... flera platser i Mexico och Thailand, Norge, Tyskland osv... Summa summarum, vad jag vill säga med det är att det är oundvikligt att jämföra hur olika platser påverkar, och hur olika städer talar till mig. Inget är svart eller vitt förstås, och jag förmodar, eller rent av antar att man också påverkas av den miljö man åker ifrån . Det där med kontraster och nya energier präglar ju också upplevelsen. Tex när vi åkte från den lilla sömniga staden i Småland till...

  Ja, så här såg det ut i söndags i det här hörnet av världen. Fyra slagna hjältar som synes, haha :) Mamsen (moi), en liten duva och två vovvar, samtliga däckade i soffan... Jag bjuder på den :D Dottern tog fotot i ett obevakat ögonblick och delade i vår familjegrupp och jag kunde inte annat än garva när jag såg den. Det hör definitivt till ovanligheten att jag slumrar i soffan så där på blanka eftermiddagen...  Men!   ...låt oss se vad som ledde fram till detta scenario :) Vi går tillbaka en vecka i tiden helt enkelt.... Jamen vi fick ju älskat besök <3 Sonen landade här i Barcelona på lördagskvällen och det var vi alla väldigt glada för. Margot la beslag på honom omedelbart :) Tack och lov inga fadäser med resväskan den här gången... ja, någon kanske minns vad som hände förra gången, som jag skrev om i det här inlägget  Historien om en resväska . Den resväskan fick han dock aldrig tillbaka dessvärre men han kompenserades över förväntan ur ekonomisk synpunk...