6 år senare
Solens strålar genom det vintergrumliga köksfönstret. Den där februarisolen som var ack så efterlängtad men samtidigt så ovan, som fick varje skavank, varje dammkorn, alla smulor att bli obarmhärtigt avslöjade i det slitna köket. Lägenheten var tillfällig i väntan på den nya dom snart skulle flytta in i. Det var egentligen en helt vanlig dag. Och en ganska vanlig familj. En mamma, en pappa och två barn som precis hade ätit lunch och nu planerade för dagen. En vän på besök och skratt och prat som studsade mellan väggarna. En doft av kaffe, och tulpanerna på bordet som gav löfte om vårens ankomst. Jomen visst var det en vanlig dag... fram tills ringklockan på ytterdörren skrällde genom hallen in till köket.. ...och det blev en ovanlig dag. 6 år hade passerat sen hon hade hämtat sina saker i radhuset. Ryggen där i köket med dom aprikosa gardinerna för alltid kvar på näthinnan. Det sista hon såg innan livet vände blad. Såret skulle alltid finnas där, men ...