Det olevda livet
Har du sett filmen Sliding doors?
Den är från 1998 (smällde av när jag läste det, det är ju jättelänge sen, haha).
Huvudrollen spelas av Gwyneth Paltrow och handlar om hur hon plötsligt lever sitt liv i parallella dimensioner, p.g.a två skilda händelser. I det ena scenariot missar hon tunnelbanan, i det andra hinner hon med den, och plötsligt förändras livet på ett ögonblick. I filmen får man följa henne i båda "liven" och se var dom olika scenariorna leder henne.
Jag kom ihåg, när jag såg den, hur fascinerande jag tyckte den tanken var.
"Vad hade egentligen hänt om jag hade gjort si, eller så istället...?"
Eller helt enkelt bara tanken att man omedvetet går genom livet grundat på små omedvetna val eller händelser... likaväl som medvetna...
Sen vad som styr oss, eller leder oss i beslutsstundens hetta är väl en fråga man får närma sig på ett mer djuplodat plan förstås, men jag tycker att det är lite kul att fundera på.
Det olevda livet....
Igår åkte jag och vovvarna iväg en sväng och varje gång jag åker till just den platsen vi skulle till brukar tanken slå mig....
Hur hade livet blivit om...?
Men vi tar det från början helt enkelt..
Häng med vet ja!
Margot tar täten och visar vägen till tågstationen som hon har stenkoll på :)
Vi plöjer igenom turisthorderna på Passeig de Gracia....
...förbi butiker som jag inte handlar på...
...och så hoppar vi på tåget 2 mil söderut till en stad som heter Castelldefels som har ca 65.000 invånare.
Där bor bland annat den kända fotbollsspelaren Lionel Messi tex... om nån har koll på fotboll och dess spelare. Han anses väl vara en av de största iaf.
Ca 30 min senare är vi framme och som vanligt konstaterar jag att jag känner mig ganska hemma där.
Det känns hemvant och mysigt helt enkelt, påminner mig lite om en svensk medelstor stad, välordnat och trivsamt.
Vi strosar runt lite i en park innan vi ska bege oss vidare...
Vi lämnar parken och promenerar vidare....
...förbi den gamla masian Ca n' Armand som blev bombad 1938 under Franco-diktaturen som då pågick i Spanien. Den har sparats till minne av dom som försökte försvara den men dessvärre dog vid attentatet.
Under Franco-diktaturen så förbjöds ju bl.a det katalanska språket som ju talas här i Katalonien, och det har förstås skapat en del splittringar mellan Spanien och Katalonien, och för katalanerna är det idag oerhört viktigt att bevara sitt språk, och den katalanska kulturen. Inte helt förvånande.
En masia kan man säga är en farm eller gård, ofta med olivodling eller vinodling, och just den här strukturen är väldigt typisk för Katalonien bl.a.
Efter lite kulturell berikning lämnar vid stan....
...tar bron över motorvägen och följer sen den vägen några km, mot havet som är vårt mål idag :)
Vi traskar igenom en liten skog av palmer <3
Det kan aldrig finnas för många palmer tänker jag när vi går där.
Vi kliver sen ut här...
Så oerhört många saker att älska i den här bilden <3
Och ja... här andas man, det lovar jag...
Ljuset är otroligt vackert, och solen ligger lite på lur i de gråa skyarna. Vill inte riktigt komma fram...
Havet är fyllt av kite-surfare denna dag, antagligen precis lagom och perfekta vindförhållanden.
Ja, ni ser ju... jag tänkte att dom nog trasslar in sig i varandra snart...
En kitesurfare på promenad med sin skärm... det såg ganska tufft ut då vinden verkligen slet och drog i den...
Stranden är väldigt blåsig och vi går upp mot strandpromenaden istället.
Strandpromenaden är flera km lång och väldigt mysig. Små restauranger och barer, några hotell men också privata bostäder.
...och när vi går förbi det här huset slås jag som vanligt av tanken...
"Här hade vi kunnat bo... tänk om..."
Det olevda livet
Innan vi skulle flytta hit från Sverige, tittade vi ju naturligtvis på några olika lägenheter. Bl.a en lägenhet i det här huset.
Mannen åkte hit först nämligen och då var han på visning här.
"Du skulle älska det tror jag"
...sa han när han ringde.
"Det finns pool i den gemensamma trädgården, stranden precis utanför... jag kan se framför mig hur du tar dina löpturer längs med vägen..."
Och det lät ju så bra, verkligen.
Men jag ville inte.
Jag.Ville.Inte
Jag oroade mig för kommunikationerna till stan (alltså Barcelona stad), att det skulle bli bökigt med jobbpendling, jag ville ha stadspulsen.. ja jag ville bo i stan helt enkelt.
Man visste ju ingenting vid den här tiden. Så var det ju.
Visst, lägenheten var heller inte i toppskick, ganska skabbig enligt mannen, och det vägde väl också lite grann i beslutet.
Men varje gång jag går förbi där kan jag inte låta bli att tänka hur det skulle ha varit om vi hade valt den lägenheten.
Vi hade haft en liten pool precis utanför dörren...
Men om jag hellre hade velat bada i havet så öppnade jag bara grinden och följde den här lilla gången...
...och så stigen ner till stranden för ett morrondopp kanske?
Jaa, det är en lite svindlande tanke att det hade kunnat vara mitt liv.
Samtidigt vet jag att det blev helt rätt som det blev.
Där och då var det stan jag ville till, ja även mannen, och jag har älskat vårt kvarter vi bor i från första stund jag satte foten här i de myllrande gränderna.
Idag är jag dock mer öppen för att bo utanför stan, då jag inte har riktigt lika stora behov av stadspulsen längre, men samtidigt har jag ju tillgång till allt jag behöver här.
Berg, hav, skog och lite stadspuls ibland om jag önskar det.
Det blev ett annat liv helt enkelt. Förmodligen det som var menat att bli.
Vi fortsätter förbi huset med det olevda livet...
...och jättebänken där man kan leka att man är en liten minimänniska...
Och nu närmar vi oss tågstationen.
Vinden blåser ganska kallt, tjejerna har sprungit av sig på den enorma stranden och vi känner oss redo att fara hem till Barcelona igen.
Tack för idag Castelldefels <3
Tänker du på det olevda livet ibland?
Har du nån särskild händelse som du kommer på?
Ha en fin dag önskar jag dig<3
Hej Sara,
SvaraRaderaVilken fin promenad! Ja, den filmen har jag sett och tänker faktiskt på den ibland precis som du. Alla val man har gjort, alla vägskäl man stått inför och som i sin tur format livet. Spännande.
Hur trivs ni i Spanien? Vi bodde där i 4 år i slutet av 1990-talet. Jag trivdes så otroligt bra.
Ha en fin dag!
Kramen,
Anneli
Gomorron Anneli!
RaderaVad roligt att fler än jag kommer ihåg den filmen, men visst är det en fascinerande tanke😊
Vi trivs otroligt bra här, vi har bott här sen 2016, i en gammal lägenhet mitt i hjärtat av Barcelona. Jag älskar att vara både uppe i bergen och vid kusten här så klimatet passar perfekt med milda soliga vintrar, härlig höst och vår och garanterat solsäkra somrar, haha (är dock inte överförtjust i högsommaren men det funkar😉)
Det är verkligen ett bra och härligt land att bo i på många vis😊
Sen har jag många vackra barndomsminnen från Dalarna också förvisso, du är väl dalkulla va? Älskar ditt vackra hus och naturen där😊
Stor kram!
Som vanligt är dina promenader jätteroligt att följa med på, tack! Jag tänker ofta på hur det kunde varit om jag gjort ett annat val. Det är en spännande tanke. Vi har ett hus här som vi så gärna ville köpa och gick utanför vår budget för att verkligen få det, men de tyckte det var för lite betalt så det huset blev aldrig vårat. Jag sörjde det i flera dagar. Idag är jag innerligt glad att det blev så, för det här huset är avsevärt mycket bättre för oss. Kram!
SvaraRaderaGomorron Anna!
RaderaTack för att du följer med🥰
Jamen ofta är det ju så, man konstaterar att "vilken tur att vi valde si eller så..." Det känns verkligen som att ni hamnade precis rätt invid "Skogsgläntan", meant to be❤️
Sen kan man ju alltid vara lite nyfiken , hehe, och just där väcks alltid den tanken hos mig😊
Stor kram!
Jag har sett filmen som jag tyckte mycket om. Tänker ofta på hur saker kunde ha varit om vi verkligen köpt det där huset utanför stan som maken och svärfar var och tittade på. Hade vi sluppit allt elände med sönerna? Hade jag hittat ett ordentligt jobb? Hade vi separerat? Fast jag vet ju att allt egentligen blir som det ska. Tänk om jag hade suttit därute själv nu. Inte ens med havet nära. Vet faktiskt inte om det hade varit bättre....Fast jag tänker på det ibland. Marika
SvaraRaderaGomorron Marika!
RaderaSå roligt att vi är flera som har sett den filmen och faktiskt tänker på den ibland också, men ja, det är ju en lite spännande tanke som sagt :)
Jamen, visst ställer man sig frågorna när man sitter med facit i handen, och så att säga har den ena dimensionen svart på vitt, så här blev det... Samtidigt kan du ju också se den andra sidan lite diffust och konstatera att "det blir som det ska" och lärdomar och erfarenheter kommer ju med det.
Men så klart är det oundvikligt att tänka på det ibland :)
Stor kram till dig!
Jag älskade Sliding Doors! Gillar även tanken att flyktigt lande i det olevda livet, men har insett att jag mår så mycket bättre av att "släppa och gå vidare". Alltså, att ha en sådan här stund där man funderar och drömmer om hur det kunde ha varit är rolig, att låta sig själv stanna i det som kunde ha varit och inte gå vidare i livet är dåligt för vem som helst. Somliga är ältare, de som ofta hamnar i "Varför?"-tankar som inte har något svar. Somligt blir bara som det blir helt enkelt, annat kan man verkligen känna sig tacksam över hur det blev, medan annat kan lämna en besk eftersmak under lång tid... Men som sagt, att göra på detta sätt som du gör här är bara roligt och visar ju också hur spännande livet är! Kram.
SvaraRaderaGomorron Monnah!
RaderaJag visste väl att du också älskade den filmen ;)
Visst har du så rätt i att "släppa och gå vidare " är bättre än att älta i det som ändå uppenbarligen inte går att ändra på. Sen att leka lite med tanken tycker jag bara är roligt och just den där lägenheten blir lite så, troligtvis för att det är raka motsatsen mot hur vi sen valde :)
Nä, besk eftersmak är inget jag brukar känna, utan jag har en stor förtröstan i att det blev som det skulle, och att allt har en mening :)
Stor kram!
Halloj!
SvaraRaderaTack för vi fick följa med på din promenad.
Visst har man haft denna tanke x-antal gånger på olika saker i livet.
Vi var lite tvärt om mot er, vi ville inte bo i stan utan en bit utanför. För den puls som är i stan orkar ingen av oss med en längre period.
Vi kollade på många hus med olika mäklare och fastnade för ett hus inte alls långt ifrån där vi bor nu. Priset var för högt men vi lade ett bud ändå. Glad idag att inte de nappade på det.
Vårt hus som vi bor i idag hitta vi själva när vi var trötta på mäklare som inte lyssnade till vad vi sökte eller vad vår budget låg. Så glad att gubben såg det och att det blev vårt till slut.
Kram Carin
Gomorron Carin!
RaderaTack för att du följde med <3
Så härligt att allt blev precis som det skulle och att ni hittade det perfekta huset till slut, både lägesmässigt och prismässigt!
Puh, mäklare... mja, inte alltid det lättaste att hantera, här i Barcelona är det en djungel...
Stor kram!
Såg den filmen och visst är det intressant att tänka på andra vägar, kan bli många. Men jag är både glad och tacksam för "min" väg som blev och är, även om jag tänker tillbaka på lite olika spår ibland men inget jag vill ändra, tror lite så att allt blivit ungefär lika och kanske bästa vägen den väg man bestämt.
SvaraRaderaIntressant med huset vid havet och förstår precis känslan och förstår precis det val ni gjorde. Och så bra ni ser och tänker så lika. Jag tänker direkt att fy så jobbigt att bo långt ifrån arbetsplatsen och att ta sig dit och hem varje dag och med krångel som ofta är med kommunikationer och vilken tid av dagen det tar, räcker mer än väl med arbetetstiden. Och när mycket var okänt ännu. Så klok väg tänker jag direkt att ni valde, för havet finns ju där alltid till vackra utflykter.
Sen kan man ju alltid byta väg om det passar och åren gått och man vet hur det mer fungerar.
Frågar maken om vägar och han tänker väl ibland😉men mest att han ångrar att han flyttade från en fin stad med trevliga invånare och en jättebra tjänst till staden dit föräldrarna flyttat och mycket sämre arbetsplats fast det var av samma typ. Och tråkigare allt. Vi hade träffats ändå så den vägen var klar. Och jag avstyrde direkt när svärfar hittat ett hus till oss där sen😄.
Jag tänker på en annan väg ibland men ångrar inte något, den att jag i så fall flyttat till Vancouver och Kanada med dåvarande pojkvännen som väntade i ett helt år i Sverige och tog en tjänst här under tiden för att jag skulle bli klar med min utbildning. Men, jag var helt fängslad av allt intressant i mitt blivande arbete och ville bara använda kunskaperna, det fanns inte på kartan att lämna det och han förstod men jag kan tänka än idag att jag var lite klumpig i att avsluta. Men tror han fick en bra väg också.
Sen tittar jag på de gula blommorna som kan finnas här men knappt, Getoxalis, Linné bestämde namnet och de räknas nästan som ogräs i varmare länder, tar sin egen väg😊 men här skulle vi bli glada att se dem, gärna denna tid😊kram
Monica, jag tror faktiskt att du har rätt i att på nåt vis blir det llika i slutändan iaf, har för mig att det var lite så i filmen också :) Härligt att höra att du känner att det mesta har blivit bra och känns rätt, och du fäljde ju verkligen ditt hjärta vilket jag tror är en bidragande del i att det blir rätt <3
RaderaOch hade du flyttat till Vancouver hade du ju inte haft din make och barn, så det var nog bäst som det blev :)
Vad duktig du är på blommor, googlade Getoxalis och visst är det såna, dom växer i mängder här just nu och är så himla fina tycker jag <3 Det är säkert en typ av ogräs men vad gör det tänker jag :) Fina är dom iaf <3
Stor kram!
ja Sara, jag brukar också tänka på Sliding Doors. Det har jag gjort så ofta genom livet. Vad hade hänt om jag inte åkt till US? Var hade jag bott? Vad hade jag gjort?
SvaraRaderaOm jag inte träffat Peter? Vem hade då varit min man? Allt sånt. Alla val man gör i livet som leder en vidare. Sliding Doors, det har nästan blivit ett uttryck. Minns att jag älskade den filmen!! Den var verkligen bra, borde ses om.
Älskar att hänga med på prommisar i din närhet. Gillar ändå hur lätt du kan ta dig ut i naturen fastän du bor mitt i smeten. Kramar
Annika! Ja, det är lite spännande ändå, när man tänker i dom banorna :D Kul att du också älskade den filmen, kunde jag nästan ana faktiskt (även om du inte gillade Carola på 80-talet hihi) Tänker också att jag skulle vilja se den igen, får se om den dyker upp på Netflix eller TV4, som är dom enda kanalerna jag har :)
RaderaTack för att du följer med! Och jaa, det är verkligen jättesmidigt att ta sig till vackra platser i naturen, även att man inte äger en bil och det är verkligen så härligt <3
Stor kram!