Lever livet mitt i livet

  Är vi människor endast en produkt av vår omgivning eller är vårt "syfte som individ" redan implementerat i hjärnan när vi föds? Hur vet man vem man faktiskt är om man inte provar sig fram utan bara följer ett färdigt spår? Eller är det bara så enkelt att vi alla är relativt lika som nykläckta, för att sen formateras av omständigheter, förväntningar och kontexten vi lever i. Handlar det om tur? Att man hamnar rätt från början vilket resulterar i att man ohämmat får blomma ut till exakt den man vill eller skulle vara? Kanske det rentav är så att karma och reinkarnation är ett faktum. Livet lär oss och tar oss vidare med kunskaperna och förståelsen som skingras vartefter tiden går... Jag har funderat mycket på det där då jag återblickar på mitt eget liv och tydligt kan urskilja vissa stunder där jag absolut inte har följt mitt egna tankespår utan har styrts av en färdig matris, där livet redan var uppdikterat och reglerat av någon annan. Jag växte upp i en frireligiös församli...

  Det är ingen id é.... Ibland kanske jag öppnar mig. Berättar om det jobbiga. Hör mig själv berätta om mitt liv men greppar det knappt själv. Ett sammelsurium av klipp som jag försöker redigera ihop till en film. Filmen om mitt liv. Min riktiga pappa har jag inget minne alls av. Min mamma var 17 år när jag kom till världen. Jag föddes på en söndag, i kalla december. Jag var ett söndagsbarn. I den gamla folktron ansågs "söndagsbarn" ha särskild framgång i livet, de kunde bota sjukdomar och var även synska.... Jag och min mamma bodde hemma hos min älskade, fina och kloka morfar tills mamma sen träffade den person som jag idag räknar som min pappa. När dom träffades var jag runt 1 år så det blev väl naturligt för mig eftersom min riktiga pappa inte alls fanns med i bilden. Däremot hade jag kontakt med min riktiga farmor och farfar. Jag älskade att vara hos dom uppe i Dalarna. Jag minns dom som fantastiska människor.   I timmerhuset vid sjön där farfar tog mig med ut i ekan och ...

  Jag var på Decathlon  häromdagen. Jag älskar Decathlon. Jag vet inte riktigt vad jag ska jämföra den med i Sverige...men kanske Intersport? Decathlon  är för mig mys, drömmar, pirr, längtan, förväntan, nya tag... energi helt enkelt. Där finns allt man behöver för träning, hiking, camping, strandliv... som en härlig godispåse, allt under samma tak. Ja, så finns det ju AC med, haha... med andra ord helt perfekt att strosa runt där med vovvarna när en längre promenad inte riktigt är lämplig pga... just det... värmen.... bummer ... Väderprognosen visade äntligen den magiska siffran 2 istället för 3 inför den kommande veckan. 29 istället för 35... det är en väsentlig skillnad, och ännu några grader lägre är som "cherry on the top"... För mig börjar "sommaren" nu :) Eller kanske det som är kopplat till sommar för mig.  Snart kan jag återigen vakna upp mina lediga dagar och känna mig fri i tanken såväl som i praktiken.  Vad ska vi hitta på idag? Gå på hike? Alltså r...

I juli åkte mannen till Italien och jag var hemma själv med djuren.  Under några dagar hade vi haft problem med stora kackerlackor som kom  inflygande från terrassen, framförallt på kvällen. De här kackerlackorna är enorma och riktigt obehagliga tycker jag,  och  tydligen har det varit  extra många i år  pga av den tidiga  höga värmen och fukten som vi har. Nedan har jag hämtat lite info från google om  just den sk Amerikanska  kackerlackan  som vi alltså har här i stan. " Den amerikanska kackerlackan är en vanlig art i Spanien och är känd för sin storlek och  rödbruna färg.   De trivs i varma, fuktiga och mörka miljöer som avlopp och dräneringar.  Den amerikanska kackerlackan är ett urbant skadedjur som har spridit sig globalt.   Storlek: Den amerikanska kackerlackan är en av de större kackerlacksarterna. Vuxna individer kan bli upp till 4 cm långa, enligt en skadedjurssida. De är rödbruna till färgen.   Vanor: ...