Lever livet mitt i livet

Vad vore en resa till Sverige... i oktober... utan lite höstrusk? Knappt godkänd, hehe... Alla gånger jag har åkt till Sverige har jag haft perfekt väder.  Ja, alltså perfekt i mitt tycke iaf :D... lite sol, lite regn, lite blåst, krispigt och friskt... jamen precis som jag minns det helt enkelt. Jag förväntar mig inte att komma till Sverige och ha strålande sol och knallblå himmel varje dag, och jag har inget emot att klä på mig lite extra för att inte frysa. Tro mig, efter att ha svettats konstant i 4-5 månader är jag mätt och oerhört färdig med den biten, haha... Nej, ge mig lite busväder, äppelkinder och fluffig halsduk tack! Vi hade planerat ett litet äventyr som jag har suktat efter länge... ja, ca 9 år typ. Och nä, vi snackar inte fallskärmshoppning, eller roadtrip till Jukkasjärvi, eller lyxigt spa... nä, nä...jag är en anspråkslös själ med små krav på livet. Det som har saknats i mitt liv sen vi flyttade till Barcelona för 9 år sedan är en sån ljuvlig sak som korvgrillning...

 Trägolvet knakar lätt när jag stiger in i köket. Utanför fönstret ser jag den gröna lummiga innergården, gräsmatta och grusgång, och grannhusen lite längre bort. Himlen går i blått men med lite gråa moln här och där.  Sonen knäpper igång radio P4 och den skånska rösten informerar om dagens väderrapport... "lite molningt men uppehåll, temperaturer på runt 12-14 gr och lätt vind"... Vi plockar fram frukost... Fjällfil, Pågen-limpa, kaviar och Prästost... Bregott så klart... och en stor kopp Zoega (Arvid Nordkvist var det visst😁) icke att förglömma. Småpratet vid köksbordet medan vi planerar dagen. En känsla av självklarhet infinner sig. Så välbekant och hemvant. Och tryggt. Det är intressant hur man på några timmar färdas mellan två helt olika platser, och hjärnan så snabbt ställer om. Ändrar chipet. Barcelona med sin puls, sitt ljudliga men vänliga kaos, vajande palmer och strålande sol. Staden som aldrig sover. Mitt hem och min vardag.  Så kliver jag på ett flygplan, oc...