Lever livet mitt i livet

  Ja, då var det dags för en ny bloggtia från Bloggbrudarna. Bloggbrudarna består av undertecknad tillsammans med Monnah Channal Anna Annika Den här gången har vi valt att skriva om en plats i vårt hem som jag tror att många har en stark relation till, nämligen vardagsrummet... Jag ska vara ärlig... När vi tillsammans röstade fram detta ämne så kändes allt lite annorlunda, jag älskar vårt vardagsrum i den här lägenheten, och det är utan tvekan den plats jag spenderar mest tid i här hemma, i synnerhet vintertid. Men så fick vi ju nyheten om att vi måste lämna den här lägenheten och allt fick plötsligt en ny dimension på nåt vis. Lite som att jag ska skriva ett farväl nästan. Tack för den här tiden typ... Och egentligen känner jag mig inte redo för det ännu, då det är något jag inte kan påstå att jag kan landa i alls ännu då vi inte vet vad som sker härnäst. Man fladdrar runt lite i ingemansland på nåt vis. Nåväl... vi kör helt enkelt, och som vanligt är du också välkommen att hänga ...

  Det här är min mentala bild jag försöker behålla just nu. Att vi går på den här vägen mot något vackert och spirande. Jag och tjejerna gick upp mot vårt lilla berg och njöt av mandelträdens blomning idag. Varje år vid den här tiden är det lite av en rutin.  Gå upp på lilla berget och beundra de otroligt fina träden i full blom. Förmodligen kommer vi att bo långt ifrån detta berg sen. Iaf som det verkar nu. Så känslan var kluven.  Lite bitterljuvt... Vi bygger pussel just nu kan man säga. Letar efter bitar som passar ihop.  Med oss.  Med varandra. Med våra liv. Vi andas, lever och äter Idealista nu känns det som. Idealista är alltså portalen där man söker boende, både hyres och köpes. Det är en djungel förstås, och i en stad som Barcelona gäller djungelns lag, lägenheter går som smör i solsken och konkurrensen är hård. Man vill hitta nåt bra, men så måste man också var uppmärksam på att det inte verkar för bra för då kan det vara risk för bedrägeri. Vi tittar ...

 Det är lite ironiskt ändå. Tankar som har gått fram och tillbaka. Ska vi bo kvar i stan? Hur länge till kommer vi att kunna bo i den här lägenheten vi bor i? Osv... Bara förra veckan kom jag lite till ro i tanken. Vi har det bra här. Allt man behöver runt hörnet. Utom just det man kanske går och funderar på ibland... sådär som man gör. Jag tom skrev om det i mitt förra inlägg... känslan av att man alltid är i survival mode, att våga slappna av utan att ständigt tänka att nåt oväntat, kanske jobbigt väntar runt hörnet... Vi fick ett meddelande. Döttrarna till ägarna av vår lägenhet behövde komma på besök. Jag fick en känsla direkt... det här handlar inte bara om jalusierna och den där dörren som behöver bytas... eller? Jag köpte färska blommor, tände lavendel-rökelse, lite ljus. Vi putsade fönster, dammade av ordentligt osv... förberedde kaffekannan...  Vi har en jättefin relation med våra hyresvärdar, dom är verkligen så fina människor, och vi har ju känt varandra i 10 år nu...

 Jag undrar hur det är med Pezza nuförtiden?... Tanken slinker förbi i huvudet medan jag står och diskar... och jag blir lite full i skratt åt mig själv... Som att jag känner Pezza... Nä, det gör jag inte...men efter att ha följt honom och resten av gänget i Masterchef Australien under 50 avsnitt, så blir det lite en sån känsla. Just Pezza-The Tasmanian butcher, var också en av mina favoriter.  Vissa serier liksom bara sätter sig på en. Jag är ju väldigt förtjust i reality-serier, absolut inte alla, men  i synnerhet såna som handlar om överlevnad, fysiska eller mentala utmaningar, men också mat och bak. Australien för övrigt tycker jag gör väldigt bra program överlag, med hög kvalitet och härliga människor, jag gillade mycket Robinson Australien tex. Det senaste programmet jag nu följde var dock inte austarliensiskt utan svenskt i kombo med Sydkorea, nämligen Shaolin Heroes på SVT.  Jag gillade det mycket och kunde absolut relatera till hela tanken och uppbyggnaden ...