Nya tider och flytt

 Det är lite ironiskt ändå.

Tankar som har gått fram och tillbaka. Ska vi bo kvar i stan? Hur länge till kommer vi att kunna bo i den här lägenheten vi bor i? Osv...

Bara förra veckan kom jag lite till ro i tanken. Vi har det bra här. Allt man behöver runt hörnet. Utom just det man kanske går och funderar på ibland... sådär som man gör.

Jag tom skrev om det i mitt förra inlägg... känslan av att man alltid är i survival mode, att våga slappna av utan att ständigt tänka att nåt oväntat, kanske jobbigt väntar runt hörnet...

Vi fick ett e-mail.

Döttrarna till ägarna av vår lägenhet behövde komma på besök. Jag fick en känsla direkt... det här handlar inte bara om jalusierna och den där dörren som behöver bytas... eller?

Jag köpte färska blommor, tände lavendel-rökelse, lite ljus. Vi putsade fönster, dammade av ordentligt osv... förberedde kaffekannan... 

Vi har en jättefin relation med våra hyresvärdar, dom är verkligen så fina människor, och vi har ju känt varandra i 10 år nu.

Jaa, 2016 klev vi ju in i den här lägenheten för första gången. Såg kaklet på terrassen. Så rätt.

Vardagsrummet...hmmm... definitivt inte vår smak gällande möbler men potentialen fanns absolut.

Och kemin med hyresvärden kändes direkt.

Det här blir bra!

Och det blev det verkligen, vi har trivts fantastiskt bra, även om såklart det har funnits perioder av tvivel, under pandemin tex...

Nåväl...

Systrarna kom häromkvällen som sagt. Deras ledsna ansikten i dörröppningen sa allt.

"Pappa har blivit sjuk, allvarligt sjuk...  han och mamma måste flytta tillbaka hit till stan så fort som möjligt..."

Dom var uppriktigt ledsna, och det blev vi med förstås. Nu var det svart på vitt. Underskrivet papper.

Vi måste flytta härifrån.

Tårar, kramar och farväl. Hälsa era föräldrar. Lyckönskningar med allt.

Luften kändes nu helt annorlunda. Rökelsen hade släckts. Dom färska blommorna tittade lite snopet på mig från vardagsrumsbordet.

Hundarna satt tysta i soffan. Kände nog av energin som liksom hade ändrats helt.

Från att jalusierna som ska justeras till att jalusierna är skitsamma för vi ska ändå inte bo kvar här...

Hur känner vi nu då?

Frågorna bubblade ju upp förstås?

Vart ska vi flytta nu?

Vart vill vi flytta?

Sverige? (troligtvis inte dock)

Stan? Isf vilken stadsdel?

Utanför stan?

Vi har nu två visningar inbokade den här helgen. Ikväll har vi den första. Utanför stan, vid havet. Än vet vi inte vad som kommer att kännas rätt. Men resan har börjat och nya tider ligger på agendan.

Så kan det bli.

Ja vem vet? Kommer detta att bli vår nya utsikt?

Svaret är ännu skrivet i stjärnorna.