Jag undrar hur det är med Pezza nuförtiden?

 Jag undrar hur det är med Pezza nuförtiden?...

Tanken slinker förbi i huvudet medan jag står och diskar... och jag blir lite full i skratt åt mig själv...

Som att jag känner Pezza...

Nä, det gör jag inte...men efter att ha följt honom och resten av gänget i Masterchef Australien under 50 avsnitt, så blir det lite en sån känsla. Just Pezza-The Tasmanian butcher, var också en av mina favoriter. 

Vissa serier liksom bara sätter sig på en. Jag är ju väldigt förtjust i reality-serier, absolut inte alla, men  i synnerhet såna som handlar om överlevnad, fysiska eller mentala utmaningar, men också mat och bak.

Australien för övrigt tycker jag gör väldigt bra program överlag, med hög kvalitet och härliga människor, jag gillade mycket Robinson Australien tex.

Det senaste programmet jag nu följde var dock inte austarliensiskt utan svenskt i kombo med Sydkorea, nämligen Shaolin Heroes på SVT. 

Jag gillade det mycket och kunde absolut relatera till hela tanken och uppbyggnaden med det.

Vi får följa sju olika personer som nog är välbekanta för de flesta i Sverige:

Jan Emanuel, Jon Olsson, Pa Modou Badjie, Filip Dikmen, Johan Jureskog, Matias Varela och Johan Mjällby

Under 12 dagar lämnar de sina vanliga liv för att leva i ett traditionellt shaolin-tempel, där de vavar hård fysisk träning, meditation och disciplin under ledning av de erfarna shaolinmästarna Shi Heng Yi och Shifu Yan Lei  med målet att utvecklas i både självinsikt och personlig utveckling snarare än att tävla mot varandra.

Man belyser vikten av andning, breathwork, som jag sympatiserar mycket med men också just hur mycket det fysiska hör ihop med det mentala.

Andning, meditation och träning har hjälpt mig mycket genom de tuffa åren som har varit och det är något jag alltid tar till till för att behålla min balans både mentalt och fysiskt.

Jag tyckte myckert att se utvecklingen hos deltagarna, de fina samtalen dem emellan men också med de två mästarna.

Jo, det var en serie jag verkligen tyckte om, har du sett den? Vad tyckte du?

Detta leder osökt in på dom tankar jag har kring 2026.

Min bloggkollega Anna i Portugal berättade lite om sina tankar kring det kommande året och jag tycker alltid sånt är så roligt och fint att få läsa och inspireras av andras tankar där.

Av någon anledning tycker jag ändå att det är både sårbart och svårt att dela mina egna målsättningar.Jag reflekterar mycket kring det som komma skall, hur jag vill stega framåt och utvecklas som individ men för det mesta håller jag det inom min egen mentala sfär. Lite som att orden och tankarna blir skörare när jag släpper ut dom, även om det nog egentligen är precis tvärtom...

Oftast samlar jag dom i samband med meditation, eller vid en liten nymåne/fullmåne-ceremoni, eller bara nerskrivet för mig själv.

Men som sagt, tror jag dock att det nånstans finns en stor fördel med att dela med sig och manifestera i en lite högre grad också, som att det får en djupare impakt mentalt och energimässigt, åtminstone när det görs med rätt mottagare och i rätt form 

Lite som att man säger till nervsystemet:

“Det här är verkligt. Det här är på väg.”

Energier är viktigt för mig, och något jag känner av väldigt tydligt, både i miljöer och i möten med människor, samtidigt som jag ju automatiskt också är väl medveten om att jag också sänder ut energier naturligtvis, allt beroende på hur jag mår.

Det har varit tuffa år på många vis, men också fina på andra sätt..

Oundvikligen känner jag dock allt som oftast att jag vandrar runt i nåt slags konstant "survival mode", som att olyckan ständigt väntar runt hörnet. 

Min verktyg då för att så att säga styra eller lätta mina tankar är flera...

Fysisk och gärna pulshöjande rörelse som tex hiking i bergen, träning med tyngder eller konditionsträning, löpning,  dynamiska pilates-övningar.

Men även kontrasterna som meditation, grounding, andning (breathwork), yoga eller stretchövningar eller att helt enkelt bara kunna sitta rakt upp och ner utan nån form av stimulans och vara i mina tankar, låta dom komma och vandra vidare, också dom "jobbiga".

Och en målsättning för 2026 är helt klart att jobba vidare med detta.

Träning, både fysisk och mental. Andning och grounding. 

Connecta med naturen och mig själv. 

Men också att connecta med platsen jag har förmånen att bo på, staden jag lever i, och dom människor jag har omkring mig här.

Jag är en person som mår bra av fysiska ramar och struktur, det har jag insett.

Jag gillar att tänka min dag i olika boxar, att gå in i en box helt och fullt, för att sen kunna gå in i nästa box och känna samma där.

OBS! Jag är inte en naturligt superorganiserad och strukturerad person i allt, så det är något jag försöker hitta nån form av disciplin i. Pappershantering, dokumentation, pärmar osv, skittråkigt tycker jag. Jag är jättedålig på att hålla ordning i min garderob och lådor och sånt, så helt klart nåt att jobba med, haha :D

Sen då?

Skriva boken som jag har i huvudet, och har haft länge. Krävs helt klart disciplin då jag gärna styrs av inspiration och den kommer och går förstås. Kanske helt enkelt avsätta tid, en box, där jag bestämt sitter och skriver på den och känner jag flow så fortsätter jag förstås.

Och när sen ska fnula vidare på denna listan inser jag att jag egentligen inte har några andra konkreta mål just nu, utan känslan för övrigt är lite mer go with the flow...

Helheten helt enkelt.

Det är den jag vill ha. En känsla av samklang, att kunna vara i det som är utan att hela tiden spänna sig inför nästa smäll.

Och därför är verktygen jag nämnde ovan det som är viktigast för mig.

Och där stannar min lista för 2026. Iaf här på bloggen;)

Igår hade vi en underbar solig och vårig dag här i BCN, men det får bli ett eget inlägg!

Första dagen i T-shirt efter en kall vinter... ✓ på den ;)