Lever livet mitt i livet

Nån gång där i början av augusti skrev jag det här inlägget...   ( "Vi har gjort slut. Ring mig i oktober") Och nu är vi där. I ljuvliga oktober. Jag har haft semester och... jaa, det går bra att ringa nu, hehe ;) Semester hörrni... Ett ord som rymmer så mycket...  Förväntningar, planer, förhoppningar... krav? Jag har ju jobbat heltid i princip hela mitt vuxna liv, sen jag var 16 år, med avbrott för studier i tre år också på heltid och såklart mina mammalediga år hemma med barnen, ca 4 år. Semestrarna har alltid varit djupt efterlängtade och heliga, men också proppade med förväntan och emellanåt också krav. Just mina tre studieår på komvux och sen högskolan älskade jag högt och innerligt, och hade nog gärna pluggat några år till men samtidigt var jag också mitt uppe i familjelivet med två¨barn i skolan, maken som höll på att starta eget företag, och en ganska hög ekonomisk press. På alla loven och under sommartid var jag tvungen att jobba extra för att få in pengar (jobbade p...

 Jag och såpbubblorna denna måndag.... Den där känslan... stark på ett vis, subtil på ett annat vis... Är den på riktigt? Det finns olika stadier i livet. Både med det fysiska och det mentala. Hur det än är hör det ihop med varandra. Man kan må bra. Man kan försöka må bra. Man kan också välja varje morron att "idag måste jag må bra"... Fake it til you make it.  Sen kan må "ändainifrånhjärtat" bra. Alltså verkligen på riktigt utan minsta ansträngning. Vakna på morronen och känna energin som bubblar inom en som såpbubblorna ovan.  Jag skulle nog säga att jag för det mesta har varit så under mina gångna 50 +livsår. Glad inifrån liksom. Full av energi. Sen blev jag sjuk 2022 i en hemsk sjukdom och hela livet ställdes upp och ner. Jag gick in i survival mood som det kallas. Det handlade inte om att vara ovanligt stark, eller tapper. Att det var lättare för mig än för någon annan. Nej, inte på något vis. Det handlade bara om en sak.  Först och främst om att  överle...