Lever livet mitt i livet

Efter lite sommaruppehåll så är det nu dags för ett nytt gemensamt inlägg från Bloggbrudarna och den här gången har vi valt att bidra med en fråga var men som dock har tre olika svar då varje fråga handlar om tre i topp. Som vanligt är Du jättevälkommen att hänga på utmaningen och om du gör det får du gärna dela länken till ditt inlägg i någon av våra kommentarsfält :) Bloggbrudarna består av: Annika i USA Anna i Portugal Monnah i Sverige Anna/Channal i Sverige ...och så undertecknad då :) Då kör vi!   1. Hösten är min älskling ibland årstider. Men nu vill jag veta tre saker med hösten som du ogillar? (Annikas fråga) Den här frågan har faktiskt två vinklar för mig, då hösten här i Barcelona skiljer sig ganska mycket från hösten i Sverige. Det jag dock kan säga är att jag alltid har älskat hösten, oavsett boendeland men att känslorna alltså kan upplevas lite olika.  Med andra ord tycker jag att det var väldigt svårt att komma på tre saker som jag ogillar med hösten (hade var...

Från soluppgång till solnedgång... Det är den 12 augusti. Klockan är 6 på morronen och jag och min lilla Dolly smyger på tysta steg, och tassar, ut från lägenheten där resten av vår lilla flock ännu sover. Värmen är redan tryckande  när vi promenerar dom 10 minutrarna genom morrontysta gator mot metron. Nattens sömn har varit bristfällig men den känslan tränger jag bort. De tidiga mornarna känns viktiga i mitt liv och tanken på det vi är på väg till, att möta solen som snart ska stiga upp ur havet känns fint och dyrbart. Man ångrar aldrig en soluppgång säger jag till min fyrfotade när vi tar trappan ner till underjorden. Raskt ansluter jag mig till dom andra solfjädrarna på perrongen, att leva utan solfjäder här och nu är i princip otänkbart, och det viftas ivrigt i något slags kollektivt försök att skapa nån form av vinddrag. Metron dyker upp i tunneln och ca 10 min senare kliver vi ut i kvarteret vid havet. Dottern med vovvar möter upp oss. Som alltid slås jag av min dotters vac...

  Här sitter jag, lite lerig, med blodiga rivmärken, några myggbett och såklart svettig. Men lycklig och lugn. Harmonisk. Inte det minsta arg på sommaren faktiskt trots att vi gjorde slut häromdagen . Vadan detta frågar du dig kanske? Vi tar det från början. I måndags hade vi bokat tid för kastrering på vår lilla Julle-Jafi, kl. 10. Jag åkte och lämnade honom på morronen, och veterinären sa att dom ringer när det är klart  och meddelar också då när vi kunde hämta honom. Med andra ord blev det en dag hemma där jag i princip satt framför fläkten i soffan och väntade på telefonsamtalet, då det är både nervöst och jobbig med såna där operationer. Vid 14 ringde dom äntligen... "Allt har gott bra, ni kan hämta honom vid 16.30 ca..." Sagt och gjort, maken, jag och flickorna tog metron mot stan och på slaget 16.30 stod vi där och väntade ivrigt på vår lilla prins. Det var en ynklig liten trattbeklädd vovve som fick ligga i husses famn hela vägen hem. Alltså det där lilla ansiktet......