Från melankoli till förväntan, hej augusti!
Oleandern, en av få blommor som står emot den brännande medelhavssolen, det ska vara en giftig växt till det, haha.... Det är sista dagen på juli månad när jag börjar skriva det här inlägget. Jag läser hos någon att nu tar sensommaren vid . Här i Barcelona känns dock sensommaren ännu långt borta och jag skulle nog beskriva den här tiden mer som piken av högsommaren även i augusti. Ordet "sensommar" landar dock fint i mitt inre och jag småler lite för mig själv. När vi bodde i Sverige gav sensommaren mig en stark känsla av melankoli. Min bästa tid på året var på väg att ta slut och vägen styrde obarmhärtigt mot mörkare tider igen. Visserligen älskade jag hösten i Sverige, och även augusti var i allmänhet en ljuvlig månad på många vis, men känslan kröp ändå på mig och det var just i det som melankolin vaknade. Allt det vackra som var omkring mig, men som ändå signalerade ett slut på något och början på nåt annat. Jag har insett att för mig handlar det inte längre om själva år...