Lever livet mitt i livet

  När värmeböljan ligger som en filt över oss här Barcelona, läser jag om en liten pojke på 2 år som glöms i bilen, här i vår grannstad. Pappan var på väg att lämna den lilla pojken på daghemmet innan jobbet, men glömmer bort det och går och jobbar medan pojken sitter kvar i bilen, 5 timmar! Larmet kommer till polisen vid lunchtid, men pojken kan inte räddas. Dagen det hände hade vi rekordtemperatur på 38 gr och jag kan inte sluta tänka på detta fruktansvärda. Bara tanken får mig att knappt kunna andas. Hur kan nåt sånt bara hända?  Och hur mår föräldrarna nu? Och denna stackars lilla pojke... 5 timmar i en kokhet bil under solens obarmhärtiga strålar. Jag känner fasan, sorgen och det oerhört makabra i detta. Samtidigt satt vi och skrattade med vänner, hade en fin dag tillsammans. Livet pågår i vår lilla bubbla, som ett parallellt universum. Och så är det ju. Allt pågår samtidigt. Fruktansvärda saker, orättvisa saker, men också det vackra och det goda. Och som alltid måste man...