Älskade plats.
Det händer så mycket i mig när jag är här uppe...
Sammetsbergen...
De snirkliga stigarna genom hög tallskog och grönt doftande gräs...
Ängar fyllda av smörblommor, hundkex och blommor jag inte vet namnet på...
Porlande åar...
I måndags morse tog jag, dottern och hundarna tåget två timmar norrut, till porten av Pyrineerna kan man säga... vi skulle bara vara borta över dagen och valde därför att inte åka för långt upp.
Det är ändå så otroligt häftigt att man hoppar på ett tåg här i ett hett och kvalmigt Barcelona och 2 timmar senare kliver ut i ett grönt, lummigt och friskt landskap. När vi lämnade Barcelona kl 8 var temperaturen redan runt 30 grader, och när vi kom fram till den lilla staden Campdevanol var det än så länge bara 23 grader varmt.
Men vi tar det från början... häng med vet ja :D
Här är vi redo att hoppa på metron i vårt kvarter för att ta oss vidare mot tågstationen nere i stan.
Klockan är strax före åtta och det är redan full rush.
Efter metro och tågresa hoppar vi äntligen ut i den lilla staden Campdevanol...
Här är tempot totalt raka motsatsen, och lugnet är slående. Vi ska dock inte stanna där förstås, utan bara handla med oss vatten och förnödenheter för dagens hike...
Vi köper också med oss lite frukost som vi mumsar i oss på vägen, då vi var lite hungriga efter resan :) Croissanter blev det visst... Dottern fångade förstås den glupska ömma modern på bild för att skicka i familjegruppen på Messenger :D
Dom gröna ängarna får hjärtat att jubla men vi fortsätter vidare mot skogen...
En vansinnigt nöjd hund kan jag lova <3
Även dessa när dom får plaska runt lite i ån...
Vårt mål är dock att även vi tvåbenta ska få bada så vi styr stegen mot "7 Gorgs" som betyder 7 vattenfall... En otroligt mysig hike genom tallskogen där man passerar sju olika vattenfall.
Listan på de sju vattenfallen. Promenaden från tågstationen till den här platsen tar ca 2 timmar genom skogen.
Alla vattenfallen är som små egna miniparadis där dom skymtar fram mellan träden...
Det är ganska brant terräng men det finns linor att hålla sig i på vägen ner som stöd.
Dotter med vovve <3
Nöjda!
Lyckan när man får kliva ner i det friska, kalla vattnet är verkligen total...
...sååå ljuvligt... åtminstone för matte, haha... hundarna inte lika övertygade här då dom gillar mer att stå och plaska vid kanten
Det är verkligen små oaser...
Vi har varit här flera ggr innan så vi gick inte ner till alla vattenfallen, framförallt är det beroende på hur mycket folk det är.
Det lyxigaste är ju förstås att ha ett vattenfall helt för oss själva, men det är ju inte självklart, då fler än vi njuter av denna hiken en solig dag i juli av förklarliga skäl :)
Själva promenaden mellan vattenfallen tar ca 1-1 1/2 timme, men det tar ju längre tid när man stannar och badar vilken man självklart vill göra <3
Vid det sista vattenfallet ligger det en liten kiosk och där köpte vi lite fika och satte oss i skuggan i gräset.
Bland annat en riktig god cheese cake...
...som åts med god aptit kan jag lova... :D
Vägen tillbaka kan man välja att gå via vattenfallen igen eller mer på vägarna, vilket vi alltid brukar göra då det är så otroligt vackert där med...
Promenaden tillbaka tar också ca 2 timmar. För ett tag sen när vi var här, lite senare på året stötte vi på betande kossor och kalvar längs med hela vägen som betar fritt medan träden, så himla mysigt <3
Korna uppe i Pyrineerna är väldigt gulliga, bruna och lite lurviga <3
Det här fotot tog jag när vi var där i september 2023 :)
"Jag kan ta lite gräs tack..."
Vyerna är magiskt vackra här...
Och vart vi än går är vi omringade av fjärilar i alla färger och former <3
Sammanlagt är hela hiken ca 17 km men varje steg är en njutning :)
Hundarna pinnar duktigt på och njuter av de skuggiga partierna...
...och ungdomen i sällskapet ligger alltid i täten och får vänta in oss andra... :D
Mot slutet av hiken så är Marlows små ben dock trötta och han får förstås förmånen att bli buren en stund <3 Det är tur han bara väger 3 kg :)
Förståeligt ändå, med tanke på att våra hundar inte är purunga längre, dock är dom fortfarande väldigt pigga och alerta och älskar verkligen att hänga med på äventyr :D
Min Dolly är 11 år, Marlow är 10 år och Milton 9 år, och så minstingen Margot är 2 år :)
Tågen till Barcelona går inte särskilt ofta härifrån så vi har en tid att passa för att inte komma hem allt för sent.
Med lite hugg i hjärtat är det dags att ta farväl för den här gången...
Jag känner mig otroligt hemma här uppe. Antagligen för att jag känner att min barndom, den lyckliga delen, och mitt vuxna liv knyts samman på nåt vis här.
I Sverige visste jag i princip ingenting om Pyrineerna, mer än till namnet, och jag spenderade överhuvudtaget inte särskilt mycket tid uppe i berg och fjäll. Det är så intressant hur man kommer till en ny plats och plötsligt bara känner...
"Vart har du varit hela mitt liv?"
Som att man öppnar upp en ny dörr som känns helt självklar att kliva in i...
Dock var jag en del i Dalarna hos familj där, framförallt sommartid och på nåt vis är det som att dom fina minnena fördjupas ytterligare när jag vistas här då det är mycket i landskapet och faunan som påminner mig om det.
Det är helt enkelt mycket som väcks, tankar och ibland grubblerier. Nästan en lite jobbig känsla... men absolut mest härlig :)
Jag känner mig otroligt lycklig långt in i hjärtat och själen här uppe, och en liten bit av mig stannar nog kvar varje gång där bland tallar, vattenfall, fjärilar och sammetsberg.
Nu fick vi dessvärre nyheten att dom ska renovera tågrälsen, så tåget som åker upp dit kommer att ha ett uppehåll på hela 16 mån, vilket känns väldigt jobbigt att tänka på.
Jag hoppas att vi kommer att kunna åka dit på nåt vis iaf, men just nu vet jag inte riktigt hur.
Nåväl, på nåt vis ska det väl ordna sig tänker jag med förhoppning, och slår bort dom negativa tankarna...
Jag kan säga att det var en behagligt trött liten skara som hoppade på tåget hem till Barcelona igen... och omställningen är som sagt enorm när man åker från lugnet och den gröna friska naturen där uppe och hoppar av tåget på den myllrande tågstationen mitt i city...
Men ändå är det en väldigt häftig känsla att veta att man har en sån underbar och unik plats inte allt för långt borta <3
Fantastisk plats! Tack för att jag fick följa med! Och klart att tvååringen får vänta på alla gamlisarna hahaha! Kramar Marika
SvaraRaderaHej Sara! Ljuvliga bilder! Så fint du fångar kontrasterna mellan det intensiva citylivet och den stilla, svala grönskan i bergen. Det låter verkligen som en magisk plats och vilken lycka för både er och hundarna att få komma dit och andas lite friskare luft. Jag förstår verkligen känslan av att lämna en liten bit av sig själv kvar där bland vattenfall, kossor och tallar!
SvaraRaderaKRAMAR till dig! Anna