Alltmedan cikadorna spelar

 Måndag morron...

Ljudet är nästan öronbedövande. Inte ens fåglarnas kvitter hörs.

Cikadorna har gått in i parningssäsong och hanarna spelar sin melodi för att locka till sig honorna. Jag tänker att det är fascinerande ändå, att cikadorna lever under jorden i många år, ja ända upp till 17 år innan dom behagar komma fram och fortplanta sig. Som ägg, sen nymf och slutligen imago.

Luften är mättad, och jag känner doften av hö... eller jaa, torkat gräs.

Dammet yr på stigen där hundarna springer en bit framför mig.

Dom är lyckliga.

Jag med.

Lyckliga över att vara där vi är. 

Av nån anledning får ljudet av cikadorna mig att tänka på när jag en gång i tiden hartsade stråkens tagel innan jag skulle spela på min cello. Ett gnisslande, gnidande, väsande ljud, dock mycket mer dämpat. 

Doften kanske spelar in också... Harts tillverkas av tallens koda och den doften anas i de milda vindarnas väg genom luften.

Cikadornas spelande överröstar allt, men acklimatiseras samtidigt på något vis. Bäddas in i vår omgivning och det jag känner mest är trots allt stillheten. 

Jag minns när vi var i Thailand. När cikadan började spela där var ljudet öronbedövande. Vi kunde inte ens prata medan melodin ekade i den tropiska natten.

Här är det mer ett konstant sammelsurium som pågår kontinuerligt under dessa de varmaste månaderna.

I början här trodde jag det var syrsor men lärde mig sen att detta var cikador.

Bild lånad från Wikipedia

Vi är i princip ensamma där uppe i bergen jag och tjejerna, bland tallarna och cikadorna. 

Väderprognosen säger ev regn och åska och då är inte hike i bergen något som lockar särskilt många, särskilt inte i landet där solen har sin självklara huvudroll i det dagliga livet. Jag däremot lät längtan styra och lyssnade till rösten som sa "passa på"!

Jag tänker att jag går i en värld av matt guld. Inte färgsprakande guldskimrande som en höstdag i oktober.

Mer lågmäld och lugn. 

Nånstans inom mig vet jag att detta är något som alltid kommer att finnas djupt bevarat inom mig. Inpräntat i alla sinnen.

Cikadorna. Doften av torrt gräs. Luftens kompakta stillhet. Lugnet som automatiskt infinner sig inom mig.

Lite som när man känner doften av nyklippt gräs och tänker sommar i Sverige. Eller doften av skorstensrök och tänker kylig vinterkväll med andningen som står som ett moln från munnen.

 Ljudet av en gnäggande häst som slungar mig tillbaka till alla mina år i stall och häst-världen.

På något vis är det så vackert och kravlöst. Naturen som ligger i vila. Blommorna som har fastnat i tiden. Alldeles stela och torra. Tömda på färg.

Jag njuter av vyerna över de oändliga bergen. Tänker att jag behöver de här vyerna i mitt liv. Det är som lycklig kärlek, en känsla av att höra ihop och den självklara tryggheten i det.

Uppe på toppen är vindarna förvånansvärt friska och jag känner ett lyckorus inom mig. Låter dom leka i håret, känner en lätt svalka.

Vi fortsätter vår vandring alltmedan cikadorna spelar. Genom en värld av matt guld och mjuka gröna toner

Solen blickar fram mellan de gråa molnen och påminner oss om att den bara ligger i tillfällig respit.

Jag oroar mig lite för hundarna och vi vilar i skuggan tills molnen täcker igen. Dricker smält isvatten  och sköljer av varma tassar.

Vi lämnar orkestern av spelande cikador , guldfärgade plantor och dammiga stigar och börjar gå mot byn och tågstationen.

I byn tar färgerna lite plats igen. 

Den här Boungainvillean blommar nästan året runt. Fantastisk!

Och i funicolare, bergbanan på väg ner till tåget är vi omgivna av blommande Oleander.

Med frid i själen och glatt hjärta åker vi hem.

I den bullriga staden är cikadornas spelande och lugnet och stillheten långt borta.

Kontrasterna är påtagliga men det är som det ska vara och jag känner mig stärkt av dagens vandring i stillheten.

På grönsaksbutiken efter vägen köper jag melon och persikor, känner ett sug av en frisk sallad och slänger ihop lite av det jag hittar i kylen när jag kommer hem.

Vattenmelon, persikor, fetaost rödlök, salladsblad (blandade), lite hackad mynta, rökt lax, kokt ägg, vinaegrett av vit balsamvinäger, olivolja, salt och lite citron.

Mums!