Ett glas gin varje morron håller doktorn borta...
Jag skrattar fortfarande när jag tänker på det. Vi hade inte bott här i Barcelona så länge, och spanskan var fortfarande i ett totalt nybörjarstadium. Men min styrka när det kommer till språk har nog alltid varit att jag inte är rädd för att prata även om det kan bli fel. Italienskan lärde jag mig på det viset, och när vi sen flyttade hit var det självklart för mig att lära mig spanska, då engelska inte är obligatoriskt att alla kan. Ganska snabbt lärde jag känna grannar här på gatan, och folk som jobbade i butikerna och skamlöst blurrade jag på med säkert hur många grammatiska och språkliga fel som helst. Jag bjuder på den :) Härom morronen när jag hällde upp ett glas av min hemmakokta ingefärsshot kom jag att tänka på en lite komisk episod. En av våra grannar här är en av dom där respektabla damerna som känner alla, har koll på alla, äger flera lägenheter här osv... Vi pratades ofta vid då hon hade en så fin och snäll gammal hund som mina hundar älskade, och ja... så bytte...