Lever livet mitt i livet

  Den lilla flickan tittar upp på sin pappa under den kopparröda luggen... "Vi ska ha julpyssel i skolan nästa vecka, och jaa... jag kan väl inte vara med va...? Rösten liksom tonar bort i slutet av meningen. Hon vet vad som gäller. Pappan nickar och bekräftar... "Helt rätt, jag ska skriva intyg till din lärare, så du kan få göra nåt annat..." 13:e december... Det är Luciafirande i skolan... flickan med sitt långa röda hår kan inte låta bli att tänka hur fin hon skulle vara med det vita fotsida lucialinnet, glittrig band runt midjan och en ljusskrona på huvudet. Hur hon skulle skrida fram i tåget i den dämpat nedsläckta aulan, sjunga de vackra sångerna med klar röst inför publiken med alla stolta föräldrar, ja kanske också övriga släktingar... Hon vet att hon skulle vara seriös och ansvarsfull, inte stimma runt som pepparkaksgubbarna eller nissarna, utan hon skulle stå där och ha memorerat varje ton, med det tända ljuset i en fast hand. Bara tanken får hennes ögon att gl...

 Nämen adventshelgen började så bra. Dottern skulle komma hit och vi skulle ha lite adventsmys. På lördagskvällen lagade vi god middag i asiatisk anda... Pekinganka med Mandarin pancakes, gyozas och tillbehör. Vi åt med god aptit, då det var väldans gott. Efter maten kollade vi på "Helikopterrånet" på Netflix (mycket bra för övrigt) och då började jag känna mig lite halvdåsig. Övermätt på nåt vis. Som att jag hade en stor klump i magen... en väldigt obekväm känsla som jag känner igen lite för väl. Joodå.. strax innan jag skulle lägga mig så kände hur magen körde runt och sen var den natten förstörd.. Fyyy sjutton! Du som tillhär dom lyckliga som aldrig har fått en magsjuka... Lyckost! Och ni som vet, ni vet ... Jag ska inte gå in på några detaljer, men jag satt på toaletten och med huvudet rakt ner i skurhinken  framför mig... det tömdes i båda ändarna helt enkelt... Riktigt illa var det, urk! Sömnen den natten var förstås obefintlig och dagen därpå, alltså 1:a advent skulle...