Från helvetet till paradiset
Nämen adventshelgen började så bra. Dottern skulle komma hit och vi skulle ha lite adventsmys. På lördagskvällen lagade vi god middag i asiatisk anda...
Pekinganka med Mandarin pancakes, gyozas och tillbehör.
Vi åt med god aptit, då det var väldans gott.
Efter maten kollade vi på "Helikopterrånet" på Netflix (mycket bra för övrigt) och då började jag känna mig lite halvdåsig. Övermätt på nåt vis. Som att jag hade en stor klump i magen... en väldigt obekväm känsla som jag känner igen lite för väl.
Joodå.. strax innan jag skulle lägga mig så kände hur magen körde runt och sen var den natten förstörd..
Fyyy sjutton!
Du som tillhär dom lyckliga som aldrig har fått en magsjuka... Lyckost!
Och ni som vet, ni vet...
Jag ska inte gå in på några detaljer, men jag satt på toaletten och med huvudet rakt ner i skurhinken framför mig... det tömdes i båda ändarna helt enkelt...
Riktigt illa var det, urk!
Sömnen den natten var förstås obefintlig och dagen därpå, alltså 1:a advent skulle jag börja jobba vid kl.8. Sharp.
Hur jag tog mig igenom den dagen minns jag knappt, men jag var helt förstörd kan jag lova. Dottern begav sig förstås hemåt och vi fick skjuta fram adventsmyset... tur vi har flera advent :) Jag däckade på min lunch, och så fort jag slutade vid 16 dök jag ner under täcket igen och sov till 20, fick i mig lite vätska och en matbit, för att sen somna igen i soffan, och därmed gå och lägga mig för natten. Tack och lov fick jag sova ostört på natten utan några obehagliga toalettbesök.
Ja, så var det då måndag morgon (igår alltså) och jag hade läkartid hos min onkolog.
Förra veckan gjorde jag blodprover och dessutom skiktröntgen, och nu skulle jag få svar på det.
Jag mår ju bra. Ändå slår oron alltid lite knut om mig efter en skiktröntgen.
Tänk om...
Den där gnagande känslan. Man känner efter.
Känns det inte lite konstigt på en punkt där.
Flashbacks från då.
Kl.10 hade jag tid, och 9.59 blev jag inkallad. Min vanliga läkare var inte där, och jag tänkte att det borde vara ett gott tecken.
Om det skulle vara nåt hade det ju varit min vanliga läkare som informerat. Väl?
Alla såna tankar hinner flyga genom huvudet när man sätter sig i den där stolen...
...och 15 min senare reste jag mig upp med ett stort leende i ansiktet.
Allt perfekt. Precis som det ska vara.
Vi hann också ventilera att hon har vänner som bor i Sverige och jobbar på Karolinska institutet, att vi båda älskar julen och att tiden går fort, med tanke på att det ju faktiskt är 2 år sen nu som jag gick igenom kemoterapi.
Ja, sen önskade vi God jul och God fortsättning och allt det där och så klev jag ut, eller snarare dansade ut i den vackra novembersolen utanför sjukhusentren och livet kändes på topp.
Jag skrev till barnen i vår grupp :
"Utrensad, utsövd, och på väg ut från sjukhuset med positiva besked... känner mig som en ny människa"
Och när jag kom hem väntade två vovvar ivrigt på utflykt.
Så nån timme senare klev vi ut här....
... och till dom här vyerna...
Färgskalan skiftar vartefter man går men lika storslaget i alla toner...
Och på tal om vad jag berörde i mitt förra inlägg, lite om det där med kluvenheten inför var jag vill bo... stan eller utanför,
så tänker jag alltid när jag går förbi det här huset...
"Här skulle man bo..."
December i Barcelona är ju inte riktigt som december i Sverige, här blommar det för fullt, och man kan ju inte annat än njuta av det...
Samtidigt som skogen lyser grönt...
.... så ja...
... nog kändes det lite som att komma från helvetet till paradiset på nåt vis :D
...och jag mådde som en prinsessa, inifrån och ut...
Ja sen styrde vi stegen hemåt efter en mil genom skog och berg...
...förbi den vackra katedralen uppe vid Tibidabo....
Mitt i smeten där nere bor vi!
...Vi hoppade på tåget hem...
.... och en kvart senare klev vi av i vårt kvarter....
... där julgranar till salu stod på rad ...
... tillsammans med citronträd :)
Och dagen som varit, idag alltså har gått lite i samma anda men med fint sällskap av min kära väninna Erika...
Vi myste en stund på en av våra favoritplatser i skogen, och sen var tanken att vi skulle göra en hike vidare men när vi möttes av en äng av blommor och en ljuv värmande sol...
Stackars dig som fick värsta bacillen. Jag har varit riktigt magsjuk en gång i mitt liv och då satt jag som du på toaletten. Vilken pers att jobba dagen efter. Tur att det finns både 2:a, 3:de och 4:de advent att mysa ihop på.
SvaraRaderaTänk at ha det så vackert inte så långt hemifrån. Förstår att ni blev stannandes på ängen och bara njöt av dagen.
Så skönt att alla prover var bra och jag förstår att det måste vara jobbigt innan man vet.
Kram Carin
Kära Carin! Tack för fina ord❤️ Det känns alltid som en påminnelse om livet här och nu och hur fint det kan vara, när man har varit hos onkologen och fått positiva besked☺️
RaderaOch ja magsjuka är så vidrigt, så lyxigt att bara ha haft det en gång i livet! Jag har kanske lite känslig mage, jag vet inte, men jag har haft det ett antal ggr i mitt liv, usch och fy... Och att jobba dagen därpå var inget vidare, tur att jag jobbar hemma iaf:)
Ja, ett par underbara dagar i naturen blev det verkligen, och ängen var oerhört inbjudande☺️
Stor kram!
Tänk, livet ändå! Du fångade verkligen essensen i inlägget i rubriken. Usch för magsjuka, den är obarmhärtig. Varma gratulationer dock till det goda beskedet. Så härligt, vilken julklapp! Förväntansoro är inte någon favorit precis. Jag lever själv i den just nu, men hoppas såklart inte att det är något. Bara otroligt trist att få vänta på undersökning från april till ja, när? Nu är vi i december och jag har ändå påmint då jag trodde att de glömt. Jaja. Livet fortsätter och det finns så mycket ljuvligt att njuta av. Carpe diem och allt det där. Jag önskar dig en härlig vecka i allt det vackra. Kram.
SvaraRaderaJaa, livet... det livet ;) Magsjuka är vidrigt, usch ja, men på något vis känner man sig utrensad på ett bra vis efter, så den kanske behövs nån gång ibland? :)
RaderaMen oj, vad väntar du på för besked? Hoppas inget allvarligt... kan absolut relatera som du förstår :/
Ja, önskar dig detsamma verkligen, Carpe diem och allt det där som sagt :)
KRAM!
Hej Sara! Jag vet precis vad du pratar om... oron finns alltid där vi ett besök. STORT GRATTIS!! När jag har gjort mina siktröntgen upptäcker de nya saker. Inte att cancer är tillbaka utan inflammerad tjocktarm och inflammerade bihålor (samt onormal blodkemi)! Jag blir NOJIG!! Så nu ska jag vidare med det. Suck och stön!! Allt kommer bli bra, det vet jag!
SvaraRaderaTack för den underbara turen... otroligt vackra vidder! Bilderna från staden i bergen får mig att tänka på den spanska TV-serien "This is not Sweden". Jag skulle inte tacka nej till att ha picknick på den ängen i december. MYSIGT!!
Stackare, det värsta jag vet är just magsjuka (och urinvägsinfektion). Kan det ha varit ankan du blev sjuk av? Inte kul när du och dottern skulle ha det lite trevligt. Jag får ofta ett anksug... nu var det ett tag sedan. Inte så lätt att få tag i ankbröst. Men så GOTT!
KRAMAR till DIG! Anna
Kära Anna! Ja, lättnaden är alltid stor efter dom där besöken, det kan nog både och jag intyga <3 Så tråkigt för dig dock att du får andra besked man inte vill ha, men som du säger: Allt kommer bli bra! För sjutton gubbar.
RaderaJa, jag älskar dom där vyerna, blir lika varm i hjärtat varje gång jag befinner mig där <3 Och nä, "This is not Sweden" haha :D
Magsjuka är inget vidare, inte urinvögsinfektion heller, usch och fy!
Vi försökte förstå vad det kunde bero på men tvivlar på att det var ankan då både maken och dottern mådde prima. Jag kanske bar på nån bakterie i magen redan som bestämde sig för att komma ut...
Ankbröst är lätt att få tag på här faktiskt, och förhoppningsvis ska vi laga det igen, när jag har suddat ut minnena, hehe...
Tack för fina ord och många KRAMAR tillbaka till dig Anna!
Tillhör dem som aldrig haft magsjuka! Fick däremot diarré efter en covid-spruta. Men nog om det.. så skönt det gick fort över, och att du fick det fantastiska beskedet på sjukhuset! Alltså så vackert där du promenerar, vyerna över bergen är magisk! Tack för att jag fick följa med. Varm kram!
SvaraRaderaAnna! Jag blir lika ohemuligt förvånad när jag hör nån säga att de aldrig haft magsjuka! :D Men jag gissar att vi all får våra tilldelade krämpor i någon form ;) Vidrigt är det iaf, men som sagt också en känsla av renande efteråt.
RaderaOch tack, positivt besked känns alltid bra förstås <3
Visst är dom vackra dom där vyerna, jag har försökt att måla av dom flera ggr då jag bara älskar dom, djupt och innerligt! Tack för att du ville följa med <3
Varm KRAM tillbaka!
Jag satt på helspänn när jag läste det här inlägget. OCH drog en stor suck av lättnad när jag såg att allt var precis som det ska hos onkologen. TACK och lov!! OCH nog fattar jag att de där besöken framkallar ångest. Alltså ja, jag förstår verkligen det. Lättnaden efteråt kan jag också förstå. Tack och lov för gott resultat, Sara. OCH ja, bergskamrar ja ... jag älskar att står och titta på dem. Det är underbart i bergen. Naturen, vår största helare. Vår religion. Vidrig magsjuka du åkte på. Fattar inte hur du ens orkade jobba dagen därpå. Good job!! Stora stora kramar från mig!!!
SvaraRadera