Historien om en resväska

 Jamen ni vet när livet är sådär bubbligt och pirrigt. Självklart, och inte ifrågasättande på något vis.

Det bara är....


Innan jul kom ju sonen till oss från Sverige. Eller ja, han flög från Köpenhamns flygplats då.

Han hade packat sin resväska noggrant och genomtänkt.

Hans fina, omsorgsfullt valda vintagekläder som han har samlat på sig under årens lopp. Ett av hans stora intressen. Allt väl planerat för 3 veckors vistelse på mildare breddgrader.

Julklapparna. Alla fint inslagna och kärleksfullt uttänkta. Sonen i ett nötskal.

Julskinkan på 3 kg som mamman i Spanien (alltså jag) hade beställt.

Dom små överraskningarna som skulle plockas fram till jul, som chokladasken från Paradis och ädelosten på tub. Svenskt kaffe.

Parfymerna och hygienartiklarna.

En resväska packad med matriella saker, javisst.

Men också packad med mycket kärlek och omtanke, lite som en förlängning av vår son <3


På kvällen den 22:a landade så den efterlängtade sonen på Barcelonas flygplats.

Dottern och jag och alla hundar skulle möta honom, maken var hemma och förberedde välkomstmiddagen, och scenariot rullade som en förutsägbar men gullig film.

Där skulle vi stå allihopa, redo och väntande på den efterlängtade sonen som gled ut genom grindarna med ett strålande leende och väskorna lassade på bagagekärran. 

Emellertid blev det dessvärre inte så...

Ja, först av allt så blev vårt tåg från stan inställt så vi insåg ganska snabbt att vi inte skulle stå där och vänta när han kom ut. Men det må vara hänt och vi läste hurtigt in ett meddelande till sonen som ju i den stunden fortfarande satt instängd i ett flygplan.

"Vi blir lite sena pga inställt tåg, men bara vänta på oss utanför, vi ringer när vi är framme :)"

Slutligen var vi då framme på flygplatsen. Sonen svarde inte och efter en liten stund kom ett meddelande:

"Vänta... hör av mig snart..."

Onda aningar direkt i mammahjärnan....

Och när vi slutligen möttes av sonen med oron målad i ansiktet förstod vi att något var tokigt och joodå,

resväskan hade inte dykt upp på bagagebandet berättade han upprört.

Han hade naturligtvis anmält det och fått informationen att den troligtvis skulle dyka upp inom 48 timmar.

"Puh, då kommer den förhoppningsvis på julafton" ...

...sa vi, om än en smula bekymrat.

Skulle julskinkan var okej då?

Jo jo.

48 timmar har nu blivit nästan 2 veckor och resväskan lyser ännu med sin frånvaro.

Faser av frustration, oro, hopp, släckt hopp, sorg och ilska har målat vår tillvaro.

Mantrat har naturligtvis varit:

"Det hade kunnat varit såå mycket värre... "...

som man ju helt enkelt väljer att tänka, måste tänka...

Halvfullt glas och det där.

Men ibland måste man få sörja även det materiella, det där som faktiskt har ett enormt affektionsvärde för en. Vilket var fallet för sonen här. Framförallt dom unika vintagekläderna.

Och första dagarna var ju hoppet hissat som flaggan i topp. Blandat med en viss grad av acceptans.

Jul-outfiten låg kvar i den ännu spårlöst försvunna resväskan. Ja ja.

Julklappsutdelningen sköt vi på framtiden. Ja ja.

Julskinkan... ja den vågar jag inte ens tänka på vid det här laget. Den kryper nog snart ut av sig själv.... Ja ja.

Och vem behöver choklad och svenskt kaffe?...


Vi har dragit i alla trådar som går. Mailat, ringt, tjatat...

Och en fin vän som jobbar på CPH flygplats har engagerat sig otroligt mycket i detta, trots att hon t.o.m hade semester, och vi är henne evigt tacksamma för all support, hjälp och engagemang. Om du läser här N... Tack, tack, tack, från djupet av våra hjärtan <3 

(Ja, vi har ju underförstått också pratat med henne direkt och bedyrat vår djupa tacksamhet, men tycker hon ska ha en liten shout-out här också)

Tilläggas bör att det uppstod vissa komplikationer i CPH vid incheckningen av bagaget som var en automatiskt bagdrop-desk, alltså utan mänsklig personal vid platsen. Den digitala framfarten i vårt samhälle på både gott och ont...

Detta anmäldes dock omedelbart till fysiskt personal för att korrigeras, och informationen som gavs var att det skulle lösa sig...


Sonen har vid det här laget konstaterat att han har lärt sig mycket av detta. Ur flertalet aspekter. Han har också krasst konstaterat att väskan med all säkerhet inte kommer att dyka upp under hans vistelse här i Barcelona, utan förhoppningsvis återfinns den när han är hemma i Malmö igen. Men det är också fortfarande en väl bevarad hemlighet som återstår att se.

Ekonomisk kompensation utlovas i såna här fall, men bara en jacka som finns i väskan står att hittas på  Ebay till ett värde av 4000 kr, och det når inte kompensationen upp till dessvärre.

Ibland tar man bara så för givet att allt ska gå på räls, känslan innan var onekligen precis så ohejdat härlig och pirrig,  och så går allt käpprätt åt andra hållet och då skakas man om litegrann i sin trygga tillvaro, det är både mänskligt och rimligt.

Men återigen.

Allt hade kunnat vara såå mycket värre. Och kanske får historien om resväskan ett lyckligt slut trots allt. Men då är det bara ett plus helt enkelt.

Och jul blev det ju ändå.

Och framförallt...

Familjen är samlad och vi är hela och friska <3








Kommentarer

  1. Alltså, vilken osis! Jag får ökad puls och känner med er när jag börjar tänka på de gånger vi råkat ut för borttappade persedlar. En gång stals en kamera ur resväskan. Dumt att lägga den där, men nog trodde jag att grejer skulle vara fredade då det filmas i väskutrymmen etc. (Fick kompensation och som tur var var detta inte den nyaste eller flashigaste av kameror, dessutom tömd på bilder som hade varit det värsta att förlora.)

    Jag tror att sonen får sin väska tillbaka, men tänker att den borde lukta lik (typ) vid det här laget och att någon skulle ha reagerat. Hoppas att allt löser sig till det bästa och jag tycker verkligen synd om er alla, inte minst sonen. Mina kläder hade varit lätta att ersätta, de är inget särskilt. För de nära mig som delar intresset för speciella plagg förstår jag att varje plagg ofta är speciellt och inte så lätt att ersätta. Kram på er!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sara i Barcelona5 januari 2025 kl. 03:06

      Monnah!
      Ja fy sjutton, sån himla osis för honom, jag har verkligen känt för honom på alla plan.
      Precis, mina kläder hade inte heller känt som en extrem förlust, även om det onekligen komplicerar tillvaron att åka på semester och stå utan medpackat bagage.
      Nu hade som tur var sonen lite kläder kvar här, men ja, dom fina vintage-kläderna grämer honom mycket förstås då dom är svåra att ersätta😔
      Usch ja, lukten har vi också gruvat oss över om nu väskan kommer tillbaka, men skinkan var vacuumförpackad och inkapslad i en plastpåse, så vi hoppas på det bästa där🙏
      Vi håller tummarna på kärleksfull återförening, och njuter av vår tid tillsammans trots detta missöde, tack för din omtanke!
      Stor KRAM!

      Radera
  2. Hej Sara! Underbar bild på er! Så fina allihopa! Men fy så trist!!! En mardröm för mig men peppar peppar så har det aldrig hänt mig!

    Mitt ex jobbade 1/3 av sin tid utomlands. Det var ofta vid byte han inte fick med sig väskan. Men den kom alltid åter hem med taxi. Så vi får verkligen hoppas att den bortsprugna väskan får ett lyckligt slut!

    Fin trettondagsafton och KRAMAR till dig! Anna

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sara i Barcelona5 januari 2025 kl. 05:20

      Anna! Tack snälla för fina ord🥰❤️

      Nej verkligen ingen rolig sak, både stressande och frustrerande ska jag säga, men nu har vi väl fått lite distans till det hela och håller tummarna för att väskan dyker upp nångång iaf, om inte annat kryper väl den där julskinkan ut av sig själv snart...hua...
      Ha en jättefin trettonhelg nu!
      Stor KRAM!

      Radera
  3. Halloj!
    Men så ledsamt och det är klart man får sörja materiella saker med.
    Vi får verkligen hoppas att den dyker upp igen.
    Jag har aldrig råkat ut för detta peppar, peppar.
    Ha en fin söndagskväll.
    Och vilken fin bild det var på er hela familjen.
    Kram Carin

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sara i Barcelona5 januari 2025 kl. 09:59

      Åh ack Carin för fina ord! ☺️
      Jaa, lite ledsamt har det allt varit, och absolut måste man sörja det materiella också, så är det ju bara.
      Så skönt att ni har klarat er undan sånt otyg, vi blev av med en resväska för ett antal år sedan när vi åkte till Italien, men den kom till rätta efter några dagar åtminstone, även om det var nog så stressande innan man visste.
      Önskar detsamma till dig🙏😊
      Stor KRAM!

      Radera
  4. Hoppas att väskan dyker upp och allt ordnar sig. Det har hänt oss en gång också, men väskan kom åter. Samt så härligt ni hade det med sonen ändå

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sara i Barcelona5 januari 2025 kl. 15:06

      Hej Mirre :) Tack för peppande ord, och ja, det hoppas vi verkligen att den gör🙏 Ohja, vi har det supermysigt trots allt, njuter 100 % av att få rå om honom förstås❤️

      Radera
  5. Igenkänning! Vi hade ju svägerskan här i somras, hon hade en omsorgsfullt packad väska med en hel del godsaker och gåvor till oss. Den väskan är dessvärre fortfarande borta... Visst har hon blivit ekonomiskt ersatt, men så trist när det händer. Här kikas det nu på airtags inför nästa flygresa! Hoppas ni har bättre lycka med väskan. Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sara i Barcelona5 januari 2025 kl. 15:12

      Kära Anna, så tråkigt att höra att väskan fortfarande inte har kommit till rätta :/ Ja då kan ni relatera förstår jag!
      Japp, airtags har sonen också pratat om, och en resväska i skrikiga färger och en gigantisk adresslapp som absolut inte kan missas :D
      Tack för pepp!
      Stor KRAM!

      Radera
  6. Först, viljet otroligt fint kort på er familj! Sedan så ledsamt när bagage inte kommer fram. Då är det bara att hoppas att det kommer till hemadressen, även om julskinkan måste lukta skunk vid det här laget. Visst kan man få sörja materiella saker, speciellt när det inte var ”dussinkläder” han packat ner. Vi har också pratat om airtags, men inte kommit till skott ännu.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sara i Barcelona6 januari 2025 kl. 06:10

      Tack snälla för fina ord🥰🙏 Och ja, fy.sjutton så trist med bagaget, tycker så synd om sonen verkligen😔 Ja, airtags är mog en jättebra sak, det tror jag :)
      Stor KRAM!

      Radera
  7. Skriver som andra, vilket fint foto som skickar ut glädje och i så vacker omgivning också. Men tycker uppriktigt synd om er och mest sonen, så väldigt jobbigt även om det är en världslig sak som Karlsson på taket säger. Men fy så tråkigt och så ovissheten runt allt var den är. Kom den till något annat land tro?
    En kollega och vän råkade ut för samma, de hade rest till ett land väldigt långt bort och båda barnen hade hon med och alla väskor borta men en dag kom Arlandabud med väskorna hem till dem. Trodde knappt sina ögon och blev väldigt tacksam. Allt var kvar, t o m en present till mig. Hon är väldigt lugn men jag hade inte varit lika lugn. Kram och hoppas de kommer till sonen också.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sara i Barcelona6 januari 2025 kl. 15:05

      Tack Monica🥰🙏 Ja, det är väldigt fint vid hamnen nere vid havet, härligt att kunna njuta av solen där😊
      Usch ja, det har varit jobbigt med resväskan, men värst oro var det första veckan, nu har vi fått lite distans till situationen iaf :) Troligtvis står väskan kvar i det stora bagageutrymmet på CPH bland åtskilliga andra väskor och det kan ta tid att hitta den har vi förstått... Vi håller tummarna för att den kommer tillrätta nån gång :) Tack för peppande ord <3
      Stor KRAM!

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Om när jag åkte till Sverige

Den lilla flickan och julen

Från helvetet till paradiset