Längtan är bland det finaste jag har
Jag minns känslan så väl.
Längtan till turkost hav och palmer. Färgerna. Värmen.
Då.
Jag satt i min trädgård i Sverige, huttrade i den tidiga vårsolen, njöt trots allt av värmen som kunde anas, löfte om vår förvisso...samtidigt en längtan och saknad så stark efter något annat.
Hade någon där och då frågat om jag skulle vilja bo i ett tropiskt land hade jag tveklöst svarat ja.
Vi betalade dyra pengar på resor till Thailand och Mexico, och minnena av dom resorna kommer jag alltid vårda ömt.
Våra somrar i Italien likaså. Så makalöst fina minnen. En epok som våra barn växte upp i och som dom alltid pratar varmt och innerligt om. Hela året längtade vi efter dom där veckorna i vårt andra hemland tillsammans, med familjen där och förstås allt annat som hörde till. Maten, värmen, oändliga dagar på stranden och en känsla av en lika oändlig sommar.
När vi sedan flyttade hit till Spanien var det som att jag hamnade i ett mentalt smörgåsbord av allt jag tyckte var gott. Jag åt, tog för mig gladeligen av det som erbjöds och längtan hade ingen plats längre i mitt liv.
Jag hade ju allt jag hade saknat och längtat efter mitt framför ögonen.
Efter några år landar man i en vardag förstås. Nyanserna skingras.
Längtan får en ny skepnad.
Palmer, turkost hav, värme... allt det hade jag ju nu. Det som jag en gång hade längtat efter.
Att jag skulle lägga åtskilliga tusenlappar på en resa till Thailand kändes inte det minsta aktuellt.
Sverige hade jag heller inte längtat efter alls. Mer än personer där förstås. Men för övrigt ingenting.
Begreppet längtan hade liksom försvunnit ur mitt liv, och vet ni... jag saknade det.
Att få längta.
Jag längtade efter att få längta.
Samtidigt kändes det fel. Bortskämt nästan.
Får man ens tänka så i en värld där man helst ska leva 100 % i nuet för att vara lycklig?
Så klart man får!
Jag insåg att längtan är något som tillför en guldkant i min vardag. Just känslan i sig. Glädjen över något som för stunden känns ouppnåeligt flyttar automatiskt upp det i en annan dimension.
Och det är ju fint <3
Hemligheten är bara att man inte hela tiden längtar bort, utan mer tilllåter känslan att finnas där. Bara för att jag längtar efter något annat en stund innebär det inte att jag otacksam över det jag har.
Och det gäller alla känslor tycker jag.
Allt måste få finnas.
En dag går jag ut på min terrass och känner en känsla av frid och harmoni, tacksamhet över min vardag. Och landar i den känslan mjukt och fint.
En annan dag känner jag mig kanske ledsen över saker som inte blev, eller inte är.
Och det får jag också känna.
Vissa dagar dansar jag som om ingen annan ser, sjunger som om ingen annan hör, eller skrattar som att det inte finns en morrondag.
Sen kommer en dag när jag vill vara i min tysta bubbla och bara finnas.
Alla känslor måste få ta plats.
När jag blev sjuk 2022 stängde jag av mycket. Gick in i survivor mood.
Där och då behövde jag det för att ta mig framåt.
Nästa steg... 1,2,3...
Det enda jag ens vågade längta efter var att bli frisk, eller åtminstone friskare och allt annat fick stå åt sidan.
Idag är jag tacksam för alla känslor. Att jag har råd att känna utan att automatiskt tänka att jag då faller i ett mörkt hål.
Längtan till något behöver inte automatiskt utesluta tacksamhet för det som redan är.
Nä, längtan är bland det finaste jag har och skapar det där skimret av en känsla som väcker något i mig. Som får mig att känna livet i hela sin komplexitet.
Under åren här i Spanien har ett behov fyllts till bredden, medan annat har skapats.
Och det är helt okej.
När jag skulle till Sverige nu längtade jag mycket till det där spröda, sköra... våren i sina allra första tappning. Den lite oberäkneliga... Känslan i luften av förväntan... Kanske det plötsligt skulle komma snö tom...?
Den här dagen var det tex svinkallt. Vi tog en promenad i vinande kall blåst som bet rejält i ansiktet. Miljön... i mina ögon bara så fin och perfekt.
Och se där var dom... vitsipporna som jag hade längtat efter så länge. Ja faktiskt i flera år.
Där och då kunde jag nog knappt komma på något som var vackrare...
Nästan med vördnad plockade jag ihop en liten bukett att sätta i vas hemma.
Så många känslor blandades i den buketten. Känslor av saknad för det som varit, men också glädje för det som är. En längtan som nu hade kapslats in fysiskt i en liten vas och gav mig så många sensationer.
...men också min andra vovve Daisy (gatuhund från Rumänien, helt fantastisk hund) som lämnade mig våren 2017 när vi hade flyttat hit till Spanien. Också pga av ålder och sjukdom.
...och ja, så oerhört mycket annat som sattes i ett sammanhang plötsligt.
Vi gick där och frös, huttrade i de ynka plusgraderna som april ville bjuda på denna dag. och så plötsligt kände vi den.
Solen som tittade fram bland skingrande moln.
Vi satte oss i lä, mot en vägg... den blir aldrig gammal, haha... känslan alltså..
Njöt av värmen som omslöt oss en stund.
Sen gick vi hem igen, förbi blåsiga öppna fält. Iskalla vindar som mattade ut oss.
Men jag njöt så av den känslan. Det var ju något jag hade längtat efter...
Trots kylan och blåsten kände jag mig varm inifrån och ut.
Längtan är något vackert, en känsla som alltid kommer att finnas för mig på ett eller annat vis. Den lilla guldkanten.
Jag kan sitta i en trädgård i Sverige en kylig vårdag och längta efter sol, värme och palmer, likaväl som jag kan sitta bland palmer vid turkost hav och längta efter vitsippor i en grå skogsbacke.
Jag behöver få känna längtan. Både i det stora och det lilla. Uppleva dom olika nyanserna som finns i begreppet. Om jag inte kände längtan skulle jag nog bara känna mig tom.
Längtan hjälper mig också att sortera mina andra känslor och faktiskt förstå mig själv.
Framförallt njuter jag så mycket mer av något om jag har fått längta efter det innan.
Så är det bara:)
Vad känner du?
Är du en person som längtar mycket?
Tycker du om känslan av längtan eller mår du bättre av att slippa den?
Kan man vara tacksam samtidigt som man längtar efter något?
Alltid! Jag längtar alltid. Längtan är min drivkraft. :)
SvaraRaderaKram från Sara i Stockholm
Underbart att höra Sara! Visst är längtan nåt fint, och som du säger en drivkraft!! Kram tbx!
RaderaJag TROR att många som är nostalgiker också längtar mycket. Det finns ett begrepp som tillhör längtan, förväntansglädje. I forskning har det visat sig att en resa många gånger är bättre i planeringsstadiet än under själva resan. Och att spara ihop till något man gärna vill ha, så som det mer var förr, gav också förväntansglädje. När jag kan köpa den där cykeln, soffan, väskan, dååååå. Detta förnekar man sig själv då man köper på avbetalning t ex. Glädjen över något nytt försvinner väldigt mycket fortare än vad folk i gemen tror. Tänk att leva utan rinnande vatten, inomhustoa och sedan få flytta till de enklaste bekvämligheter. Då blir kakel och blandare helt plötsligt viktiga. Vi är programmerade att fort glömma, på gott och ont.
SvaraRaderaDen sista frågan, om man kan vara tacksam och längta samtidigt, svarar jag definitivt JA på! Jag har jobbat mycket med medveten tacksamhet och har blivit ett med detta. Får fortfarande påminna mig då det är något jag tycker inte håller standarden eller vad det nu är. "Tänk, så bra jag har det gällande X, Y, Z." Och sedan längtar jag vidare, men utan att vara uppfylld av missnöje. Detta tycker jag bidrar till förnöjsamhet och lycka i mitt liv! Kram och tack för ett intressant inlägg!
Tack Monnah! Älskar ordet "förväntansglädje", det andas verkligen så mycket fina känslor <3 Jomen, vi nostalgiker tenderar nog att längta lite extra kanske, hihi... efter det som var, det som kan bli, det som inte är osv..
RaderaJamen visst är det lite så, idag får man liksom allt på en gång och man behöver knappt längta efter någonting, vilket är lite sorgligt.
Jag gillar också tanken som Sara i kommentaren ovan har, att längtan är en drivkraft, för så är det nog för mig också.
Jag vet inte, allt blir bara lite extra skimrande och härligt när man får gotta sig i lite längtan :)
Härligt att höra att du också känner att längtan och tacksamhet kan gå hand i hand genom livet <3
Tack för att du hängde på i mina tankar och för som vanligt fina ord!
Kram tbx!!
Halloj!
SvaraRaderaFint skrivet som alltid.
Att få flytta utomlands hade varit en dröm i så många år hos både mig och gubben och när drömmen äntligen slog in så blev man helt euforisk av lycka. Men som du skriver att efter x antal år så är detta en vardag med.
Om jag längtar mycket till saker och ting det vet jag inte men visst har jag en längtan ibland till något som kan växa sig väldigt stark till slut.
Vad vore livet utan en längtan (inte mycket) till något även om jag tackar nästan varje dag för allt fint och bra som jag har runt omkring mig.
Ha en fin lördag.
Kram Carin
Tack Carin!
RaderaJa, det var precis samma för oss, många års längtan efter att få flytta till varmare breddgrader, så det var ren eufori när man väl tog steget <3
Nä precis, vad vore livet utan längtan tänker jag... samtidigt som man i allra högsta grad kan känna tacksamhet över det man har också :)
Detsamma till dig!
Kramar tbx!!
Mycket tänkvärt. Jag längtar alltid efter personer jag inte har nära mig. Men annars längtar jag inte särskilt mycket. Den här vintern längtade jag efter dagar som det inte skulle regna och jag längtar alltid efter bad i poolen. Men som du säger så har längtan ändrat skepnad, och jag tror den gör det i takt med att livet förändras. Drömmar förverkligas och nya drömmar tar plats. Jag längtar också efter att få tillbaka en reslust, för jag älskar att resa, men har ingen längtan efter det alls just nu. Att längta och att sakna är fina känslor, de bekräftar kärleken och drivkraft tycker jag. Kram
SvaraRaderaTack Anna! Jaa, den längtan efter personer som inte finns nära är ju ständigt pockande, tur att facetime finns ;)
RaderaBad i poolen förstår jag att du längtar efter, så kände jag i Sverige alltid... det var nåt särskilt med att öppna poolen för sommaren <3 Underbart!
Precis, förverkligande av drömmar skapar nya, så är det :)
Ja, visst är det roligt att man längtar efter att längta så att säga, och ja,nog är det lite synonymt med kärlek och drivkraft verkligen, och förväntansglädje <3
Kramar tbx!!
Åh vilket underbart inlägg! Det kom precis när jag behövde det. Satt och tänkte på detta idag. Satt i mitt svarta hål. Framför havet som jag längtat till. Visst kan man vara tacksam och längta samtidigt. Jag har alltid en liten längtan eller stor ibland med som finns där mitt i tacksamheten. Tack fina du! <3 Marika
SvaraRaderaMen ååh vad glad jag blir <3 Tack fina DU för fina ord! Och fint att höra att du känner detsamma <3
RaderaDet gläder mig också att höra att du har fått njuta av det efterlängtade havet idag!
Stor kram till Dig!
Ännu ett fint inlägg. Du kan verkligen sätta ord på känslor. Längtan och saknad tycker jag är vackert och just nu har vi verkligen längtat efter vårt nya , fria mobila liv en ganska lång tid. Vi har planerat, förberett och just längtat. Ibland är själva längtan nästan underbarare än när det sedan sker. Jag tror vi mår bra när vi har något att längta efter och det har inget att göra med att vi skulle vara missnöjda med det vi redan har…
SvaraRaderaHoppas du får en fortsatt fin helg!
Kramkram
Tack, vad glad jag blir av dina ord <3
RaderaVisst är det vackert, både längtan och saknad... jag behöver känna dom känslorna absolut :)
Förstår att ni har längtat efter ert nya liv i husbilen, och njutit av att planera och jobba mot ert mål! Precis som du säger, ibland är det just längtans-tiden som är det finaste, men det blir ju också drivkraften framåt mot målet <3
Önskar detsamma till dig!!
Kramar tbx!!
Kära Sara! Alltid fint att få läsa dina tankar! Tänk vad tråkigt det skulle vara att inte ha något att se fram emot. Att få längta till! Jag längtar inte bort till något utan till något! Som när maken jobbar, då längtar jag efter honom när han ska komma hem. Längtar efter att få den lilla spontana karma jag brukar få av mina barnbarn. Just nu längtar jag efter värmen och få gå barbent. Jag är en hemmakatt och jag är lycklig där jag bror men jag ÄLSKAR att PLANERA! Att ha något att se fram emot. Ett mål i sikte! En liten roadtripp eller en spännande resa!
SvaraRaderaFin söndag och KRAM till DIG!! Anna
Tack Amna för fina ord☺️ Precis, man längtar inte bort, utan till något... så tänker jag med🤗 Och beroende på situation eller skede i livet är det ju olika saker att längta efter☺️ Eller se fram emot❤️
SvaraRaderaÖnskar dig detsamma🤗
Kram tbx!!
Hoppas strömmen är tillbaka. Har tänkt på er.
SvaraRaderaKram, Lisa
Jaadå, idag har det varit som vanligt igen🤗 Men igår blev det ett äventyr😄Berättar snart i ett inlägg! Tack för omtanken🤗
RaderaJo jag kan längta, ibland vet jag inte till vad ... det är som dikten "inte ens en grå liten fågel ...". Vid olika platser kan jag längta till ngt jag inte riktigt vet vad det är. När jag kommer till havet tex, alltså när jag står vid Atlanten och vågorna bara sköljer in. Då känner jag längtan. Jag längtar ofta, till platser, till människor. Ibland går längtan och lycka hand i hand, som tex då jag är vid havet. Eller om jag är i bergen. Det är liksom ngt melankoliskt och samtidigt härligt över denna obeskrivliga längtan. Men jag kan sakna tider som flytt, jag kan längta efter min familj som inte är här, mina vänner i Sverige, min sommarstuga i Österbotten, längta efter att kuska land och rike runt ... Just det där att se fram emot något är underbart, men det är föstås en helt annan sak. SÅ fint skrivet, käraste Sara. Kramar från mig!!
SvaraRaderaJag känner igen mig i det du säger med att längtan och lycka kan gå hand i hand, och att man ibland inte ens vet vad man längtar efter☺️ Jag tror att längtan är viktig att ha i sitt liv, det sätter saker i perspektiv på nåt vis, och så lite guldkant och skimmer❤️
RaderaTack för dina tankar kära Annika🤗
Kram!!
Att både du och jag saknar våra älskade djur som lämnat oss innebär ju inte att vi känner mindre kärlek till dom djur vi har hos oss idag.
SvaraRaderaOch på samma sätt ska man kanske se på längtan och tacksamhet. Att det ena utesluter eller minskar inte det andra.
Jag är tacksam över att ha ett hem som känns "hemma" för mig och jag kan inte se mig själv flytta härifrån. Men jag är också tacksam över min längtan. Att jag längtar ut när solen skiner, att jag längtar till nya platser- och att jag även längtar hem när jag varit borta ett tag.
Precis så är det☺️ Det är fint att kunna känna båda delarna utan att det behöver slå ut varandra, längtan såväl som tacksamhet❤️ Och att känna tacksamhet över ha saker att längta till är en ynnest i sig tänker jag🤗
Radera