När verkligheten kommer ikapp
Egentligen vet jag knappt vart jag ska börja.
Jag har redan varit hemma en vecka här i Barcelona efter min underbara resa till sonen i Sverige/Skåne och liksom kommit tillbaka till verkligheten igen.
Jag har fortfarande så mycket fina saker att berätta om från visiten men kände att jag först ville inflika med en liten rapport från just verkligheten.
Vardagen.
Det vanliga livet så att säga.
Vet ni...
Jag är så oerhört tacksam över den. Vardagen. Det liksom bara kom över mig.
Jag insåg hur rik jag är ändå.
Inte på pengar. Oh nej, långtifrån.
Men på pärlor. Mentala pärlor som vilar mjukt mot min hud. Skimrar och gnistrar.
Så fint sammanbundna till en perfekt och harmonisk enhet.
Jag hälsades varmt välkommen av mina kära här hemma.
Och vår gula lilla pojke Gulliver <3
Ja, mannen och dottern också förstås, dottern har däremot inte kunnat komma hit ännu med sina småpojkar då Margot passade på att hamna i löp och det är inte helt optimalt med två små pilska pojkar, haha...
Men ja, när jag tog bilden på lilla Gulliver kom den där känslan över mig så starkt...
Söndag morron.
Jag gick ut i jobbpausen på vår terrass. Möttes av glatt morronprat från grannbarnen över oss. Operagrannen som tränade på sin serenad som vackert studsade mellan väggarna runtom oss. Solen som värmde behagligt och gav löfte om en fin dag.
Vardagsljuden.
Min verklighet.
På måndagen ringde en kär gammal vän från Sverige. 3 timmar satt vi och pratade, skrattade, ventilerade, gammalt och nytt. Och sådär som det alltid blir när man pratar med någon som känner en så väl så lägger man liksom pussel åt varandra. Svarar på frågor som inte ens har ställts. Bekräftar det man knappt vet själv.
Jag satt i morronrock och märkte inte ens hur tiden försvann. På ett bra sätt förstås.
Stärkt av detta var det på så lätta steg jag och vovvarna begav oss på en tur till bergen.
Blåregnet/Wisterian hade vaknat och alla sinnen fick sin dos av välbefinnande.
För att inte tala om alla andra vackra stjärnor som blommar, och fick följa med hem och sprida sin spröda skönhet. Ingen fara, skogen är överfull just nu av dessa och delade generöst med sig.
På tisdagen byttes skog och berg ut mot hav.
Ännu ljuvligt tomma stränder. Det otämjda Medelhavet som sträckte sina armar efter oss längs vår väg. Bullrade och fräste. Kanske fortfarande i kamp mellan vinter och sommar.
En syn jag älskar... små spår av tassar i den släta sanden som för mig blir de allra största avtrycken.
Även här stod naturen i full blom. Färgpaletten skiftad men i komplett harmoni med havets toner.
...och så byns lilla torg framför tågstationen när vi skulle bege oss hemåt igen :)
Väl hemma plockade jag fram plättlaggen från en liten vintagebutik i Malmö som sonen kärleksfullt hade kollat ut. Som en symbol över mina små världar samlade i en komplett enhet.
Bananplättar fick det bli...
...som åts med god aptit <3
Jaa...
När verkligheten kommer ifatt är det en fin känsla att känna att den är så välkommen.
Att den fyller mig med så mycket tacksamhet över vad som är min vardag.
Min lilla verklighet.
En komplett enhet av så mycket som gör mig glad och varm.
Ett välbefinnande som skapar ett lugn av att det är precis så här det ska vara.
Just nu.
Så fint skrivet, Sara. Underskatta aldrig vardagen. Den är fin och livsnödvändig, håller helt med. Just det där att mötas av allt det fina då man kommer hem till sitt hemhemma igen är så härligt. Sedan hjälper det till att vi har så fina människor i vår närhet.
SvaraRaderaVilken gåva!
Och du kan minsann välja mellan bergen och havet. Vilken lyx. Så så fint. Dessutom har du lätt att ta dig dit. Gillar det här inlägget och jag kan VERKLIGEN relatera. Wisterian blommar här också, alltså vad fina de ÄR!!! Kramar i massor till vardags-Sara!
Kära Annika, visst är det så <3 En gåva, verkligen :) Det gläder mig att höra att du relatera, samtidigt som jag också förstår det :)
RaderaJa, nog är det lyxigt att kunna välja mellan både berg och hav, jag tackar min lyckliga stjärna varje gång för det <3
Wisterian är magisk!! Älskar doften och prakten!
Haha, vardags-Sara önskar massa kramar tx!! :D
Så fint med vardagen och fint att läsa det du skriver om den. Och all härlig natur med blommor och hav, det är fantastiskt att se. Blåregn är så vackert, växer så där på Gotland och det var alltid underbart att se.
SvaraRaderaPlättarna ser väldigt goda ut och så fint minne det är i dem nu. Tänkte när du skrev om plättlaggen och din sons fina fynd att de är rätt tunga i järn men du fick med den också. Kram till dig i din fina vardag.
Tack Monica <3 Man måste ta vara på tanken när den landar i en och stanna lite i den känslan :)
RaderaJa, det är så mycket vackert att njuta av nu, snart blir solen så het och bränner upp det mesta... Just det Blåregn heter det, inte Blåeld som jag skrev först (ändrade :)), den är en favorit verkligen och just den här är enorm <3
Hihi, ja plättlaggen väger en del, men det gick bra att få med den, var dock tur att jag inte skulle traska runt i Köpenhamn med den också i bagaget :D Bananplättar är både gott och nyttigt, och enkelt att laga! :)
Kramar tbx till dig! :)
Alltså så himla fint! Vardagen är inte dum alltså.
SvaraRaderaTack Hanna! Den är ju inte det, och när känslan landar i en så där får man bara stanna i den en stund och låta tacksamheten flöda <3
RaderaTyvärr kan jag fortfarande inte kommentera hos dig, jättetråkigt :/
Kramar!!
Så underbart att få höra om din vardagsglädje, Sara! Du beskriver den så fint, den där glädjen i det som "bara är" och visar sig vara allt annat än bara... Lyckan är att ha det så och jag förstår att du mer än många andra verkligen kan landa i känslan av berusande "här och nu". Tack för påminnelsen! Stor kram.
SvaraRaderaHej ano! Och tack för dina fina ord❤️ Ja, det är så lätt att glömma ibland, hur fint det där vardagliga och till synes enkla ju faktiskt är och det är härligt att fånga känslan när den kommer till en☺️
RaderaKram tbx!
Hehe, det var jag… Kram från Monnah
RaderaVisst är det härligt när man mår bra och är nöjd i sin vardag för livet består ju till större delen av vardagar. Du har verkligen beskrivit det så fint och vi som är lite mer åldersrika uppskattar vardagen mer och mer för vart år som går och är så tacksamma för att vi fortfarande är hyfsat pigga och krya så vi försöker sätta en liten guldkant på våra vardagar. Det kan bli en fin promenad med fika ute i naturen, lite samvaro med goda vänner eller helt enkelt en hemmakväll på tu man hand.
SvaraRaderaTack för dina fina ord :) Jamen visst är det så, det är ju vardagarna som är livet och mår man inte bra då kan nog livet kännas ganska tomt tänker jag☺️ Sen är det ju underbart att sätta lite guldkant förstås, och det behöver inte vara så avancerat ☺️ Härligt att höra att ni njuter av livet och ja, det har jag ju förstås läst och sett☺️
RaderaKram!!
Jag uppskattar verkligen min vardag med och vad den har att ge till mig. Känner mig ibland lite småreligiös (fast jag inte är det) och tackar för det som min dag har gett mig.
RaderaVerkligen en fin beskrivning av din vardag som du delar med dig.
Kram Carin
Åh Carin, det låter underbart, och tack för dina fina ord <3 Haha, om du känner dig så, så är det nog så ;) Personligen skulle jag nog kalla mig spirituell, och jag sänder djup tacksamhet till något/någon iaf :)
RaderaKramar tbx!!
Du har ju förstås rätt, fast jag kämpar med att gilla läget. En hund som inte vill promenera. En son hemma arbetslös. Jag som inte vet vad jag ska bli när jag blir stor ha ha ha! Det är inte helt enkelt. Fast bra att bli påmind. Vackert skrivet! Kram Marika
SvaraRaderaGomorron Marika! Ja, ibland är det absolut så... att man får kämpa för att "gilla läget"... därför tycker jag det är viktigt att stanna i känslan när man trots allt känner att livet ändå är vackert. Ingenting är ju beständigt, törnarna finns där alltid och emellanåt går man emot dom dessvärre.
RaderaSå tråkigt att din son har blivit arbetslös, det är verkligen jobbigt att se sina barn ha det tufft man kan ju aldrig vara lyckligare än dom tänker jag :/ Hoppas att det löser sig asap!
Kan du kanske skaffa en liten vagn till vovven om han har problem med lederna tex, så att ni iaf får komma ut. Min första vovve DJ, blev paralyserad i sin bakdel när han blev gammal, i Sverige fick man inte ha rullstol till hund (det får man här) men jag brukade ha honom i cykelkorgen och gå med cykeln, då jag ju hade en till vovva som behövde gå ut :) Han vägde 12 kg, och det funkade faktiskt bra den tid han stannade hos oss <3
Tack för dina ord!!
Många kramar till dig och vovven <3
Fint beskrivet, en där känslan är så viktig tycker jag. Du prickar in det perfekt, glad du känner så vännen. Kramar
RaderaTack kära du för fina ord :) Ja, känslan är viktig att känna in och lyssna på vad den vill säga här och nu <3
RaderaKramar tbx!!
Så fint du skriver om den där härliga vardagskänslan som ibland infinner sig. Försöker stanna upp och verkligen ta in allt vardagen har att bjuda på. Finns många pärlor att upptäcka. Något som kan hjälpa en när det är tufft.
SvaraRaderaGlad Påsk.
Kram, Lisa
Tack Lisa för dina fina ord! Ja, så är det verkligen <3 Allt är inte alltid en dans på rosor det ska gudarna veta, men ack så viktigt det är att stanna upp och känna in och få perspektiv på saker, i synnerhet i ens vardag :)
RaderaGlad påsk till dig!!
Kram tbx!!
Så fint (och viktigt!) att uppskatta vardagen! Rikedom är ju så mycket mer än pengar. Om vi hade prioriterat pengar hade vi levt en annan sorts liv än vi gör idag, om vi säger så. Fina bilder i ditt inlägg! Önskar en fin påsk!!
SvaraRaderaTack Helena☺️ Visst är det så! En fin påsk önskar jag dig också! Kram!
RaderaGlad Påsk Sara! Jag älskar varenda kvadratmeter i mitt hus... älskar att bara få vara hemma! Det är de där pärlorna som är rikedomen. Du beskriver det så fint! Borta bra men hemma bäst!
SvaraRaderaKRAMAR till Dig! Anna
Tack Anna🥰 Det vet jag att du gör och visst är det fint att känna att det är härligt att komma hem efter en resa, även om det är mysigt att vara iväg ibland med😘 Hoppas att du har haft en underbar resa också❤️ Kramar tbx!!
RaderaHej Sara,
SvaraRaderaSå fina reflektioner. Ja, det är de där sammetsmjuka, det fina man har omkring sig somverkligen är det värdefulla i livet. Precis så lever jag. Inte rik på pengar men rik på det jag har i mitt liv. Otroligt välsignad. Så vackert med Wisteria. Njut av livet i fina Spanien. Ja, och ta vara på de där tassavtrycken i sanden...Det saknar jag nu när min Lando är borta. Glad att jag fotade tassavtrycken så jag kan titta på bilderna och gråta en skvätt når ingen ser :-)
Ha en fin dag!
Kramen,
Anneli
Gomorron Anneli! Tack för dina fina ord <3 Ja, så viktigt att komma ihåg det fina man har omkring sig som faktiskt är ens vardag <3
RaderaWisterian är helt magisk, doftar så fantastiskt också :)
Åååh, förstår verkligen din känsla gällande saknaden av din fina Lando <3 Jag har förlorat två hundar och saknar och tänker på dom fortfarande varje dag, men är tacksam för mina små fyrbenta jag har nu <3
Önskar dig detsamma!
Stor kram tbx <3