Kvinnan i spegeln
Varje morron möter hon mig med ett leende.
I motvind och medvind har hon gjort det... alla dagar...
Byggt nödvändiga broar och burit mig över.
Även att jag är medveten om att ögonen är själens spegel så tänker jag att just det där leendet har hjälpt mig igenom så mycket.
Jag studerar bilden framför mig.
Ser varenda liten rynka i det skarpa ljuset. Som ett nät över huden. Alla har något att berätta. Jag försöker se på dom med tacksamhet, men lyckas inte alltid.
Runt munnen luras dom nästan. Som att sorgen satte sig där och stannade.
Det mjuka numera silverblonda håret står som en fluffig gloria runt ansiktet. En gång var det kastanjebrunt men årens gång och giftet som obarmhärtigt dödade en objuden gäst, dödade även det. Och förr eller senare hade det ju hänt ändå.
Kvinnan i spegeln har fått mig att ta mig samman så många gånger.
När hjärtat har gjort ont, och huvudet har frågat hur livet nu ska gå vidare, så har hon gett mig sin beslutsamma min, och det där leendet.
"Livet är ju vackert! Det vet du innerst inne. Tänk på allt du har som är fint, som får dig att se framåt... där där som betyder allt för dig..."
Jag har insett att det där leendet har varit min styrka. Kanske ibland har det byggt en sköld, visat något som inte stämmer helt överens, men trots allt varit en hjälp.
Kvinnan i spegeln.... ibland förvånas jag när jag ser henne.
Slås av tidens gång.
"Vem är du ens?....
...när blev den lilla flickan med långa röda håret du?"
Samtidigt vet jag ju. Stoltheten över det som jag lyckades med är ju alltid närvarande, alla stunder av glädje likaså...och tiden följde med på den resan helt enkelt.
Trots allt känner jag mig djupt tacksam när jag ser henne.
Vi har delat allt. Hon och jag.
Och så det där leendet igen.
Nätet av rynkor som formateras till något vackert på nåt vis.
Ögonen glittrar, och känns så bekanta.
Ryggen blir rak och axlarna sänks.
Du och jag.
Och en ny dag i livet.
Nu kör vi!
Tack! Behöver bli påmind om det vackra i livet just nu. Kramar Marika
SvaraRaderaDet gläder mig att jag kunde hjälpa lite då❤️ Ibland får man gräva lite djupare för att finna det vackra i livet, men nånstans måste man ju börja...
RaderaKramar till dig!!🤗
Håller med Marika ovan, det är bra att bli påmind om det vackra och fina i livet. Väldigt fint skrivet, Sara. Tar med mig orden. Stora kramar till dig!
SvaraRaderaTack Annika <3 Fint att jag kunde hjälpa till med det då :)
RaderaStora kramar tilbaka!!
Du skriver så fint, Sara. Väldigt poetiskt.
SvaraRaderaKramar, Lisa
Tack fina du <3 Vad glad jag blir för dom orden :)
RaderaKramar tbx!!
Kära Sara! Du är vacker inifrån och ut! Älskar detta citat från min stora idol David Bowie: ”Aging is an extraordinary process where you become the person you always should have been”.
SvaraRaderaKRAMAR till DIG! Anna
Men Anna! Vad gullig du är, och detsamma säger jag till dig <3 Och ja, han var klok han, Bowie, även om man ibland har svårt att se det, hihi ;)
RaderaKramar tbx kära du!!
Blir tårögd av ditt fina inlägg som du skrivit.
SvaraRaderaKram Carin
Men vad rörd och glad jag blir <3 Tack Carin!!
RaderaKramar tbx!!
Det lär vara bra att le mot sig själv och när vi gör det blir det en vacker hälsning till oss själva. Bra träning för mungiporna också🙂och lättare att se det vackra.
SvaraRaderaMen visst tänker man på åren som gått, tänker på olika ådrar vi varit i och inte minst när man ser foton från dem, oj vad åren går och tiden. Men så ett leende och rätt nöjd med det som är här och nu.
Hittat brev jag skrev som ung, 17 år till pojkvän. Och skrattar, så tuff jag var och tydlig, rak och säker, glömt verkligen det och kunde tro det var idag, haha. Och han blev inte skrämd, är kvar här ännu även om det kom någon annan ett tag, jag var ju så ung och ville inte binda mig då. Och ville satsa på studier, ta examen och fundera vidare, han är fem år äldre och var mer på väg i sina studier. Sen möttes vi plötsligt en dag igen och därifrån gick vi inte.
Fint att läsa din text och den berör. Kram
Gomorron Monica!
RaderaJamen visst är det så, jag mår bättre på alla vis om jag möter ett leende i spegeln, och känner mig fin :) Det sätter en bra vibe för dagen oavsett situation :D
Haha, vad roligt att hitta dom breven du skrev då, har inget kvar av mina gamla kärleksbrev tyvärr, det blev kvar hos pappa när jag var tvungen att flytta....
Tack för dina fina ord som vanligt! <3
Stor kram tbx!!
Så fint du sätter orden! Som alltid får jag tillägga, för du har verkligen den förmågan att både uttrycka och beröra. Jag uppskattar mina rynkor också, de talar om för mig vad livet bjudit på, både bra och dåligt. Leenden är förlösande på så många sätt, skratt likaså. Kramar
SvaraRaderaGomorron Anna, och tack för dina fina ord!! Den finaste komplimangen för mig är att någon säger att mina texter berör <3
RaderaRynkorna finns där...på både gott och ont ;)
Leende och skratt är oerhört viktigt, förlösande som du säger :D
Många kramar tbx till dig! :)
Så fint du beskriver förhållandet med dig själv och ditt inre. Håller med om att ögonen är själens spegel. Angående det där med leenden. Visst kan man le fast man gråter inombords. Samtidigt kan man lura sig själv till bättre mående genom att övertyga sig själv att man faktiskt är glad med ett ”påklistrat” leende. ”Sudda, sudda, sudda, sudda bort din sura min” har hjälpt mig många gånger. Då kommer skrattet av sig självt. Du är så fin och inspirerar med din entusiasm och peppiga livssyn! Kram!
SvaraRaderaGomorron Monnah! Och tack för fina ord <3
Radera"Sudda, sudda..." är en perfekt och gullig sång, och visst stämmer det att man kan påverka genom att helt sonika bestämma sig för att vara glad :) Det har jag gjort många ggr i livet ;)
Tack igen!!
Stor kram tbx!