Livet som var...
Första ggn jag mötte denna vyn var sommaren 1990, jag var 18 år (skulle fylla 19 i december samma år).
Landet var Italien, staden hette Napoli (Neapel) och platsen var min blivande mans föräldrarhem och alltså mina blivande svärföräldrars tak-terrass, , mitt i hjärtat av denna för mig mycket fascinerande stad.
Där och då var det som att komma till en helt ny, och enormt exotisk värld för mig... så olikt allt jag hade upplevt dittills i mitt liv men också en värld som sedemera kom att bli en så naturlig och stor del av både mitt liv och våra kommande barns liv.
Sista gången jag mötte samma vy var oktober 2023, när jag och sonen var där på besök.
Det visade sig att bli sista gången då svärföräldrarna året efter blev nödgade att sälja lägenheten och flytta. Lägenheten låg på 5:e våningen utan hiss och trapporna blev helt enkelt för många och för utmanande för dem när de vid det laget hade passerat 80 år och lite till...
Att ha förlorat denna delen av vårt liv har varit både sorgligt och nostalgiskt. En epok har gått i graven, och alla minnen därifrån som har lagrats under åren har nu arkiverats i våra hjärtan.
Napoli finns naturligtvis kvar men svärföräldrarna bor numera i en förort utanför stan där dom har närmre till makens syster och bror och det är så klart mycket bättre för dom, men visst har flytten även för svärföräldrarna varit en emotionell utmaning.
Våra barn har alltid älskat att vara där, och talar om det ofta med stor glädje och värme.
När alla var hos nu förra veckan så satt vi en kväll och tittade igenom alla foton vi har tagit under våra åtskilliga resor dit och jag tänkte att jag ska dela med mig lite av dom här, lite som en vördnad och ära till en lång, vacker och viktig epok i allas våra liv :)
Dom första åren där var det mestadels analoga foton som togs, och många av dom lämnades i en kartong i Sverige vid våran flytt hit till Bcn 2016.
Men så skaffade vi oss en digitalkamera strax efter millenieskiftet och dom fotona finns förstås lagrade på datorn.
Takterrassen kan man väl säga var vårt happy place. Oj, så många stunder av samvaro med familj och vänner som har tillbringats där. Här var barnen enormt nöjda med att sitta i skuggan, lyssna på stadens ljud, nonna (farmor) som samtalade med grannar på balkongerna nedanför, och kanske i väntan på lunch som stod och puttrade på spisen.
På takterrassen hade svärföräldrarna byggt ett extra kök i direkt anslutning, och där har många härliga middagar tillagats kan jag lova... Här står nonno (farfar) och förbereder... I Italien äter man inte för att leva, utan lever för att äta.... Maten har alltid stått i fokus och båda svärföräldrarna är fantastiska kockar, tillsammans med många andra i familjen.
Lägenheten låg mitt i de sk Spanska kvarteren i Napoli, med anor från 1500-talet. Där pågår ett ständigt myller av människor, dofter, trafik, kommers och lite allmänt kaos.... barnen älskade det! Ja, även jag :D Här hade vi också en av kusinerna med oss på våran promenad <3
Brandi, första pizzerian som serverade Pizza Margherita, 1889, som ligger i kvarteren.
Jag och barnen på vår shoppinggata Via Roma...
...och jag och maken i matchande outfit, haha...
Familjen är stor och står varandra mycket nära och för mig har det betytt oerhört mycket då min egen familjesituation alltid har varit lite mer komplicerad. Här ser vi en av makens bröder, jag och alla kusiner samlade framför datorn för att titta på foton under glada skratt :D
Sonen helnöjd i nyshoppade ubercoola byxor, på exakt rätt höjd... ;)
Napoli för oss var ju förstås inte bara stan i sig och lägenheten/terrassen utan också strandliv, utflykter och härliga upplevelser....
En plats vi ofta åkte till och som vi alla älskade var Gaeta, som ligger mellan Napoli och Rom...
Underbar strand och vacker natur, där vi stortrivdes <3
Men också Capri, en riktig liten paradisö strax utanför Napoli...
En riktig pärla som inte får missas om man är på besök i den regionen :) Vi åkte förstås båt dit :) Andra fina öar där väl värda ett besök är Ischia och Procida, som vi också har varit på några ggr :)
Naturligtvis hängde vi också mycket på Amalfi-kusten....
Cyklopen hängde alltid med förstås och många spännande fiskar fanns det att titta på här :)
Makens bror köpte nånstans under dom åren också ett supermysigt hus uppe i bergen...
Vyn var magisk... men tonårsdottern var väl egentligen mer impad av storstadslivet där och då, hehe...
Makens syster i fönstret 2008
Uppe i bergen hittade vi också på mycket roligt...
2008
2008
...där man även kunde smörja in sig i vad som sades vara hälsosam lera :D
Jag och dottern passade även på att rida...
Även det huset såldes för några år sedan då makens bror som ägde huset skulle köpa ett annat hus i bergen med sin make, där dom numera bor.
Vi besökte Napoli mestadels på somrarna men var också där ibland vintertid, vilket ju var helt magiskt... att åka från ett kylslaget Sverige till en solig stad vid Medelhavet kändes förstås lyxigt :)
Men alla vackra platser till trots, det vi har älskat allra mest har varit att hänga med familjen och släkten, njuta av alla härliga middagar uppe på terrassen, dela skratt, glädje, sorg och också en del tunga stunder. Gemenskapen helt enkelt....
Sonen och älskad nonna 2008
...vi kunde bara se honom på en skärm pga av alla människor som var där---
Den första sommaren 1990 var magisk på alla sätt och vis och jag kommer aldrig att glömma hur fascinerande det var för mig att få lära känna denna stad, makens familj och hela kulturen.
Att dessutom har fått ge allt detta till våra barn har för mig varit helt fantastiskt och så otroligt mycket värt och jag vet att dom håller med mig helt och hållet där.
Mina svärföräldrar, numera 85+ är tack och lov fortfarande pigga och friska, men lever ett så klart avsevärt lugnare liv, och även för dom har omställningen med att lämna deras gamla hem i deras uppväxtkvarter varit relativt svår och känslosam, även om vi alla inkl. dom förstår att det till slut blev en nödvändighet.
För mig har dom varit som extraföräldrar som alltid har funnits där, och i synnerhet min svärfar och jag har alltid haft en otroligt fin gemenskap, och ja, såklart har det varit detsamma för våra barn <3
Livet som var...
...ja, på ett vis kanske... men också fortfarande är egentligen, tack vare alla fantastiska minnen vi har tillsammans som fortfarande känns både levande och starka och gör mig så oerhört tacksam helt enkelt.
Och när sonen har lagat napolitanska contorni (grönsaker av olika slag) hemma i Sverige och skickar det här meddelandet så vet man att det har varit värt allt 😍😍😍<3
Musiken då?
Jag nämnde Pino Daniele nu i inlägget och ja, han är definitivt en av de största artisterna i Italien, som dessutom skrev och sjöng alla sina texter på napolitanska, och en av mina absoluta favoritlåtar med honom är denna:
https://www.youtube.com/watch?v=hvP16lYaFco
Tack för att du följde med mig på Memory Lane till en oerhört älskad och viktig plats i vårt liv<3
Vilket härligt inlägg, skrivet med så mycket kärlek! Tänk vilka otroliga minnen ni bär med er från Neapel och kanske främst denna takterrass med alla måltider ni ätit där och alla samtal ni haft. Jag tror att just mat kan ge fina minnen. För mina barn är den svenska portersteken synonymt med ”mormorsmat” och idag får jag önskemål att laga just detta till mina barnbarn. Det ligger nog en trygghet i detta precis som när din son lagar sin farmors maträtter. Härligt för dig med din inte helt enkla familjesituation få uppleva denna härliga gemenskap.
SvaraRaderaTack snälla du☺️
RaderaJa, det har du så rätt i, det där med att samlas runt bordet och maten❤️ Många fina minnen har vi förstås kring det framförallt!
Porterstek är supergott, så där förstår jag dina barnbarn ☺️
Jag är så tacksam över alla fina minnen och gemenskapen, verkligen🙏
Kram!
Sååå fint och roligt att läsa och ta del av alla dagar, utflykter som "inflykter"😊, vilka härliga boenden och så roligt att de äldre ännu finns fast de fick eller måste byta till lite lättsammare boende att leva i och förstår att det kändes att lämna.
SvaraRaderaRoligt med leran, testat blålera tror jag det heter och lär vara hälsosamt, tror det.
Och så roligt att se bakåt i tid men knappt man kan fatta, gäller att le mot sig själv och tänka att så tokigt är det inte nu heller med åldern man har.
Maten gav min mamma massor med kunskap om till vår dotter som klättrade upp på köksbänkarna som ettåring och iakttog och lärde sig snabbt. Missade inte en stund av sin mormors fantastiska matlagning och jag tror min mamma hade ett mycket större tålamod nu än när vi var små, jag fick mest duka vackert till familj och gäster.
Övriga barnbarn struntade fullkomligt i hur maten kom till och min mamma sa att de nog inte skulle vara till nån hjälp, haha, ville bara bli serverade. Hon var otroligt nöjd med sin lilla kock. Och allt finns kvar som hos dina barn, så bra det är. Och fina minnen.
Härligt inlägg att se och läsa, kram och väckte mina minnen också.
Tack Monica, vad roligt att du tyckte om detta inlägg och att dina minnen också väcktes på köpet☺️
RaderaMaten är väldigt viktig för våra barn och dom har alltid älskat att både laga och äta det, och förstås lärt sig mycket från matkulturen i Napoli😃 Jag tycker det är väldigt roligt att dom är så passionerade för det☺️
Underbart att det var lite samma med din dotter och mormor, och ja, man har kanske tålamod med sånt när det gäller barnbarnen, inte omöjligt😃
Kramar tbx!!
Monica var det😊
SvaraRaderaNeapel är verkligen speciellt, kaotiskt men alldeles underbart. Tänk att utforska staden och sedan komma hem till den fina takterrassen och svärföräldrarnas goda mat.
SvaraRaderaJa, visst är det speciellt och kaotiskt men också så charmigt och genuint, the real deal på nåt vis☺️ Många somrar, och också lite under vintrarna har spenderats där och det har blivit ett andra hem verkligen. Och terrassen har alltid varit knytpunkten förstås☺️
RaderaKramen!
Tack för detta fina kärleksfulla inlägg som du delar med dig av.
SvaraRaderaVilka fina och fantastiska minnen att ha i sitt arkiv.
Att få spendera tiden med sin fina underbara flock finns det inget som slår.
Ha en bra fredag.
Kram Carin
Gomorron Carin!
RaderaTack för att du hängde på <3
Ja, många och vackra minnen är det och jag är oerhört tacksam att ha dom i livsarkivet <3
Att vara med flocken är det viktigaste och bästa som finns, helt klart <3
Stor kram till dig!!
Känner ju till ställena du nämner. Har varit i Napoli två gånger och gillar den staden. I Gaeta hade min son sin avslutningsregatt på seglarskolan hans fantastiska gympalärare på mellanstadiet drog med klassen i. Jag var där och tittade och såg därför bara hamnen tyvärr. Capri spenderade jag en dag på för länge sen....kanske 91/92 då vi var med mina svärföräldrar i Sorrento och svärfars vän bjöd över oss en dag. Ischia upptäckte jag för tre år sedan då jag var där några dagar på egensemester. Underbart! Jag vill dit igen. Och maten ja, verkligen central i Italien. Precis som Pino Daniele. Fast jag inte förstår så mycket av den napoletanska dialekten ha ha! Mina barn pratar om mormors köttbullar. Förstår precis. Härligt inlägg! Stor Kram Marika
SvaraRaderaGomorron Marika!
RaderaJa, du bor ju inte allt för långt ifrån så jag kan tänka mig att du har bra koll på de olika platserna :)
Napolitanskan är speciell, jag förstår det mesta när det talas men pratar det inte själv, förutom kanske vissa uttryck :D
Ja, mat och Italien är ju en vinnande kombo utan tvekan, älskar det <3
Pino Daniele är speciell, han bodde väl i Rom innan hans bortgång vill jag minnas?
Mormors köttbullar är grejer det :D
Tack för att du hängde med!!
Stor kram tbx!!
Åh, jag blir alldeles berörd! Förstår att er familj är tacksam och glada för den här platsen och alla personer som kommit med den. Älskar ju Italien och undrar varför jag aldrig kommit igång med italienskan trots att jag börjat flera gånger. I Neapel åt jag en av mitt livs bästa måltider. Läskas fortfarande vid tanken… Själva Neapel var dock inte min favoritstad. Capri däremot, där trivdes jag! Tack för alla härliga bilder och berättelserna bakom de fina minnena. Kram!
SvaraRaderaÅåh Monnah! Det känns fint att det berör, då det kan vara svårt att förmedla exakt hur starkt en plats har påverkat ens liv <3 Maten i Napoli är fantastisk så det förvånar mig inte alls :) Kärleken till råvarorna är stor och viktig för de flesta italienare, och Napoli är absolut inget undantag :D
RaderaCapri är vackert och pittoreskt, och vi tyckte om att åka dit, men Napoli är Napoli för oss ;)
Tack för att du hängde med <3 Kramar tbx!!
Men ååå, Sara. Vilket fint inlägg om en älskad plats och älskade svärföräldrar. Det är nästan som en italiensk dröm a la saga med deras lgh och terrass i Neapel. Alltså såsom man tänker sig att ALLA som bor i Neapel bor, på det där drömmiga sättet. Hoppa du fattar vad jag menar. Som en kuliss nästan, men så är det alldeles på riktigt. SÅÅÅ fint!! Att hänga där, äta god mat, dricka vin, skratta till sent på natten. ÅÅÅ!!! Förstår att dina svärisar betytt mkt för dig. Vilken tur att du fick så fina sådana. Funderade ni aldrig på att bosätta er i Italien? Sara, antar att du talar italienska? Vilket härligt språk. Tack för denna fina, fina återblick. Kramar och ha en fin helg, bästaste Sara!
SvaraRaderaTack kära du <3 Ja, verkligen är det som en italiensk dröm, the real deal på nåt vis :) Jag kom ihåg att jag direkt tänkte Lady och Lufsen när jag var där första gången, så oerhört romantiskt var det <3
RaderaMånga underbara kvällar på den terrassen kan jag lova, som vi alla har älskat och bevarat i våra minnen :)
Japp, så tacksam för mina svärisar, fantastiska personer verkligen <3
Vi funderade absolut på att bosätta oss i Italien, många ggr, men tyvärr så mycket svårare med jobb där :/
Jag talar italienska ja, men har blivit lite ringrostig sen vi flyttade till Spanien och jag behövde fokusera på att lära mig spanska istället :D Men det funkar bra att kommunicera :)
En fin helg önskar jag dig med fina du!! Kramar tbx :)
Hej Sara! Vilken nostalgikavalkad! Älskar gamla bilder! Tänk så värdefulla de blir med åren! Din mans syster när hon tittar ut genom fönstret... trodde det var din dotter. Så lika varandra. Och du ser så ung ut... som en nyponros. Inte som en tonårsmamma!
SvaraRaderaVet hur det är när ett kärleksfullt hem bara helt plötsligt är borta!! Jag kan inte åka förbi mitt barndomshem där mina föräldrar bodde in i det sista! Det ÄR TUNGT! SORG i hjärtat!!
En av mina favoritförfattare är Elena Ferrante som har skrivit Neapelkvartetten, bokerien om min fantastiska väninna. Har även sett serien baserad på böckerna. Fantastisk serie!!
KRAMAR till DIG! Anna
Gomorron Anna :)
RaderaJaa, en nostalgikavalkad är verkligen rätt ord, så kändes det för oss också när vi satt och tittade på alla bilder <3 Bilden med min mans syster är sååå fin, och ja, dottern är väldigt lik henne :)
Hehe, jag var ju ung faktiskt, jag hade ju tonåringar redan i den ålder som min dotter befinner sig i nu, och det är märkligt att tänka på :D
Ja, att lägenheten och terrassen inte finns kvar i vår familj är konstigt att tänka, för mig känns det ju fortfarande så eftersom det är det sista jag besökte... men det har varit sorgligt, absolut :/
Jag har både läst och sett serien av Ferrante, helt fantastisk! Såå vacker och gripande<3
Kramar tbx till dig fina du!!
Vilka fantastiska minnen, Sara! Så mycket kärlek. Och vilken underbar takterrass. Synd att den inte finns kvar. Även för mig blev det en nostalgikavalkad, eftersom jag bodde i Rom som barn. Kände precis alla dofter, ljud…så där magiskt som det bara är i (södra) Italien. Tack för att du delar med dig!
SvaraRaderaKramar, Lisa
Tack Lisa :) Ja, jag känner mig lyckligt lottad som har både fått och kunnat ge våra barn detta i livet <3 Takterrassen var magisk och är förknippad med så fina minnen verkligen, det var sorgligt när dom behövde lämna det, men så är ju livets gång :/
RaderaVad roligt att du bodde i Rom som barn, då förstår jag att det blev lite nostalgitripp för dig med, södra Italien är verkligen varmt, charmigt och magiskt som du säger <3
Barcelona har sina likheter på vissa sätt, och det är förmodligen därför vi känner oss så hemma här :)
Tack för att du hängde med!
Kramar tbx till dig!!
Vilken fin plats och så fint minne det är för er alla. Gör mig glad! Kram
SvaraRaderaTack Anna! Ja det är en plats som rymmer många fina minnen för oss alla verkligen❤️ Kram tbx!!
Radera