När det oväntade sker

 Alltså....

Bilden oven är screenshotad från en liten video som min dotter filmade i söndags morse och knyter ihop ganska bra mina känslor den här veckan, haha... notera också makens mycket förvirrade min :D

Vi tar det från början...

I söndags morse klev jag upp och började jobba kl. 8 precis som vanligt. Runt 10 skrev dottern på Messenger att hon skulle fixa ett litet ärende på stan och sen komma bort till oss...

Jo, det var lite ovanligt tidigt tänkte väl jag, då dottern brukar komma senare när hon vet att jag jobbar, men egentligen inte så mycket mer med det....

Kort senare ringde hon och informerade att hon var på väg upp och jag passade på att ta en liten rast.

Dottern och vovvarna kom upp och vi hälsade och kramades som vi alltid gör, maken stod och rakade sig och jaa... fortfarande var vi totalt ovetande om att det var ytterligare 2 pers ute i hallen....

Dottern stod alltså med mobilen och filmade och jag fattade ingenting fortfarande förrän jag vänder mig om och bara tappar hakan bokstavligen när jag plötsligt ser sonen och hans flickvän stå där i dörröppningen med breda leenden i ansiktena...

Vaaa?? Innan hjärnan kopplade ihop scenariot stod jag bara med gapande mun, och sen kom ett glädjetjut haha :D

Utan att vi hade en susning hade dom alltså hoppat på planet från Sverige.. eller ja, Köpenhamn då... tidigt på söndagsmorronen och helt sonika åkt hit till Barcelona utan att andas ett ord till oss :D

Helt underbart!!! En sån fantastiskt rolig överraskning<3

Ett riktigt kramkalas blev det förstås och en bättre söndag minst sagt <3

Maken hade dessutom förberett en härlig ragu, och massa goda tillbehör för vår söndagsmiddag som vi redan hade planerat med dottern så det blev verkligen så perfekt allting :)

Ja, så blev det måndag då....

Här gick vi i godan ro och var helt omedvetna om att vi var med i en nästan dystopisk film, fast i verkligheten så att säga.....

Sonens flickvän behövde jobba på måndagen (hon jobbar remote med digital design) så vi andra bestämde oss för att åka iväg på hike, några timmar...

Vi hoppade på tåget till en liten grannby uppe i bergen som heter La Floresta som vi ofta besöker.

Vädret var ljuvligt och vi njöt av dagen....

Picknick på den prunkande sommarängen....

Ja, ni ser ju själva... helt fantastiskt fint<3

Vid ca kl. 14 stod vi och valde mellan att gå tillbaka och ta tåget igen hem eller fortsätta hiken till en stad som heter Molins de Rei och sen ta tåget därifrån.

Vi beslöt oss för att fortsätta hiken till Molins de Rei och konstaterade att vi då skulle vara hemma ca 16-16.30 lagom till att sonens flickvän skulle sluta jobbet.

Glada i hågen traskade vi på och plötsligt noterade sonen att han hade fått ett meddelande från flickvännen om att det verkade vara strömavbrott hemma. Meddelandet hade skickats 12.33 och nu var klockan ca 14.30...

"Jag har inget nät, så jag kan inte ringa"  konstaterade dock sonen...

Vi andra konstaterade detsamma men funderade inte nämnvärt på saken, vi var ju uppe i bergen och nätet kommer och går där. Vi oroade oss dock för sonens flickvän men hoppades att det hade löst sig eftersom vi inte hade hört något mer efter 12.33....

Efter ca 10 km hike var vi framme i staden och här började vi tycka att det var lite märkligt att ingen av oss fortafarande hade täckning på mobilen. Klockan var då ca 15.30. Vi kunde inte få tag på sonens flickvän och inne i den lilla stan var det märkligt tyst och alla stoppljus var svarta.

När vi kom fram till torget där alla små cafeer och barer ligger noterade vi att allt var mörkt och folk stod utanför och pratade...

Vi frågade en man som stod där om det var något problem med elen och fick då till vår stora häpnad reda på att både elen och internet låg helt nere i hela Spanien, delar av Portugal och Frankrike, och det sedan 12.33.

Jomen här tappade jag hakan igen. Alla möjliga tankar for genom huvudet kan jag lova...

Det första var ju förstås cyber attack, nån form av sabotage osv....

I det här skedet kom vi också fram till att vi fick skippa kaffe på torget då vi ju inte kunde betala med kort och vi inte hade några kontanter...

"...nämen då får vi väl ta tåget hem då...

Men se det kunde vi ju inte. Tågstationen var stängd och allt låg nere även där förstås...

Vi började kartlägga våra möjligheter att ta oss hem vilket landade vid en enda...

Apostlahästarna :D

Nätet kom och gick lite vid det här laget och dottern lyckades ta fram en karta som informerade att vi hade 1,5 mil att gå till Barcelona och tiden var 3 tim och 40 min...

Vi hade redan hikat en mil, hundarna var både varma och trötta och vi kände väl lite samma...

Ja herregud... det var dock bara att ta tjuren vid hornen och ta oss hem och det var med både konfunderade och något oroade tankar vi sakta försökte ta in den surrealistiska situationen vi plötsligt befann oss i.

Vi hade inte heller lyckats få tag på sonens flickvän då hennes nät verkade helt nere även om vi fick små glimtar av det på våra telefoner och försökte kontakta henne varje gång.

Jag konstaterade att jag helt glömde bort att ta foton under allt detta, då hela situationen var så märklig.

Efter en timmes promenad ca såg vi en buss som skulle gå mot Barcelona, och vi tänkte att vi kanske kunde åka med en liten bit då...

Men nej, vi blev blånekade att åka med pga att vi inte hade våra hundar i en väska som är lag på bussarna (endast)... vi kan dock åka både tåg, metro och spårvagn utan hundväska.

"Vi har inget annat sätt att ta oss till Barcelona och det tar 3 timmar att gå, det är ju en extrem situation..." försökte vi... men busschauffören var helt obrydd.

"No puedo" (Jag kan inte låta er åka med) sa han bara och slog igen dörrarna.

Där och då tappade jag lite tron på mänskligheten, men det gick över som tur var.

Och vi gick, och vi gick, och vi gick... avverkade km efter km...

Vi sände en kort och tacksam tanke till någon/något att vi hade skippat vår första ide'

 vi hade på morronen om att åka till havet och hika, ca 45 km utanför Barcelona. Då hade vi ju faktiskt inte kommit hem alls den kvällen.

Runt 19 var vi äntligen framme vid Barcelona, men fortfarande ca 5-6 km hemifrån och då till vår stora glädje noterade vi att spårvagnarna hade börjat gå och vi kunde åka med en liten bit iaf... tack och lov. Både stora och små ben behövde lite vila där kan jag lova :)

Slutligen vid 19.45 kunde vi låsa upp dörren till lägenheten med 2,5 mils promenad i benen.

Sonens flickvän hade vi inte lyckats nå på hela tiden så det kändes väldigt skönt att möta henne hemma äntligen och prata igenom dagens bravader.

Hon hade agerat väldigt effektivt och konkret, som tur är talar hon ju spanska så hon hade tagit kontakt med grannar, gått ner på torgen för att inhämta information, köpt förnödenheter och fyllt på dunkar med vatten osv. En klippa helt enkelt <3

Elen hade fortfarande inte kommit tillbaka och vi har som tur var gasspis så middag skulle det bli iaf, med lite tända ljus som belysning...och så nånstans där sa det poff, och elen kom tillbaka...  runt 21 har jag för mig att klockan var då.

En av våra grannar berättade för maken att hon och deras två barn hade stått i en hiss vid avbrottet och blivit fast där 2 1/2 timme, för att inte tala om alla evakueringar som hade behövts göra från metro och tåg och dylikt, i mörka tunnlar osv.

Vi kan väl slå fast att våran situation kändes som a piece of cake i jämförelse... hua...

Slutledningen i detta kan jag dock fastslå och det är att jag känner att Spanien och alla invånare skötte denna extremt oväntade och något absurda, dystopiska situationen galant efter omständigheterna.

Personligen inser man ju hur oerhört sårbart samhället är när sånt här händer, och även ens egna tillkortakommanden i det. Det vi behöver införskaffa är definivt en batteri-radio ex, för att kunna hämta info, även om det var lätt att få info nere på gatan just den här ggn.

Barcelonaborna tog sig igenom dagen med ett stort leende i vanlig ordning... torgen var fyllda med glada, dansande människor, musik och överlag en god stämning situationen till trots :)

Anledningen till det har jag förstått var tekniska orsaker och jag låter tanken stanna där helt enkelt.... 

På tisdagen var det mesta som vanligt igen, men vi beslöt oss för att hålla oss i stan då metro och tåg fortfarande var lite ostabilt och vi inte riktigt kände för att fastna nånstans ;)

Vi tog en promenad genom stan...

Åt god lunch på ett av våra favorithak...

Den napolitanska pizzerian NAP...

... där vi mumsade pizza...

... och skålade för livet <3

Mammahjärtat fyllt till bredden av kärlek förstås <3

Efter god lunch och en stark espresso så traskade vi vidare mot stranden...

En helt vanlig tisdag i april ser stranden i Barcelona ut så här :)

Efter några timmars häng där blev det ett varv i skivbutiker, då maken har fått en vinylspelare i 60-årspresent och därmed behöver lite vinylskivor då han lämnade alla sina gamla vinylskivor i Sverige när vi flyttade.

... ja, efter att vi hade roat oss här lite då, haha...

"Tittut!"

...trött vovve efter veckans bravader, hihi <3

..och jaa, man kan väl säga att när jag i söndags morse vaknade upp verkligen inte hade en blekaste susning om vad som komma skulle den väntande veckan, ur flera aspekter , haha...

Det oväntade sker och livet ruskar om sig och gör sig påmint, och tacksamheten för så mycket fylls till bredden helt enkelt <3

Barnen är fortfarande här och jag njuter för fullt!!

På återhörande alla fina bloggvänner <3