Smått och gott ur tiden som gick
Ibland blir jag alldeles matt av alla mina bubblande tankar och känslor. Huvudet känns som ett skumbad typ, med tusen bubblor som poppar och puffar runt.
"Fjofs, fjufs, poff.."
Allt vill jag skriva ner.
Allt vill jag reda upp.
Allt vill jag ventilera.
...analysera......
..förmedla...
Ja, sen känslorna då...
All små och stora själar jag vill finnas för.
Liksom försäkra att jag finns här för dom, alltid.
Göra varje dag till nåt fint och viktigt, allrahelst för dom.
Till råga på det är det ju jämt fredag dessutom!
Ja, alltså det känns så iaf.
"Jaha, då var det fredag igen... en vecka till har plötsligt blivit ännu en månad, ett år..."
Mitten på maj har vi nu hamnat i. Bara sådär...
I Sverige minns jag hur stressen tampades med glädjen den här tiden på året, hur allt liksom bara exploderade, och man ville hinna se allt, uppleva, vara i det, njuta...
Samtidigt som livet bara pågick med intensivt heltidsjobb, långa dagar hemifrån, solen som sken och jag som var instängd, liljenkonvaljerna som hann både blomma och vissna innan arbetsveckan var över.
Här kan jag bli stressad av tanken att det snart är kokhett, stränderna är proppfulla och jag kommer att sitta och jobba i en svettpöl. Att den brutala solen kommer att bränna vartenda litet grönt blad och göra naturen brun.
Att livet liksom springer maratonlopp och jag bara hänger med som en skumpande ryggsäck.
Men så tänker jag:
"Ja, Sara, livet pågår förvisso. Men du lever ju det också... njuter, känner och upplever... glöm inte det.... stanna upp och känn in nu"...
Och det är ju sant. Och för mig personligen är jag glad att jag dokumenterar. Både fysiskt och mentalt. Foton, text, filmer. En del delar jag, annat inte. För så är ju livet... komplext, ibland enkelt, ibland komplicerat. Absolut inte perfekt och en promenad på rosblad jämt och ständigt.
Men låt oss återblicka lite då, på tiden som gick...
Mannen väntade på sin Aperol Spritz dagen till ära. Ja det var ju tisdag, då dricker man Aperol spritz, det är sen gammalt.
Jag slutade ju dricka alkohol helt och hållet när jag blev sjuk 2022 och åren efter, men nu är jag lite snällare mot mig själv och låter ett glas vin eller bubbel slinka ner ibland, det är ju gott trots allt och ibland känns det helt enkelt lite festligare än vatten, haha :D För mig var det ju främst av medicinska orsaker som jag valde bort alkohol, och det kändes både rätt och självklart där och då.
Jamen så fick vi ju tillökning i familjen också...
Alltså kan vi prata om denna lilla oerhört söta fluffboll?
Så kan det gå, när jag och maken ska till djuraffären för att köpa fågelmat och dessutom kommer hem med en välfriserad Kanariefågel.
Och så blev det.
Det är inte lätt att fota dom där små kanaljerna kan jag lova, iaf inte med mobilkamera men här har vi dom <3
Var vi inte visste var att Gulliver behövde gå till veterinären bara ett par dagar senare så nu äter han antibiotika och måste vara i en egen bur som är lite mindre, så nu får dom kika på varandra genom galler för tillfället.
Hos veterinären fick vi också veta att han är 5 år gammal och inte alls 1 1/2 som vi trodde då dom sa i den affären vi hittade honom i att han var runt ett halvår, hm...
Nåväl, det spelar ju ingen roll så, men det är ju bra att veta att han inte är en ungdom längre,
Och med tanke på hur Elvis far runt som en liten studsboll i den stora buren, mellan mat, badkar, kvistar, och godsaker så skiljer sig energinivån en del, haha :D
Vädret här har varit ungefär lika studsigt som Elvis, ska jag nog säga.
Plötsliga skyfall och strålande sol om vartannat.
En dag tog jag och tjejerna tåget till bergen, vi hoppade på i ett soligt Gracia och klev ut 20 min senare och möttes av svarta skyar och ösregn. Vi tryckte en stund under taket på perrongen, men regnet eskalerade till hagel stora som ärtor som smattrade mot marken och åska på det. Hundarna hatade det förstås och istället fick vi rusa över till perrongen på motsatta sidan och snopet hoppa på tåget tillbaka till kvarteret igen.
Men ja, tack vare mycket regn har ju naturen varit och är ännu så otroligt prunkande och fin.
... en liten groda t.ex. <3
Vi njöt av sommarängar....
Och promenader i gamla charmiga kvarter...
En ståtlig stork, eller trana kanske? Stor var den iaf :)
Och idag är det som sagt fredag, imorron är det visst ESC, och det bör väl ses tänker jag, hiss och diss och allt det där :D
Har inte hört Sveriges bidrag ska jag erkänna men såklart hejar vi på den :D
Och på tal om musik, så roligt med gensvaret vi fick på Bloggbrudarnas 10:a om musik <3
Verkligen jättekul!
Nästa gång blir det ett annat ämne att ventilera :)) Stay tuned!!
Hoppas att ni alla får en underbar helg och att ni njuter, och mår gott i både stort och smått.
Ännu ett vackert skrivet Sara-inlägg som väcker tankar. Visst är det väl så (har jag lagt märke till själv) att med åren lär man sig leva mer här och nu. I stunden. Det är lättare att stanna upp numera och verkligen ta IN det som finns omkring en. Att känna att, just NU känner jag livet i mig. Just nu. HÄR! Och att gripa tag i de stunder som är bra, för just då ÄR det bra. Vi vet att det inte alltid är så, skit kommer att ske. Men med åren blir det lättare att fånga de där fina stunderna utan att tänka för mkt framåt, eller bakåt. Tack och lov att man kommer dit, det trodde jag nog inte förr. Då var det på ett annat sätt.
SvaraRaderaMen ja, jag kan också känna att tiden går för fort. Tänka att om femton är jag 74 och för femton år sen var jag 44. När jag tänker att dessa femton år har gått så snabbt blir jag nästan yr. Hur snabbt ska då inte nästkommande 15 gå? Nåväl, det blir ju lättare att fånga dagen (klyscha deluxe, men du vet vad jag menar) med åren.
Vilken mysig och fin vecka du haft, hur härligt med den där krogen ni kom till i bergen. Tisdags-aperol spritz, god mat, gulliga djur och många härliga rundor därute. Sara, ha en jättefin helg nu. Varma kramar från mig!!
Tack fina Annika <3 Ja, så är det nog ändå, ju mer medveten man blir om tiden som rullar fram, desto mer försöker man verkligen njuta av stunden, klysha på som bara den helt enkelt : D Sen tycker jag att jag har blivit bättre på livsnjutandet i stunden här i Bcn, men det kan nog också vara för att jag helt enkelt är lite mer fri och har mer tid nu, visst jag jobbar fortfarande heltid, men att vara hemma kl 16 istället för 19 gör ganska mycket för välmåendet :)
RaderaJa gud, tänka bakåt och framåt sådär blir man yr av, hua...
Ja, en vecka med lite blandad kompott, alltid oroande när man behöver ta dom små fluffiga till veterinären, då blir hjärtat lite oroligt förstås <3
Japp, mysig restaurang var det där uppe :) Vi åt lite grillat kött där :)
Detsamma kära du!!
Kramar tbx!!
Tycker också att det känns som fredag alltid. Kul att följa dina utflykter och fågelbestyr. Bruschetta var det ju ni åt. Finns så mycket likheter mellan Spanien och Italien tänker jag. Kram Marika
SvaraRaderaMarika, visst är det lite så... jahapp, fredag igen då :D
RaderaJättekul att du hänger med, och ja, fågelbestyr har vi vår beskärda del av :D 100 % värt det dock <3
Duu, då ska du få höra nåt kul... Napolitanaren här hemma gillar absolut inte Pan con tomate... "Va beh"... Bruschetta däremot... "un altra cosa" ... Vi har väldigt kul åt det jag och barnen kan jag lova dig ;)) Men visst är det mycket som liknar mellan våra respektive länder :) Dock är Italien utan tvekan matland nummer 1 där i mitt tycke :)
Kramar tbx!!
Halloj!
SvaraRaderaJa sjutton ja vad dagar blir till månader och sedan till år, bara sådär på nolltid.
När man bodde i Sverige och jobbade heltid kändes det mer pressande när man ville hinna med allt som kommer och går med årstiderna.
Men nu är det lite som att glida runt på en räkmacka när man är pensionär. Men jag suckar och gnäller ändå ibland att tiden rusar på.
Vilken söt liten Elvis ni har skaffat er till er gula lilla Gulliver.
Här är tomaten hackad som en sörja i en skål när man beställer in pan con tomate här.
Ha en fortsatt fin fredagskväll.
Kram Carin
Ja, visst är det så Carin, från dagar till år på nolltid verkligen! Men jag håller med, här har jag mer tid att njuta än vad jag hade i Sverige, trots att jag fortfarande jobbar heltid :) Men som jag sa till Annika, det skiljer lite att vara hemma vid 16 jämfört med 19, och livsstilen överlag här tror jag :)
RaderaFörstår att du njuter av ert pensionärsliv i ert lilla paradis <3
Visst är lilla Elvis så himla söt, dom är så goa båda två små killarna <3
Tomaten hackad i en skål låter lite mer som den italienska bruschettan tycker jag, just det där att gnida tomaten och vitlöksklyftan direkt på brödet verkar vara lite typiskt Katalonien, men jag vet inte säkert förstås.
Desamma till dig!!
Kramar tbx!!
Fina Sara! Åh, så fint och ärligt du beskriver det där virrvarret av känslor och tankar! Jag känner så väl igen mig. Det där bubblandet i huvudet, viljan att fånga allt, vara allt, hinna allt... och samtidigt bara vara i det. Din reflektion i slutet träffade mig rakt i hjärtat: att vi faktiskt lever livet, mitt i allt som pågår. Tack för påminnelsen och för att du dokumenterar och delar så generöst. Det betyder mer än du kanske anar.
SvaraRaderaGulliver och Elvis ÄR en riktigt charmig duo! Hoppas Gulliver kryar på sig snabbt så de snart kan få sällskap på riktigt igen. Vilken väderresa! Från sol till hagel på 20 minuter, naturen vet verkligen hur man gör dramatik. Tur att den belönar med grönskan efteråt💚
Trevlig helg och KRAM till dig! Anna
Kära Anna! Såå skönt att höra att man inte är ensam i det där virrvarret av känslor och tankar, haha... Man vill så mycket, fånga allt, vara där...osv...
RaderaTack för dina fina ord, det gläder mig mycket att du kan relatera och att det faktiskt prickade dig rakt i hjärtat <3
Visst är dom charmiga dom små liven, och ja, tack och lov verkar lilla Gulliver vara på bättringsvägen, men det är alltid oroande förstås när de inte mår bra <3 Dom är ju så små och oskyldiga <3
Japp, vädret har verkligen varit oberäkneligt, haha, minst sagt ;) Men grönskan tackar jag ödmjukt för <3
Ha en underbar helg du med!!
Kramar tbx!!
Jag tycker du verkar ta tillvara på ditt liv, varje dag. Du har en medvetenhet som genomsyrar sina inlägg. Ditt bubblande är härligt och så skönt att du låter dem komma ut, på bloggen och på andra ställen. Att livet är det som pågår är en viktig insikt, jag tror tyvärr många tänker "när" och "om" och planerar för sitt liv en annan tid. Det gjorde jag själv som yngre. Kanske det är så det är, att vi behöver ha lite år i bagaget för att verkligen se livet för vad det är och att njuta mitt i det.
SvaraRaderaSå fint kakel på terassen och en bouganvillea skulle jag gärna ha, men här skulle den nog inte gilla läget, får se om vi gör ett försök framöver. Jag blev glad att Elvis hamnat hos er och att Gulliver fått hjälp av veterinären.
Kram!
Gomorron Anna!
RaderaÅåh, tack för fina ord <3 Jomen visst gör man så gott man kan helt enkelt, och det är ändå rätt enkelt att leva här och nu i Barcelona :) Och ja, livet är ju det som pågår, så är det...Och absolut tror jag att ålder och erfarenheter påverkar vår inställning där :)
Älskar vårt kakel och bouganvillean (speciellt när den blommar).
Tack igen, jag hoppas våra små killar, lever sitt bästa liv hos oss <3 (ja, våra tjejer också förstås:) Gulliver är duktig att ta sin medicin och verkar vara "back on track " igen <3
Kramar tbx!!
När jag läser ditt fina inlägg kommer jag att tänka på dikten ”Förlusten” av Stig Johansson med raderna ”Alla dessa dagar som kom och gick/inte visste jag att de var livet” och lite så är det. Precis som många tidigare har sagt går veckorna, månaderna och åren fortare ju äldre man blir, trots att man troligen har mycket mer runt omkring sig när man är yngre…
SvaraRaderaAllt gott till dig! Stor kram!
Gomorron Britt-Marie! Jaaa, så sorgligt på nåt vis men ändå så fint skrivet av Stig, har också läst den dikten och visst kan man relatera till viss del. Ibland funderar jag på hur jag ens hann leva när jag tänker tillbaka på yngre dagar, intensivt och stressigt helstidsjobb med långa dagar, mindre barn och allt runt dom osv... Nu har jag ju tid att vara så mycket mer medveten, och ändå blixtrar det till...och så är det fredag igen :D
RaderaDetsamma!!
Stor kram tbx :)
Jag blev väldigt rörd av din text, inte minst för att den rör vid det som är så uppenbart med stigande ålder: att varje dag blir en kortare del av resten av livet. Jag blir alltid inspirerad av dig och ditt sprudlande, levnadsglada bidrag till denna värld! Som du säger går livet upp och ner och mycket händer som inte har sin plats i en blogg, men det du delar känns alltid relevant och intressant. Tack, fina Sara! Kram!
SvaraRaderaTack snälla fina du!! Såå glad jag blir för dom orden verkligen☺️ Jag tror att det jag blir allra gladast för att nån säger till mig är att jag inspirerar ❤️ Och ja, jag säger detsamma till dig!
RaderaTack igen fina Monnah och stor kram tbx!!