Har jag glömt nåt??

 Jamen precis så är känslan nu. Som att jag har glömt nåt... Nåt jätteviktigt...

Medicinen. 

Las pastillas.

Dom där 2 gråa pillren jag nu har ätit varje morron och kväll, i 2 1/2 års tid.

Inte glömma... inte glömma...

Ställt larm på mobilen.

Pling-pling-plingelipling...

Dags för medicin...

Igår hade jag tid hos min onkolog igen. Min snälla och fina läkare som jag har blivit väl omhändertagen av de senaste 3 åren.

Hon såg så glad ut när klev in i rum 48 som jag har gjort så många ggr nu.

För två veckor sen gjorde jag skiktröntgen, för en vecka sen blodprover... och hon informerade att allt såg perfekt ut och det nu var dags att ta nästa steg...

Sluta med medicinen.

Ännu en milstolpe i den här cancer-resan är alltså avklarad och känslan var väldigt härlig förstås.

"Kommer jag känna nån skillnad fysiskt?" frågade jag henne...

"I så fall att du kommer att må bättre än du redan gör" svarade hon, och jag tänkte för mig själv att då blir jag Superwoman haha...

"Vi ses om ett halvår igen för rutinkontroll" sa min läkare och så var det med det :)

Denna bild skickades till maken och barnen omedelbums och sen gick jag med lätta steg genom korridoren...

Minnesbilderna flimrade förbi på näthinnan... alla ggr jag har gått här... med hår... utan hår... med peruk... med oro, med glädje... alltid med beslutsamma steg... framåt, framåt...

Genom entrén...

... och ut till metron igen för att åka hem.

Varje gång har jag också behövt svänga förbi sjukhusapoteket för att hämta ut sagda medicin som jag har fått helt gratis (fantastiskt, varje ask kostar 200 euro fick jag veta för ett tag sen) men nu behövde jag alltså inte göra det.

En fin känsla inföll sig och jag beslöt mig för att köpa hem lite blommor bara för att fira lite :)

Jag hade nämligen hittat en gammal och vacker trälåda vid en container på morronen och den ville jag ha lite blommor i kände jag :)

...så det blev lite lavendel och en till planta med rosmarin som jag tycker är vackert ihop :)

...och så dom här rara sötnosarna <3

Kan man ha för många blommor?

Svar nej.

Framåt eftermiddagen kände jag att jag måste ta tag i min träning som jag har svårt att motivera mig till nu när det är så varmt.

Jag sneglade på mattan och hantlarna och kände bara...nej...

Det fläktade behagligt i skuggan konstaterade jag och beslöt mig istället för en löptur!

Så japp, techno-musik på hög volym i lurarna och så var det bara att plöja  igenom  folkmyllret på den skuggiga delen av gatan.

Bra val konstaterade jag nöjt.

Bland annat sprang jag genom parken också, så vackert med den blommande Oleandern längs med dammen.

Så 28 grader till trots blev det faktisk 6 km löptur och jag kände mig supernöjd :)

... och det fick bli segertecknet igen, hehe... 

V for victory...

För det kändes som en sån dag helt enkelt :)

Inte bara för min egen skull utan av flera andra skäl också :D

Sonen meddelade glädjefyllt att han nu hade fått slutresutat på sina allra sista tenta och att det var godkänt!!

Med andra ord har han nu klarat av sitt första år på ingenjörsprogrammet med både hög fysik och oerhört komplicerad matte (blev helt matt när jag såg hans uträkningar, vi pratar flera A4- sidor för en uppgift) utan att kugga en enda tenta!!

Så imponerande tycker jag <3

 Och han har verkligen lagt ner hela sin själ, blod, svett och tårar i dessa studier så han är så värd det!!

Ja, så blev det kväll och jag svalde mina två sista piller...

...och det första jag tänkte i morse, inte bara en gång utan både när jag drack morronkaffet, när jag åt frukost,  när jag åkte iväg med hundarna...

"Har jag glömt nåt??"

Nej Sara, du har inte glömt nåt :D