I denna ljuva midsommarnatt

 I sommarnatten som aldrig blir mörk dansar ljuden omkring.

Studsar genom luften som lätta såpbubblor.

Någon skrattar.

Samtalen...mumlande röster både här och där. Som under en mjuk filt. Den lena sommarnattens mjuka filt.

Dofterna av grill och nyklippt gräs har dämpats av nattens ankomst, men anas ändå där i kulisserna. 

Känslor målas av sista snapsen. Eller kanske det ljumma vita vinet.

En del samtal fördjupas. Andra tonar ut.

Någon dansar till Sommarnatt. Kanske i trädgården på hörnet?

Och där skrålar någon till Sommaren är kort, det mesta regnar bort. 

Myggbetten kliar lite. 

Jag går barfota i daggvått gräs. 

Fryser jag? Koftan tätare om axlarna. Men bara så.

Midsommarafton är nu passerad och klockan har egentligen slagit över till midsommardag men jag vill så gärna hålla kvar känslan av evig sommar.

Resterna av jordgubbstårtan ligger mosig på fatet i den ljumma natten.

Vad fint att det blev en solig dag går tankarna. 

Nån snusförnuftig hojtade under dagens firande att "nu vänder det"... men 

 jag tänker att "det är nu det börjar ju... "

Så många tankar väcks denna natt. Om allt jag vill, men också om allt jag har.

"Allt jag har" säger: Jag kommer sakna detta ....

Nejdå svarar "Allt jag vill."...

*

Jag och min älskade vovva Daisy i midsommarskrud 2014 <3

Aldrig bubblar nostalgin mer i mig än vad den gör i juni.

Juni är för mig det där ursvenska som  rinner så starkt genom mina vener trots snart ett decennium som utvandrad... eller kanske just därför? Tiden gör sig påmind.

Så otroligt många starka minnen från just den här tiden.

Skolavslutningar, studenter, löften om sommaren, semester, oändliga dagar, så smärtsamt vackert men med en liten svans av bitterljuvt.

"Håll i, håll i! Njut!!

Och ja, midsommarafton har liksom satt ramen runt allt detta. Början som möter slutet på nåt vis.

För nog är det så att känslor blir så mycket mer intensifierade när man är medveten om det flyktiga i det. Som fladdrande fjärilar på en sommaräng. Eller som vatten i ett läckande såll...

I Sverige kunde det absolut stressa mig. Den där känslan av hur flyktigt allt var. Så skört på nåt vis. Hela året gick jag och väntade på denna tiden. På ljuset, på livet... Sen gick det ack så snabbt och plötsligt började jag nedräkningen igen.

Här blir det inte riktigt samma. Känslorna jämnar ut sig lite mer. Puttrar på.

Jag vet att det är bättre för mig i det långa loppet.

Men juni är ändå ett litet skavsår. Känslorna går lite i klinch på nåt vis. Som att jag ska känna mer än vad gör. Förvirrande...

Eller som att jag missar något.

Och på ett vis gör jag ju förstås det, men så är ju livet. Allt går inte att samla i samma korg.

...aldrig kommer blombuketten se likadan ut som den gjorde då...

...aldrig kommer jordgubbstårtan smaka likadant...

Kanske blir känslorna än mer tydliga nu när en del av mig (sonen) numera befinner sig i Sverige och firar midsommar där. 

Som en felande pusselbit även om jag vet att han har det helt perfekt och bra.

(I skrivande stund befinner han sig i en väns sommarstuga vid en liten sjö, och skickade just ett foto på en roddbåt som ska nu ska kastas loss .)

Joodå, den här tiden kan fylla mig med melankoli, och dom känslorna måste också få spelrum.

Jag tillåter känslovågorna komma och gå...

allt var inte perfekt då, det vet jag ju...

Det liv jag lever nu är ju det jag längtade efter då påminner jag mig...

Midsommarafton är en dag av 365.

Den längsta av dom förvisso...

Det är en dag som jag alltid har älskat men dom andra 364 dagarna är ju också viktiga och ska räknas.

Men till er alla som firar idag önskar jag med ett stort hjärta...

en underbar midsommar!!

Jag jobbar hela helgen men jag och dottern ska nog iaf skapa magi med hemmagjord...

...trumvirvel...

...SMÖRGÅSTÅRTA!!

Mums!!

Ha en fantastisk helg <3