Tankarna
När värmeböljan ligger som en filt över oss här Barcelona, läser jag om en liten pojke på 2 år som glöms i bilen, här i vår grannstad.
Pappan var på väg att lämna den lilla pojken på daghemmet innan jobbet, men glömmer bort det och går och jobbar medan pojken sitter kvar i bilen, 5 timmar!
Larmet kommer till polisen vid lunchtid, men pojken kan inte räddas.
Dagen det hände hade vi rekordtemperatur på 38 gr och jag kan inte sluta tänka på detta fruktansvärda.
Bara tanken får mig att knappt kunna andas.
Hur kan nåt sånt bara hända?
Och hur mår föräldrarna nu?
Och denna stackars lilla pojke... 5 timmar i en kokhet bil under solens obarmhärtiga strålar.
Jag känner fasan, sorgen och det oerhört makabra i detta.
Samtidigt satt vi och skrattade med vänner, hade en fin dag tillsammans. Livet pågår i vår lilla bubbla, som ett parallellt universum.
Och så är det ju. Allt pågår samtidigt. Fruktansvärda saker, orättvisa saker, men också det vackra och det goda.
Och som alltid måste man gräva i sitt eget hörn, börja där helt enkelt.
30 grader, där går min gräns konstaterar jag. 32..35...eller mardrömstemperaturen 38 gr... nånstans där slutar min hjärna fungera som vanligt. Den känns som klister där bara det jobbiga fastnar.
Jag får jobba hårt med att styra mina tankar. Kan knappt fokusera på det som är bra och härligt. Jag hamna i nån slags loop av negativitet.
Läser om sorgliga händelser och känner tårarna envist pocka på.
Tänker att allt är bara elände.
Att vara en känslomänniska är kluvet, och ibland är det så lätt att tänka att den känslan jag känner precis nu är den som ska stanna.
När värmen känns som en tvångströja runt min kropp, ja nästan klaustrofobisk, tar det ledsna och jobbiga över.
Det kan räcka att jag ser en liten duva vandra runt sin överkörda partner på gatan, och jag känner klumpen i halsen. Plötsligt tänker jag på alla djur i världen som mår dåligt, vanvårdas och behandlas som skräp. Kan inte släppa tanken.
Samtidigt räddar vi ett litet bi som har fått uppenbarligt värmeslag och hasar sig fram på det kokheta terrassgolvet, känner glädjen i oss när vi ser den sakta börjar röra sin lilla snabel och dricka vatten med lite socker i, för att efter en stund bli pigg och glad igen och förhoppningsvis far iväg till närmsta blomma.
Kramar och pussar på mina små själar. Försäkrar dom att inget ont ska hända dom. Nånsin.
Jag tänker att hela världen består av ögonblick. Som en ständig film av klippta scener.
Allas våra liv också.
Jag är medveten om att den här perioden triggar mycket i mig. När svetten klibbar på kroppen och värmen begränsar, slungas jag oundvikligen tillbaka till en tid där ångest och oro spelade huvudrollen.
"Blir jag sjuk igen nu?"
Samtidigt mår jag illa av att ens tänka på mig själv, beklaga mig...
Det är som små filmklipp på näthinnan.
Och det i sin tur triggar andra känslor.
Som att jag har kastats ut ur mitt sammanhang och måste famla mig tillbaka. Jag känner mig vilsen och otillräcklig. Sårbar.
Tankarna. Gnaget. Oron.
Jag försöker slå bort dom, viftar med en mental flugpiska.
Går och köper den största och kraftigaste fläkten vi kan hitta som kanske får ner temperaturen här hemma från 35 gr...
Tre kalla duschar om dagen....
Och så sjunker temperaturen.
Vi gick ut igår och jag kände att något hade hänt direkt.
Jag kände mig lättare i sinnet, som en hinna som hade dragits bort.
28 grader står det på mobilen. Bara 28 gr!
En blåst som inte är heta Calimavindar från Afrika.
Det är som att vända på en hand.
Jag kan se det fina igen. Saker som händer som är bra.
Allt är inte bara elände Sara...
Det skrämmer mig litegrann ibland förstås. Oftast känner jag mig stark, positiv, blicken åt rätt håll...
"Klart jag är på rätt plats...osv..."
Det känns så enormt fjuttigt bara... en värmebölja väller in och jag smälter ihop till ett nervöst vrak, tankarna spelar spratt med mig och jag liksom slutar fungera. Har dessutom mage att tycka synd om mig själv när hela världen kokar av vidriga händelser.
En gång i tiden var det ju inte så, men livet händer och påverkar oss på dom allra märkligaste sätt.
Trots allt har vi haft fina dagar med vänner, maken har haft konstutställning, dottern och jag har flytt till skogen med våra hundar, och livet har ändå pågått.
Ärligt talat...
..egentligen hade jag ingen lust alls att skriva om vädret idag, så jäkla banalt på nåt vis. Det är ju som det är med det, men ja, nu blev det så ändå.
Hur påverkas du av vädret?
Vad föredrar du? Och vilket tycker du är värst?
Berätta gärna!
Och tack för att du orkar läsa mina virriga, vemodiga tankar som pockar på ibland <3
Som svensk måste man väl ändå låta vädret ha en central roll i livet, hehe? Sanningen är att jag tåler värmen otroligt dåligt medan min man ääälskar när det är varmt, bara han får sitta i skuggan eller doppa sig. Det har gjort att vi naturligtvis haft olika syn på utlandssemestrar och hur de skulle genomföras/vad som skulle göras. Vi har för länge sedan insett att vi behöver olika och är därför glada för varandras skull när det är som "den andra" uppskattar mer än vad man själv gör.
SvaraRaderaAtt du hamnar i ledsna tankar när du mår dåligt är inte alls konstigt, det viktiga är att klara av att studsa tillbaka när det blir bättre förutsättningar igen. Det verkar du ju kunna! <3 Viktigt att ta hand om sina behov, men också se till att strama upp det som man inte mår bra av, att ta ansvar för hur saker och ting påverkar en.
Idag njuter jag av att se väderapparnas "varning" för regn under de närmaste dagarna. Min trädgård kommer att slurpa i sig och må riktigt bra av de dyrbara vattendropparna. Och tack för dina ord, inte det minsta virriga. Jag tycker det är härligt att se att andra har tankar som spelar squash emellanåt. Kram, kram!
Haha Monnah, ja det ligger väl helt enkelt i generna ;) Det här med värmekänsligheten har definitivt kommit med tiden för mig, men sen är det väl också det att jag har konstaterat att det är en enorm skillnad att ha 28-30 grader i några dagar, eller veckor, med dessutom svala nätter, jämfört med att ha 32-35 grader, och vissa dagar mer i flera månader, med tropiska nätter i kombo. Men det får vara så, eftersom jag tycker att resten av året är så behagligt :) Maken älskar värmen och lider inte alls av det, och han kan sitta i solen flera timmar utan problem :D
RaderaJaa, nånstans vet jag ju att känslorna passerar och ändrar skepnad, men likförbannat sitter jag där i min jämmelse och tänker att nu är det alltid så här... blir så trött på mig själv då ;)
Men efter värmeböljan vi har haft känns ju redan 30 grader lättare att hantera, så allt är relativt :D
Skönt för din trädgård att få lite regn!!
Haha, tankar som spelar squash, ja det stämmer bra det :D
Tack för dina fina ord och Kramar tbx!!
Rakt in i hjärtat 💓! Så fint skrivet!
SvaraRaderaKram, Lisa
Tack Lisa! Så fint sagt <3 Kram tbx!!
RaderaInte alls varken virrigt eller egoistiskt. Här har det också hänt att barn eller hundar glömts i bil. Jag förstår inte hur man kan överleva något sådant, men vi människor gör ju det. Livet är så. Min bil mätte 40 grader idag när jag körde en sväng. Så galet. Kände mig yr men nu har jag vilat framför luftkylaren och allt är lite bättre. Mitt på dagen förstår jag inte hur jag ska ta mig levande ur detta och viskar förlåt till min hund för att jag tvingar honom kvar här. Kram Marika
SvaraRaderaTack Marika... jag tar till mig dina ord <3
RaderaJaa, hundar är ju ett ganska vanligt problem, troligtvis för att man inte alltid kan ta med sig dom, tex till mataffären, och så chansar någon kanske... hemskt är det :(
Och att glömma ett barn är ju fruktansvärt och så totalt otänkbart på något vis. Den här pappan måste ju ha fått värmeslag han också, fattar verkligen inte hur det kan hända :/
Åh, jag förstår dig precis... och ni har väl haft ännu varmare i Rom ? <3 Mitt på dagen är verkligen värst, det finns ju en anledning till siestan där förstås i våra länder, men jag jobbar ju då så det är bara att bita ihop... ja ja...
Maken sa till mig, tänk om du hade bott i Madrid eller Sevilla (runt 45 gr)? "Det skulle aldrig och kommer aldrig att hända" konsterade jag stensäkert, haha...
Jaja, nog med gnäll här nu från min sida :D
Kramar tbx!!
Fint skrivet och visst kommer tankar och går, plötsligt minns man så mycket och de väller över en.
SvaraRaderaHär var +30, tror det var i tisdags, nästan glömt, men det var skönt på balkongen för det fläktade där. Igår torsdag var det storm och träd blåste omkull på förskolor, gångvägar, i parker och på parkeringar över bilar, ja över människor också som skadades svårt. Såg en uteplats, hela skärmväggen blåst ut från ramarna som stod tomma kvar. Så regn och blåst och nån solig dag om vartannat.
Vi tål värme bra men är ju något helt annorlunda hos er med de temperaturerna och allt blir så upphettat. Hoppas det går in i en mer normal period. Skönt att ni kan ta er ut till skog och vatten.
Låter spännande med makens konstutställning, gillar att se och bara begrunda. Och ni är ett fint och vackert par. Och vackra barn. Och god mat vid det vackra teglet.
Men vet hur du känner om.barnet, jag kan knappt läsa heller men sen tar jag in och tänker på den fasansfulla döden för ett barn. Genast kommer ett till om en flicka i USA. Sägs det drabbar upptill 50 barn per år där. Och det händer här med. Och så drunkningsolyckor. Man borde ha en riktigt grundlig information upprepad till föräldrar hur snabbt allt kan hända.
En vacker långgrund strand vi ofta var vid och där fick man vandra långt ut för att kunna simma. På väg lyfte jag upp 2-3-åringar som föll omkull i vattnet och bar till föräldrar som satt långt upp på stranden och tittade i tomma intet. Ett barn fick en kaka av dem och satte sig på vår filt ... Sen lät föräldrarna dem springa ut igen själva. Jag orkade inte vara här mer för alldeles för stressigt att se denna brist på tillsyn. Och svårt att fatta, men ett litet barn med ansiktet i vattnet, skriker och drar in vatten så de små lungorna fylls, hjärtat stannar och döden kan inträffa på 20 sekunder vilket är svårt att fatta att det går så fort.
Så otroligt mycket mer utbildning behövs och att man når alla föräldrar.
Hoppas nu att du får lite skönare luft med någon vind som svalkar och i er hetta så är det svårt att koppla av för ni måste tänka på balans med allt i kroppen om det blir tillräckligt av allt. Kram
Tack Monica för fina ord <3
RaderaJag har ju alltid ansett mig vara en människa som älskar värme, och har alltid njutit av det... så den känslan är ju också lite märklig för mig, att jag numera blir så obekväm i det, iaf de där monstertemperaturerna, hua...
Men som sagt, visst är det skillnad på värme och värme, och på hur lång tid det pågår, det har jag konstaterat.
Numera är jag alldeles utmärkt nöjd med 25 gr, men den temperaturen kommer vi nog inte se förrän i slutet på september/oktober :D
Nej, att läsa om barn och djur som far illa är fruktansvärt och svårhanterligt verkligen :/ Så otäckt med den lilla flickan :(
Japp, massor med vatten får man dricka nu!!
Tack igen :)
Kramar tbx!!
Ja nu har vi det varmt och trött i hjärnan är bara förnamnet hur man känner sig.
SvaraRaderaJag såg på nyheterna igår om grabben som blev glömd i bilen, det är hemskt och man blir helt bestört.
Förstår att du får konstiga vibbar när man mår dåligt av värmen, men skönt att du kan hitta tillbaka till igen.
Så roligt för din man med vernissage på sina tavlor. Så spännande.
Kram Carin
Jaa, Carin, där förstår vi nog varandra <3
RaderaSå fruktansvärt med den lilla pojken verkligen, jag tvivlar på att den föräldern nånsin kan förlåta sig själv :/ Att bära på det resten av sitt liv... hua...
Min man var med i en stor konstutställning i kombo med tävling som arrangeras av Barcelona stad för 24:e året i rad längs med en lång öppen gågata så det var ett stort evenemang som pågick i 3 dagar :) Han tyckte det var oerhört roligt och lärde känna många likasinnade förstås :) Väldigt trevligt och spännande!
Kramar tbx!!