Bloggbrudarnas 10:a om resor

 För en liten tid sen var maken och jag ute på promenad med vovvarna och maken berättade om kollegan som skulle åka till Gran Canaria/Kanarieöarna nu i dagarna. Han är också italienare som maken men bor här i Barcelona. 

Dom skulle hyra moppe berättade maken, för att kunna ta sig runt ön, istället för bil och det lät ju mysigt förstås.

" Hur gör dom med packning då? " undrade jag...

"Man behöver inte så mycket packning för att åka till stranden" kontrade maken...

Och så hör jag mig själv säga...

"Jahaa, jag tänkte för hike i bergen och så..."  

Av nån anledning var min första tanke  att jag inte skulle åka till Kanarieöarna för att bara vara på stranden...

Men va sjutton Sara, det är ju faktiskt inget konstigt alls att folk åker till Kanarieöarna för att gå på stranden :D

Duuhh---

Rättare sagt: Man åker dit FÖR att njuta av strand och bad...

Där och då insåg jag att min attityd till resor verkligen har ändrat skepnad under de senaste åren. Och jaa, detta tangerar ganska naturligt till Bloggbrudarnas 10:a för den här gången, nämligen om just ämnet ....

Resor! 

Och förstås, häng gärna på du också! Och om du också väljer att svara på frågorna så vore det jätteroligt om du länkar ditt inlägg i någon av våra kommentarsfält.

Bloggbrudarna består förutom undertecknad av :

Anna i Portugal

Annika i USA

Channal i Sverige

Monnah i Sverige

Vi har alla 5 lagt in två frågor var så sammanlagt 10 frågor att svara på...

Så häng med! 

 2015 versus 2025, har ditt tänk kring resor förändrats under de senaste 10 åren? Både ur fysisk och mental aspekt?

Ja, hade du frågat mig 2015 om vart jag vill resa så hade svaret utan tvekan blivit "till nåt varmt och soligt, med strandhäng som första prio. Tex Kanarieöarna då kanske? Men gärna ännu längre bort. 

Under åren har vi prioriterat resor till tex Thailand och Mexico och det är fantastiska resor som jag alltid kommer att bevara i mitt minne, men huvudsakliga syftet var strandliv med ett par utflykter på schemat. Även storstäder som London, Paris, Bryssel, Rom, Milano, Munchen osv har gett mig många härliga minnen.

Men ...  om jag tänker närmare på det, har jag som individ kanske inte förändrats så mycket, för jag har alltid gillat kontraster i mitt liv... utan egentligen är det nog bara min kontext som har förändrats.

När jag bodde i en liten sömnig småstad i Sverige, längtade jag efter storstadspuls och strandliv... sol och värme... mycket sol och värme.

Nu längtar jag också efter kontraster... bara andra kontraster...

2016 gick ju flyttlasset till Barcelona i Spanien och här har vi stranden runt knuten, året runt i princip. Vi bor mitt i en pulserande storstad och sol och värme har vi i massor :) Och det räcker för mig gott och väl. 

När jag drömmer om resor nu är det mycket mer inriktat på lite äventyr, vandring i vacker natur, att upptäcka intressanta och mer oexploaterade platser. Jag måste absolut inte ha värme och sol utan är öppen för de flesta typ av klimat. Jag vill gärna vara aktiv, ha kontakt med djur och äta gott är trevligt.

För mig numera känns ju även Sverige exotiskt och jag hade gärna upptäckt mer av mitt moderland, tex norra Sverige som jag inte har varit i så mycket.

 Berätta om en resa/resmål som har haft ett djupt intryck på dig på ett personligt plan?

Oundvikligen var min första resa till Napoli i Italien den som har haft störst emotionell och personlig betydelse för mig. Jag träffade maken (i Sverige) som är från Napoli 1990, och han tog med mig dit ganska omgående och jag fick lära känna hans familj och staden och regionen han hade växt upp i.

 Allt var så annorlunda och exotiskt mot vad jag var van vid och det har lärt mig otroligt mycket.

Åtskilliga resor har det blivit sen dess och det är en plats som vi alla i familjen förknippar med otroliga och fantastiska minnen <3 Jag har skrivit om det i det här inlägget tex. 

Napoli stad, Amalfi-kusten, och öarna strax utanför, Capri, Ischcia och Procida, har alla en stark förankrad plats i mitt hjärta.

Helt klart hade alla våra resor dit en stor påverkan i vårt val att flytta från Sverige till Medelhavet och Spanien då vi kände oss väldigt hemma i den kulturen :) Spanien är inte Italien men det finns absolut många gemensamma nämnare...  maten i Italien vinner dock med hästlängder om du frågar mig, åtminstone i jämförelse med Barcelona;)

Jag och barnen i vårt älskade Napoli <3

Berätta om den första lite längre resan som du kommer ihåg?

Den första långresan vi gjorde gick till New York och Dominikanska Republiken 1993. Bara den resan i sig är egentligen ett helt eget inlägg, men jag ska försöka sammanfatta någorlunda :)

Från fotoalbumet :)

Både jag och maken jobbade på Arlanda och vi hade där med förmånen att resa oerhört billigt. Vi betalade 700 kr för våra kompletta flygbiljetter med American Airlines, vår dotter var då 1 1/2 år och åkte gratis förstås. Vi åkte tillsammans med ett par vänner och tillika kollegor.

Eftersom vi alltid åkte på stand-by (vi fick åka med i mån av plats på flighten) med dom biljetterna kunde det förstås bli lite äventyrligt, men den här gången hade vi en så oerhörd tur att hamna i First Class, och bara vi!

Det var helt sjukt, vi hade kock som lagade frukost åt oss, scrambled eggs och bagels bl.a...vi fick Champagne som korkades upp framför våra generade ansikten, och stolarna, eller rättare sagt fåtöljerna var otroliga. Vår dotter somnade gott nästan omgående, och vi andra bara satt där storögda och kunde inte fatta vår tur, haha :D Jag var 22 år och hade förstått aldrig ens varit i närheten av att resa så lyxigt som det kändes :D

 Vi nästan skämdes över att vi åkte på så billiga biljetter men fick den fantastiska servicen, men det var bara att tacka och ta emot.

New York älskade jag, vilket jag inte alls hade haft några förväntningar om, och när vi kom fram till JFK (NY:s flygplats) fanns det telefoner man ringde i för att boka hotell. Detta var alltså före Google och Booking.com haha....

Det var juli, och NY var som en bastu. Vi bokade något hotell där vi hamnade i Brooklyn, köpte slicead pizza och åt American breakfast på nån diner vi hittade. Vi kände oss som att vi var med i en film och jag bara älskade viben där :)

Efter ett par dagar åkte vi vidare till Dominikanska republiken och det var fint, men inte helt drömmigt måste jag säga, och mitt bästa minne därifrån var när jag och min kompis hyrde hästar och red på stranden där. Ljuvligt!

Vi hade lite otur med boendet där, det var ett billigt B&B som vi hade fixat via ambassaden men det var  väldigt rörigt, jättevarmt och kontinuerliga strömavbrott så varken fläktar eller AC fungerade, och det var ganska tufft med vår lilla tjej där. Faktum är att vi åkte därifrån tidigare än beräknat och tillbaks till NY för en extra tur där igen.

Vi hade videokamera och maken filmade hela resan och skapade en videofilm med musik och hela alltet faktiskt vilket var väldigt kul att ha kvar som minne. Vi har videofilmat många av våra resor, även långt innan SoME :)

Maken med busig dotter i stallet när vi skulle rida ut på livets ridtur. Tanken var att han skulle filma oss när vi galopperade fram på stranden men det blev platt fall då killarna hade fullt upp med vår dotter, haha... En liten snutt precis mot slutet blev det iaf <3

 Vilket slags packare är du? Hur ser din ”packprocess” ut?

Jag gillar att skriva lista för att inte glömma något, men samtidigt reser jag numera oftast med väldigt lite bagage och måste packa effektivt. Jag är nog ganska bra på att packa tror jag, rutinerad så att säga :D 

 Jag börjar gärna i god tid och jaa, jag är nog en väldigt glad och pirrig packare :)

Vilket eller vilka transportmedel föredrar du när du ska resa utomlands? Motivera gärna. 

Ja, jag är nog öppen för alla transportmedel, och det beroende på distans och typ av resmål. Eftersom vi har djur så är allt enklare med bil förstås, och jag älskar roadtrips, men oftast är ju flyg både billigare och tidseffektivare. Mycket hänger på syftet med resan, men också ekonomiska förutsättningar, tidsram och möjligheter.

Men jag kan tänka mig att både resa med bil, båt, flyg eller tåg, allt beror som sagt på målet.

Drömbilen som jag gärna hade kuskat runt i :D  (Lånad från Google)

 Vilket resmål står högt på din bucket list, men som du vet/tror att du aldrig kommer besöka? Varför vill du dit och varför kommer du troligen inte dit?

Jag gillar inte riktigt att tänka sådär, att jag troligen inte kommer dit... men det finns ju många platser som är väldigt avlägsna förstås där det skulle krävas mycket för att förverkliga en faktiskt resa.

Jag skulle tex gärna besöka Svalbard sommartid/hösttid, bara för att det känns så enormt annorlunda och exotiskt och det bara skulle kännas så häftigt att få uppleva. 

Valar, isbjörnar, midnattssol och glaciärer...  

Det enda hindret är väl egentligen tiden och ekonomin, men inga orimliga saker :D Jag vet dock med bestämdhet att maken inte skulle vilja följa med dit så då hade jag fått åka själv :D

Svalbard (Bild lånad från Google)

Island vore också oerhört häftigt och dit skulle jag nog tom kunna få med min man...han har nämnt att han skulle vilja åka dit :D

Vilt-safari någonstans i Afrika vore också otroligt fint att få uppleva, och återigen är det ju absolut inte omöjligt men inte heller inom en snar framtid. Blev ännu mer inspirerad när jag läste en bloggkollegas, Jossus inlägg om hennes safari-resa till Botswana :D

Safari i Botswana (Bild lånad från Google)

Att bestiga berget Kilimanjaro i Tanzania kommer nog dock stanna vid en dröm, men kanske Kebnekaise i Sverige?

Ja listan kan göras lång, det kan jag lova och än så länge tänker jag absolut inte att jag aldrig kommer att komma dit ;) Only the sky is the limit... ;) 

Eller en resa till månen då kanske...?

Sveriges mest underskattade småstäder, charmiga platser folk oftast kör förbi. 

Oj, vad klurigt, dom småstäder jag själv har besökt i Sverige skulle jag nog inte säga är underskattade egentligen, då nog många åker dit trots allt.

Nu när min son bor i Skåne har jag ju upptäckt nya städer där som tex Helsingborg som jag tyckte var mysigt. 

Sen kommer ju alltid ministaden Byxelkrok på norra Öland ha en stor del av mitt hjärta <3 Men jag tror inte folk kör förbi det ändå...

Ärligt talat har jag nog inga direkt bra tips på underskattade småstäder man bara kör förbi... men jag mottager gärna :D

 Planera allt i förväg eller ta det som det kommer?

Det beror absolut på. Jag älskar att planera in saker som jag vill göra och se, men jag tycker också att det måste finnas ett mått av flexibilitet och spontanitet i bagaget. När vi åkte till Paris ville jag absolut se Eiffeltornet, Mona-Lisa på Louvren, Champs Elysse... 

En lycklig tjej i Paris :)

I London var det Harrods, Piccadilly Circus och Big Ben...

...osv...

Men efter att ha bockat av allt är ju de finaste minnena bara det där spontana som skedde utan planering. Som när vi hamnade uppe i Montmartre och åt sniglar och drack rose och bara kände den där underbara Paris-viben <3

Jag har dock insett att många ggr är det just de platser som jag inte har haft några förväntningar alls på, de som i slutändan har lämnat starkast avtryck på nåt vis, tex en roadtrip i Norge som vi gjorde väldigt spontant har jag helt fantastiska minnen ifrån, och där var det verkligen inte mycket planerat, men oj vad jag älskade precis allt med det (och vill åka tillbaka till)...

Vad är det värsta du varit med om under en resa?

Här fick jag tänka lite faktiskt... av alla dessa resor vi har gjort så har det faktiskt flutit på bra, eller så är det helt enkelt så att det som har känts jobbigt just där och då har neutraliserats med tiden. Men ren sak som var väldigt jobbig var en gång när vi skulle åka till Italien med Ryanair...

Vi bodde ju i södra Sverige vid den här tiden, men hittade billiga biljetter med Ryanair, som då gick från Skavsta flygplats utanför Nyköping. Vi bilade dit mitt i natten, för planet skulle gå jättetidigt på morronen.

Nåväl, vi checkade in för att komma in i transit och allt gick bra tills vi kom till Security kontroll....

Det här var i början när man inte hade så bra koll på vilka vätskor man fick ta med sig i handbagaget, och saken var den att sonen hade tagit med sig en nyköpt och DYR tub med hårvax som visade sig vara alldeles för stor. Dessutom hade dottern en parfym som också den var för stor, och valet var att antingen kasta dom eller checka in väskan för 30 euro. Eftersom dom var mer värda än så och barnen hade köpt de för egna pengar tyckte vi det var synd att kasta dom så vi bestämde oss för att checka in väskan istället.

Sagt och gjort, maken och barnen gick in i transit  för att hinna äta frukostmackor som vi hade med oss och jag tog väskan med våra dyrgripar i för att gå ut igen och checka in på nytt.

Det var bara det att när jag kom fram till check-in så opponerade sig plötsligt check-in-personalen på mitt pass som hade en spricka som jag hade tejpat.

Notera att detta hade alltså inte varit ett problem vid den första check-in vi gjorde ca en kvart tidigare, och jag fattade ingenting förstås.

"Jag har precis checkat in redan, men behövde bara göra om det pga av handbagaget, ingen sa nåt om passet då..." informerade jag. 

Men det var blankt nej!

"Du får gå till polisen och göra ett tillfälligt pass... jag är ledsen..."

Nästa!!

Där började förstås paniken komma. Avgångstiden närmade sig snabbt, och mina barn och min man satt redan inne vid gaten, coh här stod jag...utanför... och dessutom tvingad till att gå och göra ett tillfälligt pass mitt i alltihopa.

Stressat försökte jag förstå vart polisen ens låg och det visade sig vara en bit utanför flygplatsen.... Klockan tickade och jag kände tårarna börja komma medan jag sprang ut från flygplatsen med bagaget i högsta hugg för att hitta den förbaskade polisstationen.

Till slut kom jag fram och passpolisen mötte nu en gråtande, hyperstressad kvinna som hulkande försökte förklara läget.

Mitt i allt ringde förstås maken och undrade var sjutton jag hade tagit vägen då ombordstigning på planet snart skulle påbörjas...

"Jag är hos Po...po.. snyft...polisen... jag måste göra ett nytt pass"...

Ja, ni förstår ju själva....

Till slut var det j-a passet klart, jag fick betala en fin summa för det, (tror det var ca 1200 kr), fotot såg fruktansvärt ut minns jag, rödgråten och arg som jag var...

Med andan i halsen sprang jag som en skållad råtta tillbaka till flygplatsen, betalade 30 euro för att checka in väskan, och så ett nytt försök att checka in mig.

Jag minns att folk släppte förbi mig då jag ju förmodligen såg ut att vara precis så upprörd och stressad som jag ju var...

När jag äntligen kom igenom och rusande till gaten, hade alla gått in i planet och bara maken och barnen stod oroligt kvar och väntade på mig.

Herregud... hemsk känsla... och dessutom var jag så arg så det blixtrade på hur jag hade blivit bemött av check-in-personalen.

Men till slut satt vi alla på planet och kunde komma iväg, med hårvax och parfym tryggt incheckade...

Vilken, eller vilka är dina smultronställen?

Oj, oj... jag har sååå många smultronställen <3

När vi bodde i Sverige var ju Öland, framförallt norra delen vårt främsta smultronställe... Sandvik, Lyckesand, Byxelkrok, Äleklinta, Ramsnäs...

Många grillningar i solnedgången har vi gjort på vårt älskade Öland <3

Äleklinta... en favoritplats <3

Här runt Barcelona har jag ju också förstås massor av smultronställen...

Pyrineerna... här i Val de Nuria...

...Campdevanol...

La Molina...

Andra platser som har en stor plats i mitt hjärta är...

Bergsområdet Montserrat...

Vår vackra kust... här vid Vilanova de Geltru...

... och så förstås Collserola som jag måste hänga i minst en gång i veckan för att tanka energi <3

Utöver detta finns det ju förstås massor av små smultronställen här i stan , tex vårt mysiga kvarter vi bor i, Gracia, men jag ska inte göra listan för lång känner jag :D

Smultronställen har jag väldigt gott om, det vill jag lova och jag känner mig oerhört lyckligt lottad att vara omgiven av både fantastiska berg såväl som ljuvliga stränder :)

Och jaa, det var lite om resor och mina tankar där. Det är ju ett ämne som man kan prata och skriva om så otroligt mycket och har alltid varit en stor, viktig och omvälvande del av mitt liv.

Närmsta resa jag har inbokad nu är kanske inte jätteexotisk för dig, men oerhört exotiskt och mysigt för mig...

Och det är Sverige förstås <3 

Ska bli så mysigt!!!

Tack från Bloggbrudarna för den här gången :)