Jag funderar på när glädjen för snö försvann i mitt liv...
Barndomsminnena jag har är både starka och definitivt ävervägande positiva.
Som ett eget litet varmt universum av minnen.
Sittande på ett litet värmeskydd i snön och dricka varm choklad ur termos med apelsinkladdiga händer lindade runt koppen... varför tog man med sig apelsin ens??
Korvgrillning förstås. Värma händerna över de flammande lågorna medan man grillade sin korv.
Dofterna av vinter, rök och nåt annat. Vinterdoft helt enkelt.
Skidåkning. Helgerna som spenderades i den lokala slalombacken med kompisarna. Ponnyliften som drog upp oss, full fräs neråt, tjusningen av farten och så haka på liften uppåt igen.
"The sun always shines on TV" med favoritgruppen A-ha i högtalarna vid skidbacken.
Pulkaåkning i backen bakom huset, eller ibland vaxduk eller stjärtlapp. Snö som stänkte upp i ansiktet och höga skratt som ljöd genom den kompakta luften.
Första snön när den kom. Ångorna från munnen när man andades. Snöänglar.Snöbollskrig.
Kalla fötter. Kalla händer, Kalla öron och röd näsa. Snöklumpar i mitt långa hår.
Jag kan inte heller minnas att mina föräldrar suckade särskilt mycket över vintern, det var som var helt enkelt och man gillade läget och gjorde det bästa av det...
Ja, sen blev man själv vuxen. Heltidsarbetande småbarnsförälder. Pendling till jobbet.
Snöskottning och skrapa bilrutor stressiga mornar. Tågförseningar. Slask och grått.
Dessutom gift med en italienare som avskydde det som pesten.
Snön blev mer än börda och allt annat än barndomens magi.
Sonen skickade video och bilder igår från Skåne när han var på väg hem från universitetet med tåget.
Det syns inte här men snön yrde och blåste runt, tågen var naturligtvis försenade och jag kunde riktigt känna känslan av frustration som nog kändes där för många.
Senare på kvällen skickade han dock den här bilden och då kan jag erkänna att myskänslan klack till inom mig....
"Oj vad fint "skrev både jag och dottern med hjärtögon :)
Allt handlar väl egentligen om förutsättningarna. Numera vet jag ju hur påfrestande jag kan tycka det är med den långa, oerhört varma, klibbiga och begränsande sommaren i en spansk storstad också, så allt blir ju relativt.
Faktum är att även här i Catalonien har vi fått snö... det här är en screenshot från dagens webcam uppe i Val de Nuria, Pyrineerna där jag och dottern var och campade för ett tag sen...
Då såg det ut så här dock... :)
Vi har många ggr pratat om att åka upp dit vintertid för att få känna på lite snö, för jaa, det känns ju oerhört exotiskt numera när man inte har upplevt det på nästan ett decennium :D
Jag jobbar ju dessutom på en nödcentral för bilar och direkt när vi började jobba i morse fick vi indikationer om snökaos i trafiken i olika delar av världen, så ni som är ute och kör i snön, var försiktiga!!
Vad är din relation till snö?
Hiss eller diss?
Härligt barndomsminne mer än härligt "vuxenminne"?
Vit eller grön jul?
I skrivande stund har vi endast 6 gr varmt, men sol. Hemma har vi svinkallt för vi har inte satt på värmen än...brrrr... men snart får vi kapitulera tror jag, är så himla dyrt här bara så man försöker dra på det så länge det går, men allt är verkligen kallt här hemma just nu och jag pälsar på mig tjock stickad tröja, raggsockor och filt medan jag sitter och jobbar :D
Kylan ute gillar jag ju dock så det får gå :D
Numera är jag ju van att fira en grön jul, men det går det med. Och jag tycker fortfarande att julen är bland det mysigaste på hela året och ser mycket fram emot tiden vi har framför oss. Jag har inte börjat julpynta alls ännu men det brukar bli vid 1:a advent.
Imorron tänds julbelysningen här i Barcelona och det blir så otroligt fint och mysigt här då <3
Och såklart har även det snart blivit dags för Bloggbrudarnas 10:a igen, men den här gången tänkte vi bjuda in er till att ställa frågorna...
Ja, om ni vill vara med alltså?
Jag länkar här till min kära bloggkollega aka Bloggbrud Anna i Portugal som berättar lite mer detaljerat om detta här:
Det vore jättekul att dela detta med er så in och läs vetja!!
När jag nu sett bilder hemifrån med ett tjockt fluffigt snötäcke och någon som åkte skridskor på Hornborgasjön kände jag en längtan efter de vintrar som varit. När mina barn var små för 35-40 år sedan hade vi riktiga vintrar i Varnhem vid Billingen. Det åktes skidor, skridskor och pulka från morgon till kväll och oj vad korv det grillades över öppen eld. Visst är vackra vinterdagar alldeles underbara. Däremot på senare år när det mest varit grått slask gör det inte ett dugg ont att slippa vintern. Dessutom tror jag att våra leder och kroppar mår betydligt bättre i lite mer värme och även om vi satt på värme i husbilen på kvällar/nätter så värmer ändå solen på dagarna.
SvaraRaderaNu blir det lite spännande att för första gången i våra liv fira en jul utanför Sverige och ifrån våra familjer, men det hoppas vi ska gå bra det också!
Allt gott och kram till dig!