Lever livet mitt i livet

När TV-utbudet var lite mer begränsat än vad det är idag.... Så här är det. Jag är ingen jättehängiven filmentusiast. Jag går aldrig på bio och jag ser väldigt sällan på en film hemma heller. Jag älskar serier däremot,  men är nog relativt banal i mina preferenser. Med andra ord, inget djupsinnigt när det gäller Tv-tittande för min del i jämförelse med exempelvis musik där jag gärna grottar ner mig.   Jag orkar sällan med något tungsint eller mörkt, utan vill sätta mig framför något som gör mig lätt och varm till sinnet.  Lite småputtrigt och mysigt är välkommet men också fysiska utmaningar och reality. Min TV-stund är helt enkelt min tid för 100 % avkoppling och kravlöshet. Utan tvekan är det nog dock ett ämne som precis nästan alla kan relatera till på ett eller annat vis, och i dagens utbud med både vanliga TV-kanalerna och alla betal/streamings-kanaler så är ju utbudet enormt och jag tänker att det nog finns något för alla. Testbilden man kunde se emellanåt innan elle...

  Det är tisdagen den 28 oktober.  Klockan är runt 11.30 på fm.  Solen strålar från en klarblå himmel och temperaturen ligger på ca 21 gr. Jag och mina fyrbenta flickor går i rask takt, jag har packat ryggsäcken och armbågar mig fram på den stora avenyn  Passeig de Gracia (vägen mellan vårt hem och centrum) med tågstationen som mål.  Det är en sån dag som varenda kotte är ute känns det som. Ja, annat vore förstås. Nordeuropeerna är klädda i shorts och linne, tunna klänningar och sandaler. Sydeuropeerna däremot har långbyxor, skjorta, tröja och en lättare jacka. Bra skor och en liten scarf in case. Lager på lager.  Även långresta personer från Asien som går i stora klungor är elegant klädda, med chica väskor på armen. Själv är jag klädd i långa träningsbyxor, sneakers, linne och linneskjorta, och med den gamla slitna ryggsäcken på axlarna. I ena handen har jag två koppel med en hund i varje ände, i andra handen har jag en vattenflaska för att spola bort der...

  I augusti längtade jag efter september.  September kom förstås, som den alltid gör. Fina, fina september. Jag ville njuta av varje dag och försökte då att inte längta efter lika fina oktober som jag dessutom visste att en massa roligt skulle hända i... Och nu så sitter jag här, och även oktober är obarmhärtligen nästan slut och jag känner mig både full och tom på nåt vis. Jag konstaterar att jag har gjort endast 2 inlägg hittills (under oktober) här på bloggen, det betyder inte att inget har hänt utan snarare tvärtom...   I livet har det varit fullt ös och bloggosfären har fått vila lite helt enkelt. Legat lite på jäsning typ :D Det har bryggts mycket kaffe.  Kaffe är liksom limmet i livet... varje morron har full kanna satts på. Loja mornar, tassande steg i hallen när en efter en sömndrucket kommer upp. Kaffe och prat, skratt åt skämt som är så interna men oerhört roliga om ni frågar oss, haha :D Ja, sen en kanna kaffe till, så vi har till termosen med först...