Allt annat än melankoli
Februari liksom dansade in i livet med smattrande flamenco-steg och melankolin som präglade mitt humör förra veckan byttes ut mot ... ja, nästan eufori denna måndag.
Tänk ändå...
Vad vore livet utan känslor?
Ur melankolins vagga reser dom sig yrvaket..
Pirrig glädje.
Förväntan.
Harmoni.
En slags självklarhet som bara infinner sig, hittar sin plats och sätter ny prägel.
Min kära bloggvän Monnah uttryckte det så klockrent i en kommentar hon gjorde till mitt inlägg om melankoli..
"att ha nära till melankolin är både en välsignelse och en förbannelse"...
...precis kan det kännas verkligen, samtidigt som att jag är så väl medveten om att det är just hela känslospektrat som jag behöver tex i mitt skrivande, för att kunna nå in i det allra djupaste och sårbaraste.
Nåväl.
Denna måndag vaknade jag till strålande sol och noll blåst. Jomen till och med så lyste solen upp vår terrass en liten stund, vilket den brukar börja göra lite smått igen den här tiden på året, och jag skulle väl säga att det är ett tydligt tecken på vår på dessa breddgrader.
Joodå, här känns dom nyanserna också, växlingarna mellan årstiderna, och jag skulle inte vilja ha det annorlunda.
Jag minns när jag bodde i Sverige och trodde att jag skulle vilja ha kokhet sommar jämt...
ICKE skulle jag vilja ha det nu.
Kokhet sommar är det jag minst vill ha numera, haha. Visst bidrar det ju att vintern här är ganska lättsam, även om man absolut fryser mycket även här. Men jag tror att ljuset och solen gör det lättare att bära helt enkelt.
I vilket fall stod jag där på terrassen och njöt av solens värme medan jag funderade på dagens planer då sonen plötsligt ringde.
Med stor eufori berättade han att han visst hade klarat den extremt svåra matte-tentan som han i princip redan hade räknat med att han skulle behöva tenta om, då den alltså hade varit ett slitsamt och komplicerat trauma från början till slut.
Jo, en slagen hjälte var det som ringde efteråt när tentan precis hade varit och med beklämd röst grubblade på om denna utbildning verkligen var för honom..
Och jo, det var det ju trots allt (och det vet han ju innerst inne...)
Det visade sig att endast 30 % av studenterna hade klarat den där skräcktentan och däribland var alltså sonen. Vilken lycka! För honom alltså ;)
Och ja, redan där sattes känslan för dagen på nåt vis. Att se det gå bra för ens barn, dela både det tunga och det fina, se dom kämpa och övervinna motgångar och utmaningar och därmed växa som individer, är en oerhörd glädje och ynnest förstås.
Efter det uppfriskande samtalet packades ryggsäcken och med två uppspelta och skuttiga hundar styrde jag stegen mot tågstationen och idag var det skogen och bergen som kallade.
Men häng med vet ja!
Vi klev ut här:
... efter det fortsatte vi in i skogen, och vidare uppåt bergen...
Solen strilade så vackert in mellan träden under vår väg...
...och i skogsbackarna växer det fullt av den här blomman nu... jag tycker det ser ut lite som vitsippor, iaf på längre håll. Jag plockade en bukett förstås...
...och med buketten i högsta hugg klev vi ut här...
Blommande mandelträd överallt...
Lycka!
"Matte, hur länge ska du hålla på att fota dom där träden egentligen" undrade flickorna :D
Vi fortsatte vår promenad och styrde stegen mot den lilla stan/byn Vallvidrera...
Längs med vägen dit har man vy över hela Barcelona på ena sidan, och där kan ni också se den där skräckfilms-fabriken jag berättade om förra veckan som jag gick förbi, den med dom tre skorstenarna...
Ja, då var vi långt där nere...
Vi fortsatte på vår väg och stötte på dom här otäckingarna... Hua!! Livsfarliga för hundar, så jag kopplade flickorna direkt.
Processions-larverna... ett riktigt otyg som en annan kär bloggvän Anna i Portugal berättar om i sitt inlägg. Jag älskar i princip alla djur, men dessa rackare är alltså en dödsfara för våra hundar som jag därmed skyr som pesten. Denna procession var väl ca 1,5 meter lång och gick över nästan hela stigen.
Nu började vi närma oss Vallvidrera och här blommade Mimosan i full prakt och doftade gudomligt.
Ser ni fågelholken? Jomen, jag kan nog tänka mig att var en liten fågel och flytta in där tror jag ;)
Nu var vi framme i Vallvidrera och som vanligt när jag är där tänker jag "att här skulle man bo"...
Eftersom jag ju inte får plats i den fågelholken i Mimosaträdet dessvärre så har jag tittat ut ett annat hus som jag kan ta...
...alltså, kan vi prata lite om det här huset en stund?
Hur är det ens möjligt att ett hus kan var så perfekt?
Och inte nog med det... utsikten från deras balkong mot baksidan går inte heller av för hackor...
...berget Montserrat, en helt fantastisk plats som jag ska ta med er till nån dag framöver...
Alltså, jag orkar nästan inte tänka på det... att jag inte bor där, i det där gulliga sagohuset med den där utsikten...
Så vi traskar vidare helt enkelt!
Nu tar vi trappan "Escales de la Font del Mont", neråt... en väldigt lång trappa är det, 430 trappsteg men vyerna är "on top"
... och den här Mimosan är fantastisk kan jag lova. Nu stod den inte i full blom ännu, men nästa vecka är den nog som ett gult moln. Ser ni de två personerna som är på väg upp i trappan? Då kan ni få ett litet hum om hur stor den är :)
Vi fortsatte vidare mot stadsdelen Sarria.Det kanske lite svårt att se men alla rosa små fläckar är blommande mandelträd.
Här är vi nästan nere i stan...
Om jag inte minns helt fel är detta ett kloster.
Hoppsan! Då var vi tillbaka i civilisationen igen... Sarria är också väldigt mysigt och vill man kan man ta tåget härifrån ner till centrum igen. Det stannar även i vårt kvarter men jag hade siktet inställt på annat så vi traskade på.
Jamen se där... Semlor förstås!
Och en massa annat gott, som världens godaste kardemummabullar tex...
Men dagen till ära blev det alltså en semla som fick följa med hem...
...och här är vi i princip hemma med 15 ljuvliga km i benen respektive tassarna...
Och behöver jag säga att en kopp nybryggt kaffe med semla smakade gudomligt efter det?
Nä, jag trodde väl inte det :D
Men åh vilken ljuvlig promenad! Och det där huset, ja, en dröm. Förstår du vill ha det. Knacka på och fråga om det inte är till salu vettja :) Eller kanske ni kan få hyra det? Och semla, det rinner i mungipan. Tack för länken också, bra du uppmärksammade otäckingarna så flickorna inte kom i närheten. Här har mandelblomningen börjat också lite överallt, ett av mina träd bjöd på ett par blommor igår, snart hoppas jag det blir en härlig syn med alla fyra intill varandra i full blom. Kram!
SvaraRaderaGomorron Anna! Haha, ja det vore nåt att knacka på och be att få flytta in😁 Har dock inte den budgeten kan jag lova, är väldigt attraktivt att bo där och priserna är därefter, men drömma går ju☺️
RaderaUnderbar promenad verkligen och semla som pricken över iet, inte alls fel!
Usch för larverna ja, otäckt är det 😑
Ååh, härligt med mandelträden, snart har du härlig blomsterprakt där hemma🙏
Halloj!
SvaraRaderaFörst får jag säga grattis till sonen som är så duktig.
Sedan tackar jag för att du tar med oss på din ljuvliga promenad. Tur att du hann se pinje larverna i tid. Peppar peppar så har jag inte sett några ännu, men hörde i lördags att det fanns de som sett lite här och var där de rastat sina hundar.
Vilket sagohus, vem vill inte bo där, jag 🙄😃.
Gud vad sugen jag blev på en semla nu och kardemummabullarna såg inte otäcka ut de heller.
Ha en fin och bra tisdag. Här skiner solen och termometern visar +14 just nu.
Kram Carin
Tack Carin!
RaderaJa han är såå lycklig över det, och jag med förstås <3
Usch ja, de där larverna är riktigt otäcka, hoppas att det går äver så fort som möjligt!
Visst är huset helt underbart :D Exakt! Vem vill inte bo där? Jaja... ;)
Ja, semla satt som en smäck :) Njut av din dag du med <3
Stor KRAM!
Men vilket härligt inlägg! Jag är glad att du kunde ha glädje av kommentaren om melankolin. Jag vill inte vara utan min, eller nostalgin, bara jag får blanda med härligt och glatt och peppigt. Som detta inlägg, till exempel. Så mycket glädje! Grattis till sonen, vilken glädje att klara en så tuff tenta... Vi gläds med våra barn oavsett ålder, så är det ju. Din promenad ser mer än fantastisk ut. Kul att dina hundar är raska i benen och orkar hänga med så långt! Jag suckar av hänförelse över den fina utsikten, mandelblom, mimosa och det perfekta huset. Och semlan. Verkligen underbart! Tack för att vi fick hänga med. Stor kram!
SvaraRaderaÅh tack Monnah!
RaderaExakt, alla känslor behövs och du satte huvudet på spiken där :)
Tack! Ja, jag är så glad för sonens skull, han svävar fortfarande på moln och förtjänar det verkligen då han pluggade hårt för den tentan <3
Underbar hike är det, och mina vovvar älskar det verkligen! Min äldre tjej Dolly är 11 år nu men pinnar på som hon är 2 år typ, tack och lov :D
TACK för att du hängde med!
Stor KRAM!
Hej Sara! Alltid en skön känsla när man har fixat en tuff tenta! GRATTIS till sonen! Hur ljuvliga är inte mandelblommorna... ni hat ju vår i Barcelona. Underbart! Så sugen på att flyga ner till Spanien. Härlig promenad som ledde till FIKET! Nu suktade du mig med en semla. Så GOTT! Jag ska försöka hålla mig till fettisdagen.
SvaraRaderaKRAM till Dig! Anna
Hej Anna!
RaderaJa, verkligen, så härligt för honom! Han pluggade hårt och förtjänar det verkligen <3
Ja, här har vi vår nu och det är så ljuvligt med både Mandelblom och Mimosa i full blom, blir alldeles salig, hihi <3
Jajemen, den semlan satt fint kan jag lova :) Ja, då får du vänta några veckor till då ;) Men den som väntar på nåt gott... osv ;)
Stor KRAM till dig!
Vilken härlig vårvandring! Så roligt att följa allt det vackra. Funderar på vad det är för blomma i buketten. Kanske Vinca, som vi har hela marken täckt av intill här och även på stuglandet, blå och vita men lite osäker om det är den.
SvaraRaderaOch härligt med det fikastället med allt gott så det blev en semla här nu på em från vårt konditori som är berömt och priserna därefter😉men vi ska gynna det tycker jag så att det blir kvar.
Hälsa och gratta sonen stort! Och så viktiga alla är som går klart utbildning som är krävande och de behövs så otroligt både här och överallt. Kunskap behövs och att yngre tar över efter alla pensionerade. Men kämpigt är det och många hoppar av och får en inkomst och slipper tänka på alla studielån som ska återbetalas.
Jag måste berätta något riktigt roligt tycker jag själv☺️alltid studerat mer jämte jobb och gick en kurs bl a som KTH, Kungliga Tekniska Högskolan och KI, Karolinska Institutet hade gemensamt i medicinsk teknik. 150 deltog och på sextimmarstentan dröp många iväg vartefter och jag tänkte så konstigt men koncentrerade mig på mitt. Efter en tid ringde amanuensen och ville träffa mig, och lämna över tentan personligen. Jag hade full pott som nr 1, efter fanns fyra till och sen var det tomt fram till gränsen på godkänt, där var 70 stycken, och sedan var 75 underkända. Och visst var den svår men otroligt bra undervisning, fantastiska föreläsare och jag hade förstås nytta av min kompetens men alla här hade en examen för att få gå. Tentan rättades anonymt och kodad, inget prnr står att jag var fyllda 50😄så han tänkte nog bjuda ut mig. Roligt i vilket fall men nästan lite förundrad hur det står till, men kanske var så mycket främmande kunskap för alla att ta till sig. Jag stod länge på en topplista där på KTH och även på nätet men sådant är inte tillåtet idag med integritet och sådant. Visade min chef professorn som sa, jag vet men högre lön går inte för då blir alla så avundsjuka, jaja, Sverige i ett nötskal kanske. Och tror det är lite mer flexibelt idag och än en gång grattis till er son. Det är alldeles för många som inte alls förstår vad som ligger bakom krävande utbildningar och att man måste offra mycket. Kram och allt gott.
Gomorron Monica!
RaderaWow! Imponerande verkligen angående din tenta, där kan du känna dig stolt! Vad roligt :) Väldigt märkligt argument att inte kunna ge högre lön trots det, pga avundsjuka... hm... prestation ska väl belönas tycker jag!
Jag är väldigt glad för min sons skull, och ja, han lägger verkligen ner sin själ i denna utbildning så han förtjänar det tycker jag <3
Jag var tvungan att googla på blomman du nämnde och jag tror bestämt att det är den du sa, Vinca, då den finns i både vitt och lila, mycket riktigt. Väldigt fin är den tycker jag och nu frodas den för fullt :) Visste inte att den finns i Sverige också, tack för info!
Stor KRAM till dig Monica! Ha en fin dag<3
Men så härligt, både med sonens tenta och med solen, blommorna, paddorna och all annan vårkänsla! :) Det ser verkligen härligt och vårlikt ut på dina bilder, så fint! Här är det betydligt gråare, men även här har solen vågat sig fram emellanåt ;) Önskar en fortsatt fin februari!!!
SvaraRaderaGomorron Helena!
RaderaJa, så underbart på alla sätt och vis <3 Snart har ni också vår, det går fortare än vad man anar :)
Stor KRAM och ha en fin dag!
Vilken underbar vårlig promenad och så mycket lite solljus och vackra omgivningar gör för välbefinnandet! Håller med om att man gläds så otroligt på sina barns vägnar. Hos mig har mellandottern, nu drygt 40 år, efter många års dåligt psykiskt mående tagit sig an sitt sista år på socionomprogrammet med lite vånda. Den glädjen när hon efter första kursen ringde och berättade att hon fått VG på både arbete och tenta gjorde att även jag gick med ett leende på läpparna i flera dagar.
SvaraRaderaMandelträdens blomning tycker jag är helt fantastisk och den hoppas vi få uppleva nästa vinter på sydligare breddgrader..
Allt gott! Kram!
Tack, det var en underbar hike genom vackra omgivningar <3
RaderaÅåh, förstår precis din känsla där ang din dotter, så fint att det har gått bra för henne <3 Verkligen tufft att börja plugga i senare ålder, samtidigt oerhört berikande. Jag började plugga när jag var runt 30, med småbarn och allt, men det var 3 väldigt roliga år med både utmaning och glädje :)
Mandelträden är underbara, så glad att jag får uppleva det varje år <3
Stor KRAM!