Tårar och soluppgångar
Förra året vid den här tiden fällde jag tårar varje dag.
Efter 8 år här i Barcelona hade sonen bestämt sig för att flytta tillbaka till Sverige med sin flickvän för att påbörja efterlängtade studier på universitetet. Den 25 augusti skulle flyttlasset gå och jag ville så gärna glädjas för dom naturligtvis, och gladdes gjorde jag verkligen. Det var så rätt hela alltet, och med facit i hand kunde det verkligen inte bli bättre än vad det har blivit. Dom stortrivs, är lyckliga och mår bra på alla önskvärda vis.
Men det hjälptes inte då, dom där augustiveckorna när allt kändes som avslut. När jag gick i min ensamhet längs med kokheta gator. Tårarna som brände konstant bakom solglasögonen. Värmen som en våt yllefilt runt kroppen.
Minnen.
Alla dessa minnen som finns inpräntade i varje hörn, varje gatsten... i trädens viskande lövkronor, i den varma luften som vibrerar mellan husväggarna.
Allt vi hade delat, gått igenom tillsammans, upplevt...
Skratt, glädje, eufori, oro, stress, förvirring, kaos, lugn, ifrågasättande...
Första gången vi var där, första gången vi gjorde det...osv...
Vi lämnade Sverige och kom till Barcelona 2016. Sonen hängde med, dottern flyttade till Uppsala för 3 års studier men kunde tack och lov spendera mycket tid här ändå. Sen flyttade ju även hon hit 2019.
De första åren i ett nytt land är speciellt och allt är kopplat till så starka känslor, både högt och lågt och vi hade upplevt allt tillsammans.
Men nu skulle sonen alltså lämna oss och möta nya utmaningar.
Naturligtvis ville jag aldrig visa sonen tårarna. Till honom ville jag bara ge styrkan och det positiva tänket.
Allt kommer bli jättebra!
Därför kom tårarna när jag gick ensam. När jag bara ville att augusti skulle ta slut men ändå inte.
Visst saknas dom här.
Barcelona kommer aldrig bli samma Barcelona som det var då för mig.
Samtidigt inser jag ju att det är en urbota lyx att få ha hela familjen samlad sådär och jag är innerligt tacksam över dom år som vi faktiskt hade det så.
Dessutom är jag ju oerhört tacksam över att vår dotter fortfarande vill bo här och har ett liv och ett jobb hon trivs utmärkt med.
Och mitt hjärta känns stort och varmt av att tänka hur bra allt ändå har blivit. Att se mina barn lyckliga är det absolut viktigaste för mig, och sonen har ett väldigt fint liv i Sverige tillsammans med sin flickvän. Nu har dom ganska nyligen flyttat in i sin nya lägenhet och har fullt upp med att fixa iordning den. Snart ska jag åka dit och hälsa på och det ska bli så mysigt och roligt förstås <3
Och ja, nu är vi här igen. I augusti. Den konstanta värmen som envist hänger sig kvar. Dag som natt. Inne som ute.
Jag är väl ganska mätt ärligt talat.... Juni vällde in som het flytande lava och vi fick lite respit i juli, med några dagar under 30 grader, men augusti lät sig inte hunsas utan bjuder på 33-34 grader och luffuktighet som ger några grader till.
Onödigt varmt för min smak, men inte så mycket att orda om när man bor i Spanien :D Jag är glad att jag inte bor söderut iaf. Inte en grad till behöver jag i mitt liv ;)
Fokus ligger på mornar och kvällar. Nu några mornar har jag klivit upp vid 5 för att ta med hundarna till stranden och möta soluppgången.
Tillsammans med sup/paddleboard-entusiaster....
Så ljuvligt.
Jag tänker att jag inte är en morronmänniska. Jag måste verkligen ställa klockan och mentalt fokusera på att komma upp och komma iväg.
Men jaa, när jag faktiskt gör det mår jag ju väldigt bra utav det.
Vi promenerade hemifrån med månen som övervakare...
...men så kliver man ut bland palmer och rosa himmel och allt är förlåtet...
...en annan dag som en oljemålning på vattnet...
...och badet är alltid lika ljuvligt... havet är som sammet... alldeles ljummet och silkeslent mot huden.
När tidig morron går mot dag blir värmen återigen påtaglig och vi packar ihop.
En morron fick det bli frukost vid stranden då både jag och dottern kände hur det drog i frukost- och kaffetarmen :)
Själv har jag haft pippi på pesto och mortadella ett tag nu... bara såå gott <3
Mätta och belåtna var det sen dags att bege sig hemåt för jobb och för att låta dagen ta vid helt enkelt.
Morronljuset får palmerna att skimra så vackert och jag minns hur jag i början här fascinerades så mycket av tanken att jag nu bodde i en stad med palmer.
Fortfarande älskar jag palmer även om jag numera är väldigt van att ha dom i min närhet förstås.
När jag gick där tänkte jag för mig själv hur viktigt det är att fortfarande låta magin få ta plats. Dom första åren i Barcelona var ju magin ständigt representerad i livet då precis allt var nytt, spännande, exotiskt.
Med årens gång är det så lätt att tappa känslan. Allt man går igenom skapar ett lite nät av tvinnade trådar som vävs in i vårt medvetande... erfarenheter, känslor och minnen som tillsammans bildar ett inre mönster och broderas samman med våra sinnen och blir en produkt av den man är här och nu på både gott och ont.
Man hamnar i en comfort zone som känns trygg och välbekant.
Jag har aldrig trott på devisen "att hitta sig själv" utan jag tänker mer att man hela tiden är under en förändringsprocess och formateras i olika lager av sin omvärld och det som händer.
Men det innebär också att man ibland måste bryta sina mönster, sitt tänk, sin väl inarbetade comfort zone för att liksom ta sig vidare och framåt.
För mig, att gå upp 5 på morronen för att ta mig 5 km med hundarna och möta soluppgången vid havet är något jag måste aktivt besluta mig för om det ska bli av.
Men när jag väl gör det känner jag den där välbekanta känslan igen.
Magin....
Och just den känslan försöker jag bevara och fokusera på under dagen.
Hoppas att ni alla har en magisk dag <3
Hej Sara, hitta sig själv har jag kommit till nu i din text😉tycker med att det gör man hela tiden och förändrar sig själv även om grunden finns där som är jag, bara jag😊.
SvaraRaderaSka läsa allt igen och begrunda och titta igen på dina så vackra foton.
Fem är tidigt men förstår, jag ändrade här också men går upp en timma senare än du. Blev väldigt trött i början men nu har jag vant mig. Skönt med den klarare luften både då och tidig kväll. Längtar nästan lite till hösten, det regnar inget här, en km bort kan det vara skyfall, här inte en droppe, och förstår nästan i alla fall värmen hos dig och att orka. Kram till dig och vovvarna.
Gomorron Monica :) Och tack! Jamen visst är det så, att man är i en ständig förändringsprocess? Eller ja, kanske det är så att det handlar om vad man själv vill? Jag tycker om tanken på att utvecklas, få nya insikter, nya energier... att man inte landar i ett läge och sen bara stannar där. Men det är min känsla, nån annan känner helt säkert nåt annat :)
RaderaJa, 5 är tidigt men samtidigt väldigt skönt att komma upp och iväg, då värmen under dagen blockerar en litegrann, haha, och då är det risk att man inte kommer sig för med så mycket ;)
Jag längtar väldigt mycket till hösten, men försöker ändå vara och njuta i nuet så mycket det går :)
Stor kram tbx!!
Så mycket det är som jag känner mig bekant med i denna text! Det är jobbigt att ha sin familj utspridd, men vad ska vi göra? Acceptans med små "gråtknarkarstunder" som kan lätta på trycket är det sätt som hjälpt mig bäst. Och jobbiga känslor mjuknar i kanterna av tiden, det är viktigt att komma ihåg det då det känns som allra jobbigast.
SvaraRaderaMagin du pratar om - jag ser den genom kameraobjektivet, förstår att du bor på en magisk plats. Värmen hade jag haft svårt för, men vyerna du delar... Wow, alltså! Eftersom jag faktiskt är morgonmänniska hade jag njutit av att följa solen under den tiden. Här måste vi flytta på oss för att få vackra soluppgångar och -nedgångar, men de finns nära och bjuder på själslig påfyllning de gånger jag orkar ta mig dit. Hoppas att värmen lugnar sig snart. Kram!
Gomorron Monnah!
RaderaDet känns fint att du kan relatera, då är man inte ensam i sina tankar <3 Min dröm är ett slags generations/kollektivboende med familjen, men då är den stora frågan vart det skulle vara? Alla har vi olika behov och önskningar som måste konfigureras :)
Ja visst är gråt befriande på många sätt, jag mår oftast bättre när jag har släppt fram det... dock var det jobbigt när man gick utomhus och tårarna envisades med att komma hela tiden... tur man bor i en stad där ingen tycker sånt är konstigt :D
Magin är viktig, och visst kan man alltid hitta den (trots värmen haha), det är ju lätt att bli hemmablind men jag försöker påminna mig själv och alltid göra ansträngningen som ju faktiskt behövs ibland :) Som du säger är den själsliga påfyllningen ytterst viktig!
Egentligen är det inte att kliva upp 5 som är det jobbiga utan mest vägen dit, metron och det där... Men ack så värt! När jag börjar 8 hinner jag dock inte tillbaka i tid så jag får ta det när jag är ledig eller börjar 9 (en dag i veckan) :)
Jaa, ser väldigt mycket framåt mot lite svalare temperaturer, men det dröjer nog än så länge :D
Stor kram tbx!!
Halloj!
SvaraRaderaVisst är det jobbigt när barnen flyger ur boet för då blir det väldigt tomt. Men jag tror att jag tog det enklare än vad gubben min gjorde när våra barn flyttade ut.
Jag är ju en morgonmänniska så jag behöver inte ställa klockan för att hinna med soluppgången som är så magisk vacker varje gång. Men nu går solen upp 07.15 här och då är jag oftast på hemgång igen. Men det är skönt att starta upp dagen vid havet i alla fall.
Värmen är jag också så himla trött på nu. Vill att det ska vända snart så man kan andas igen mitt på dagen.
Tack för att du tog oss med på din morgonrutin som du skapat nu. Jättefina bilder som det alltid är.
Ha en fin fredag.
Kram Carin
Gomorron Carin! Och tack <3
RaderaJa jag vet ju att du är en early bird och uppe med tuppen varje morron :) Att få möta soluppgången är fantastiskt, men tyvärr hinner jag bara när jag är ledig eller den dag jag börjar 9, då jag ju ska hem från stranden också :) (börjar 8) Vintertid njuter jag av solnedgången med lika stort nöje.
Låter så lyxigt att var en person som inte behöver ställa klockan för att komma upp tidigt :D
Att barnen flyttade hemifrån tyckte jag inte var så farligt, vi bodde ändå så nära och kunde träffas varje dag trots allt, men just att bo i olika länder eller i städer långtifrån varandra tycker jag är jobbigt, även att jag som sagt vet att dom mår bra <3 Vågar inte ens tänka den dagen jag ev skulle få barnbarn, men som tur är finns Facetime :D
Ja för sjutton, denna värme :D Känns som en evighet just nu till att det blir lite svalare, men plötsligt är vi där igen ;)
Detsamma till dig och stor kram tbx!
Och förstår, saknaden efter sonen och flytten. Också så skönt att veta att han har det bra och kan utbilda sig till det han önskar. Och att de är två tillsammans.
SvaraRaderaVet ju, vi stod på Arlanda med dotterns jätteresväska, det blev 14 år i UK, för alltid tänkte både hon och vi och då hade vi flyttat dit som pensionärer. Och vi saknar så mycket landet och vänner. Nästan först nu jag tycker att det går bra att titta på alla vackra foton som dyker upp i flödet. Saknar katten som blev 21 år, ett äldre par lämnade jordelivet så katten tog sig långa vägar och någon lämnade till ett katthem. Där tänkte dotter och måg ta någon mindre och ung katt men denna satte sig hos dem direkt och lämnade inte dem, personalen sa att så gjorde hon aldrig för var skygg. De bestämde sig för varandra och hon levde många år till, ovanligt att en katt blir så gammal. Hon var helt underbar, vi har en liten fin sten med silverglans inuti från UK med urgröpning och där har vi en liten katt i silver och minnesord.
Vi besökte ofta dotter och måg och de oss när de kunde för sina jobb och allt ändå har givit mycket. Det är väldigt bra att vidga sina vyer och ta in allt i annat land, inte som turist utan leva vardagsliv och kunna se hur allt fungerar. Lärde mig mycket om skolor, hur sjukvård är uppbyggd, hantverkare med lärlingar var fantastiska och det vänliga småpratet med helt okända som tilltalade en i affärer helt naturligt och så den fina humorn.
Och alla vackra resor runt om i landet till slott och byar. Underbara utflykter.
Och sen kom älskade dotter hem och det är så härligt att ha närmare nu i allt. Hon gick direkt till sin tjänst här och intensivt allt så vi fick planera även nu att kunna ses. Men allt landat mer och fint med alla barndomskamrater och studievänner och nya vänner genom jobb så det är bra här också. Och vackert om man öppnar ögonen och ser😉
Tänkt och pratat om generationsboende, skulle vara väldigt roligt och ha ett eget hus på den härliga fina tomten och självständiga men finnas nära.
Ha det så bra du kan och hoppas att det kommer lite svalka om inte alltför lång tid. Här varnades om dunder och brak, det kom väl ca en regndroppe och en liten knall långt bort och så sol och hett igen . Väldigt lokalt allt väder i år.
Kram till dig.
Tack Monica igen! Förstår precis dina känslor <3 Ja, generationsboende vore ju väldans trevligt, men då ska man hitta platsen också :)
RaderaSvalka lär dröja men så fort vi kommer under 30 gr åtminstone känns det genast lite bättre :D
Stor kram tbx!!
Älskar tidiga morgonstunder vid havet men bor alldeles för långt bort. Visst är vi i ständig förändring. Om vi inte snöar in på det gamla invanda förstås. Bra att du sätter väckaren! Kram Marika
SvaraRaderaVisst är det härligt, men jag förstår att det är lite klurigare för dig förstås <3
RaderaAtt hamna i det gamla invanda är ju farligt lätt att göra, och det ju inget fel om man mår bra av det :) Personligen vet jag att jag mår bäst av att få nya inputs och bryta mina rutiner lite, även om jag är oerhört bekväm i dom :D
Stor kram tbx!
Då kanske jag är lite tvärt emot. Ibland har jag trott att jag inte är riktigt klok för jag kände aldrig någon saknad när döttrarna lämnade boet utan istället tacksamhet att det fanns tre unga kvinnor som ville pröva sina vingar och verkligen gjort så. Jag tycker det vore betydligt mer tragiskt om de inte velat flytta ifrån föräldrahemmet eller hemtrakterna.
SvaraRaderaTyvärr är jag ingen morgonmänniska och många gånger har jag tänkt sätta alarm för att få uppleva soluppgång eller morgondimma, men det är inte ofta det sker, kanske dags för bättring!
Som vanligt ett fint skrivet inlägg med mycket känslor!
Stor kram till dig!
Som sagt hade jag inga problem med att dom flyttade hemifrån, inte det minsta då vi ju bodde nära varandra <3 Och jag tycker det är fantastiskt att mina barn prövar sina vingar och gör det dom mår bra av, absolut! Vår dotter har bott utomlands flera gånger och sonen har vart iväg en hel del också :) Och att dom inte skulle ha velat lämna föräldrarhemmet eller lilla småstaden har jag aldrig oroat mig för ;)
RaderaSen att jag tycker att det var sorgligt att dom skulle lämna Barcelona tänker jag är ganska naturligt, då det var kopplat till så mycket annat, alla minnen vi hade skapat under våra år här :)
Ställa larm är ett måste då tidiga mornar verkligen har så mycket vackert att erbjuda, speciellt ute i naturen <3 Hade jag levt som er i en husbil hade jag nog gjort det nästan jämnt, medan jag nu är lite mer styrd av mina arbetstider och tidsbristen på morronen eftersom det tar en stund att komma fram också :)
Tack för dina fina ord!
Stor kram tbx!!
Hej Sara! Underbara bilder på soluppgång! Och vilket vackert och känslosamt inlägg! Jag kan så väl känna både vemodet och tacksamheten i dina ord... den där balansen mellan att släppa taget och glädjas över att allt blivit så bra för dem man älskar. Dina beskrivningar av morgonpromenaderna och soluppgången vid havet fick mig nästan att känna värmen och höra vågorna här hemma. Och ja, magin är värd att hålla fast vid, även när vardagen blir bekant. Tack för att du delar så öppet och målande... det berör.
SvaraRaderaTrevlig helg och KRAM till dig! Anna
Tack Anna <3
RaderaJomen visst handlar det om både vemod och tacksamhet, och jag är glad att det framkommer :) Det är så livet är helt enkelt...
Och ja, magin behöver vi i våra liv och det vet jag du är jättebra på att ta vara på, även i det vardagliga <3
Tack igen för fina ord!!
Detsamma önskar jag dig och stor kram tbx!!