Om att vara hundägare i Barcelona
Kan ni tänka er att förra året var det första gången man konstaterade att det var fler hundar än barn registrerat i Barcelona! Och då tror jag inte ens alla hundar är registrerade då det är en process i sig.
Men det är en stad som kryllar av hundar kan man lugnt säga.
Jag har ju varit hundägare i både Sverige (liten stad i Södra Sverige) och här ´så jag kan jämföra ganska mycket och visst är det många skillnader, både positivt och negativt...
Ur ett samhällsperspektiv är det lätt att vara hundägare i Barcelona. Plätt-lätt!
Barcelonabor är överlag oerhört toleranta, respektfulla mot individen och vänliga människor, både mot varandra och djuren <3
När vi är ute och går med hundarna får man oftast leenden och positivt bemötande,både från andra hundägare och icke hundägare.
Hundar är välkomna på de flesta ställen när det gäller tex butiker, banken, posten, apotek, cafeer, restauranger, skomakaren, skräddaren osv...
Detta gör förstås att det är lätt att integrera hunden i vardagslivet. När jag och mannen slutar jobbet tar vi vår em-promenad tillsammans med hundarna och kan även fixa ärenden, ta en aperitif, handla förnödenheter på grönsaksbutiken, asiatiska butiken, hårbutiken, skivbutiken... ja, vad det nu må vara :)
Utanför de flesta butiker och barer/restauranger står det vattenskålar så hundarna kan dricka, i synnerhet under våra varmaste månader <3
På vår svenska matbutik är också hundar hjärtligt välkomna, och på vår italienska matbutik likaså. När vi går till salumerian för att handla prosciutto och mortadella tex, får tjejerna alltid en smakbit vilket dom såklart uppskattar väldigt mycket.
Stora matbutiker däremot som tex Aldi, Mercadona, Lidl har hundförbud så där får en av oss vänta utanför.
Men på tex IKEA är det inga problem tack och lov så där kan man strosa i lugn och ro med vovven i sällskap :)
Personligen skulle jag aldrig få för mig att binda mina hundar utanför en stor matbutik, men visst är det många som gör så också, men alltså inte vi.
Lösa hundar är vanligt här, även inne i stadskärnan. Vår pudel Margot, är oftast lös då hon är väldigt lydig, dessutom helt ointresserad av andra hundar och människor och alltid nära våra ben (i synnerhet husses) när vi promenerar. Vår andra hund Dolly däremot är llite mer orolig i stan om det är mycket omkring henne så hon är tryggare i koppel. Ex gillar hon inte skateboards och de har vi en hel del av här i stan...
Att åka metro, spårvagn eller tåg är heller inga problem, men man måste alltid ha munkorg med sig utifall en vakt vill att man sätter på munkorg på hunden.
I buss måste man ha väska, vilket innebär att stora hundar inte kan åka buss förstås, vilket ju blir lite orättvist kan jag tycka.
Veterinärer finns i mängder, både såna som är öppna 24/7 och andra. Jag upplever att det inte är alls lika dyrt här som i Sverige och det är lätt att hitta erbjudanden om tex tandvård.
Även hundfrisörer, butiker med mat och tillbehör, tom små gulliga hundcafeer, ja, allt finns tillgängligt.
Men... så kommer vi till det som är lite bakvänt för mig som svensk... grönområden!
I vissa parker där det finns gräsmattor och planteringar får man inte ha hund, inte ens kopplade. Man blir utkörd av vakt helt enkelt. Som tur är inte alla!
Med andra ord har det inte med tex allergier att göra, då det ju rimligtvis är ett större problem inne i butiker i så fall tänker jag.
Nej, som jag har tolkat det handlar det främst om hygien, att man tycker att hundar smutsar ner. eller indirekt är det ju isf en oansvarig hundägare som är den skyldige, eftersom en hund knappast kan plocka upp efter sig själv vilket ju en människa kan...
Och naturligtvis är det lag på att plocka upp hundens bajs, och även att alltid ha en flaska vatten med sig för att skölja bort kisset. Följer man inte dom reglerna kan man få dyra böter.
Som jag också har nämnt tidigare är det i allmänhet också hundförbud på stränderna under högsäsong juni-september, med viss flexibilitet början på juni och slutet på september, beroende på strand.
Det finns vissa hundstränder man kan gå till om man vill, men med mina två små tjejer är det svårt då dom stränderna är fullpackade av lekande, stora, busiga hundar som speciellt vår pudel är rädd för, därför undviker vi dom stränderna och åker istället till lite mer avlägsna och vilda platser där vi känner oss mer fria.
Så ja, egentligen är det i princip bara i vissa parker just i stan/grönområden som är ett problem med hund, medan vi kan ha med dom i stora naturreservat och bergsområden tack och lov.
Collserola som jag ofta åker till är ju en dröm för hundar, och hundägare, med oändliga promenadstigar både vid små porlande bäckar, i vild skog och längs med vackra vyer.
Alla i princip har sina hundar lösa där, och jag har nog aldrig någonsin stött på ett problem med det. Visst möter vi vildsvin tex, men dom brukar springa sin väg när dom ser oss och hundarna man möter är oftast väldigt coola och lugna.
Ibland när jag går med hundarna här i stan kan jag nästan bli full i skratt då typ varannan person man möter har hund, och vsst stämmer det att hundägare och deras hundar ofta liknar varandra :D
Ja det verkar ju verkligen lätt och smidigt att ha hund hos er. OCH det faktum att hundar är välkomna näsan överallt! WOW! Du säger att de flesta hundar är lugna och väluppfostrade, tur det. Men i stadsparker stopp alltså. Det är ju bra att det funkar i naturen utanför stan. Jag kan så lite om hundar, och jag vet inte hur det är att vara hundägare här. Men mer regler och byråkrati än hos er är det, garanterat. Inga hundar i affärer etc tex, men på vissa krogar är de välkomna OM matte oc husse sitter utomhus. Möter hundar varje dag när jag ute och går, alla kopplade. Det tycker jag är skönt, för jag har lite hundskräck. VILL inte möta en lös hund.
SvaraRaderaKramar!!
Hej Annika!
RaderaJag förstår verkligen att det kan vara jobbigt att möta en lös hund om man är hundrädd <3
I en sån här storstad som Barcelona är, med oerhört mycket människor, trafik, liv, rörelse och ständig ruljangs är det som att allt bara smälter ihop på nåt vis, jag kan inte riktigt förklara det, men alla samsas och får det att fungera och ingen bryr sig liksom om vad nån annan gör (förrutom om det händer nåt oroväckande förstås).
Hundar här bryr sig liksom inte om folk och andra hundar på samma sätt som jag kunde uppleva det i Sverige, fortfarande efter 9 år här fascinerar det mig hur allt bara flyter på i en slags harmoni trots trängseln och alla innevånare som ständigt är ute på gatorna (både tvåbenta och fyrbenta) Naturligtvis kan situationer uppstå även här, men i förhållande till allt som ständigt pågår så är det helt enkelt ett gott flow <3 En stor del till att jag älskar Barcelona så mycket :)
I vissa stadsparker är det stopp, inte alla som väl är :)
Men ja, det är lätt och smidigt att ha hund här tycker jag :)
Kramar tbx!!
Min lillasyster blev i sexårsåldern biten i halsen några millimeter från halspulsådern av min bästis familjs vallhund. Kritiskt. Du kan gissa att hon, jag och mamma alla blev påverkade av detta. Inte minst syrran såklart. (Hunden bet en gäst till, sedan fick han gå till saligare jaktmarker.) Min syster=minst troliga hundägare någonsin. Under Covid besökte hon och familjen vänner som hade fått valpar och då blev alla helt förälskade och familjen blev alltså hundägare. What?! Vi i hennes ursprungsfamilj blev chockade. Denna lilla Milla har varit min systers räddning på många sätt. På samma sätt som en hund höll på att ta livet av henne räddade en annan det av olika orsaker. Wow, jag blir tårögd då jag tänker på det.
SvaraRaderaEftersom jag har sett alla slags hundar och hur ägarna hanterar dem (tänk bajs och kiss och pli) samt har förståelse för hundrädsla tycker jag inte att det är alls konstigt att hundar inte är välkomna på alla platser. Jag förstår samtidigt att det är tråkigt för alla i vars familjer de helt enkelt är som vilken familjemedlem som helst...
Vi har många hundägare som hamnar på vår gårdsplan då vägen ner ser ut som vilken grusväg som helst här i krokarna. De är alltid trevliga. Vi har nu hönsen som går fria, så då blir jag såklart mån om dem och att ingen hund kommer löpande okopplad. (Annars brukar det bara hända under rådjursjakten med små bjäbbiga taxar med orange västar.) Detta inlägg var kul att få läsa. Tack! Och kram.
Gomorron Monnah!
RaderaJa fy så otäckt, förstår verkligen att det har påverkat er på flera vis <3
Det gläder mig att hon sen fick tillbaka sin kärlek till en hund igen, och jag kan verkligen förstå att det var ett stort steg för henne att ta <3
Jag tänker att det är precis som med människor, det finns skitstövlar, ja även onda människor men jag måste ändå försöka tänka att alla inte är det bara för det. När det gäller hundar är det ju inte hunden som är ond i sig utan helt enkelt kan ha fått en dålig upplevelse gentemot människan...
Jag känner lite så här, att bo i en storstad som Barcelona är absolut inte för alla, då man verkligen måste dela allt med alla så att säga, alla tar plats helt enkelt, och det är på både gott och ont... för mig mest gott dock <3
Jag fascineras ofta av faktumet att det är en sån salig blandning av så mycket här (kulturer, individer, små, stora, tvåbenta, fyrbenta osv) men det mesta ändå fungerar så bra och toleransen individer emellan är enorm. För mig passar det bra, och just att vara hundägare är enkelt, och jag det är jag tacksam över. På andra platser är det annorlunda och då får jag anpassa mig helt enkelt, men det är absolut något jag skulle ha i åtanke om jag nån gång skulle röra på mig härifrån:)
Tack för dina tankar!
Kram tbx!!
Tack för att du förtydligade ytterligare om hur det är att vara hundägare i Barcelona kontra Sverige. Alltid intressant att läsa om kulturella skillnader tycker jag. Kram
SvaraRaderaTack Anna! Kulturella skillnader är superintressant och roligt att fundera över tycker jag :) Att saker kan vara så olika på olika ställen men ändå fungerar är en fin aspekt att ha i åtanke :)
RaderaKram tbx!
Halloj!
SvaraRaderaJa mycket hundar finns det, även här där jag bor. Men om de är fler än barnen det vet jag inte.
Jag kände aldrig att det fanns hinder i Sverige när vi hade hundar. Kanske för att där visste man att man inte kunde ha hunden med sig överallt som man nästan kan här.
Jag kan känna att många inte har riktigt koll på sina hundar när de har dem lösa. För i min värld har man en hund bredvid sig eller precis framför, aldrig bakom flera meter.
Sedan att man får till svar (min är så snäll) när man förklarar att min hund vill inte hälsa på din hund. Sådant kan göra mig förbannad. För hur vet den att min hund är snäll eller rent ut sagt rädd för din.
Men nu bor jag här och får ta de här smällarna lite nu och då.
Kram Carin
Gomorron Carin!
RaderaI Sverige kände mig ofta begränsad i vardagslivet, även om vi hade bil då och oftast åkte iväg med hundarna på tillåtna platser, däremot var det oftast svårt att ta med dom i butiker eller när man behövde göra ärenden tex och det upplever jag inte alls som ett problem här, och trots allt är det ju just vardagsbestyren som är en stor del av ens vardag :)
Vår Margot är rädd för typ alla hundar utan dom hon känner väl, så jag låter henne hälsa på hennes egna villkor helt och hållet, och tack och lov uppstår det sällan problem. Vi undviker helt enkelt platser där det är många lekande hundar, typ hundparker och hundstranden då hon inte känner sig bekväm där helt enkelt :)
I stan som sagt har vi aldrig problem då hundarna inte bryr sig nämvärt, tror helt enkelt det är för mycket runtomkring för att dom ska orka ha koll på allt ;)
Ja, det är ju så, man får anpassa sig till platsen man bor på, och de oskrivna sociala reglerna på både gott och ont :D
Kram tbx!
Hej Sara! Här i Rom har nästan alla hundarna lösa. Det hade jag också tills min hund fick för sig att vissa hannar bara inte får existera ens på avstånd. Folk brukar kommentera att jag borde släppa loss "stackaren" vilket jag så klart gör när det går...typ nästan aldrig. Det är hundar överallt. Hundägare som inte plockar upp bajs överallt. Det är koppeltvång här men när det finns ett tvång så gör ju italienarna precis tvärtom. Den som får utskällning är jag hahaha! Hinner knappt plocka fram min bajspåse då någon barägare ställer sig och gapar att man ska gå till parken. Onödigt att upplysa hen om att för att komma till parken måste jag gå förbi hens jäkla bar. Tycker inte det är plättlätt att ha hund här. Fast vi är många. Veterinärer kostar mindre än i Sverige det är sant här också. Jag älskar ju min hund och skulle gärna ha fler. Fast då får jag nog flytta ut någonstans. Tack för ett härligt inlägg som jag nog kommer att läsa igen! Kramar Marika
SvaraRaderaGomorron Marika!
RaderaJag kan tänka mig att det är lite lika hos dig med just det där ha hunden lös, även i Napoli var det ju en vanlig syn. Jag kom dock från lugna skogspromenader i Sverige då, och vågade absolut inte släppa Dolly i stan, och det gör jag fortfarande inte... (hon var med oss några ggr där), det kändes väldigt ovant för mig :) Samtidigt märkte jag ju att hundarna där i allmänhet var väldigt coola och ganska obrydda. Min terrier-hane gillade inte heller andra hanhundar så där förstår jag precis ditt dilemma <3
Använder ni vattenflaska i Rom? Här är det jätteviktigt... har min inte en vattenflaska att skölja av kisset med får man onda ögat direkt, helst ska det vara vinäger också i.
Det jag tycker är lätt här är just faktumet att vi kan ha hundarna med oss i vardagslivet, och att det inte ses som ett problem, sen tycker jag absolut att det är mysigast att vara i skogen med dom förstås :D
Jag skulle ju jättegärna vilja adoptera en Galgo, men utan bil känns det bökigare att ha en stor hund i stan, så då skulle jag nog också vilja bo lite lugnare ;)
Tack Marika, bara att läsa på, hihi ;)
Kramar tbx!!
Nej vi har inte flasktvång än! Har hört att de har det i städer som Milano. Här kommer upp skyltar vid affärerna om att tänka på var hundarna kissar. För har en hund börjat kissa vid en affär så blir de kö där ju. Hahaha! Svårt med territoriala hundar i en stad! Marika
SvaraRaderaAha.. Stay tuned 😉 Snart kommer kissflaskan även till Rom ska du se😃 Nu känns det jättekonstigt att inte ha den med sig, haha, även om den är jobbig att bära runt på förstås... Jaja, sånt är livet!
Radera