Om att vara hundägare i Barcelona

 

Kan ni tänka er att förra året var det första gången man konstaterade att det var fler hundar än barn registrerat i Barcelona! Och då tror jag inte ens alla hundar är registrerade då det är en process i sig.

Men det är en stad som kryllar av hundar kan man lugnt säga.

Jag har ju varit hundägare i både Sverige (liten stad i Södra Sverige) och här ´så jag kan jämföra ganska mycket och visst är det många skillnader, både positivt och negativt...

Ur ett samhällsperspektiv är det lätt att vara hundägare i Barcelona. Plätt-lätt!

Barcelonabor är överlag oerhört toleranta, respektfulla mot individen och vänliga människor, både mot varandra och  djuren <3

När vi är ute och går med hundarna får man oftast leenden och positivt bemötande,både från andra hundägare och icke hundägare.

Hundar är välkomna på de flesta ställen när det gäller tex butiker, banken, posten, apotek, cafeer, restauranger, skomakaren, skräddaren osv...

Detta gör förstås att det är lätt att integrera hunden i vardagslivet. När jag och mannen slutar jobbet tar vi vår em-promenad tillsammans med hundarna och kan även fixa ärenden, ta en aperitif, handla förnödenheter på grönsaksbutiken, asiatiska butiken, hårbutiken, skivbutiken... ja, vad det nu må vara :)

Utanför de flesta butiker och barer/restauranger står det vattenskålar så hundarna kan dricka, i synnerhet under våra varmaste månader <3

På vår svenska matbutik är också hundar hjärtligt välkomna, och på vår italienska matbutik likaså. När vi går till salumerian för att handla prosciutto och mortadella tex, får tjejerna alltid en smakbit vilket dom såklart uppskattar väldigt mycket.

Stora matbutiker däremot som tex Aldi, Mercadona, Lidl har hundförbud så där får en av oss vänta utanför.

Men på tex IKEA är det inga problem tack och lov så där kan man strosa i lugn och ro med vovven i sällskap :)

Personligen skulle jag aldrig få för mig att binda mina hundar utanför en stor matbutik, men visst är det många som gör så också, men alltså inte vi.

Lösa hundar är väldigt vanligt här, även inne i stadskärnan. Vår pudel Margot, är oftast lös då hon är väldigt lydig, dessutom helt ointresserad av andra hundar och människor och alltid nära våra ben (i synnerhet husses) när vi promenerar. Vår andra hund Dolly däremot är llite mer orolig i stan om det är mycket omkring henne så hon är tryggare i koppel. Ex gillar hon inte skateboards och de har vi en hel del av här i stan...

Att åka metro, spårvagn eller tåg är heller inga problem, men man måste alltid ha munkorg med sig utifall en vakt vill att man sätter på munkorg på hunden.

I buss måste man ha väska, vilket innebär att stora hundar inte kan åka buss förstås, vilket ju blir lite orättvist kan jag tycka.

Veterinärer finns i mängder, både såna som är öppna 24/7 och andra. Jag upplever att det inte är alls lika dyrt här som i Sverige och det är lätt att hitta erbjudanden om tex tandvård.

Även hundfrisörer, butiker med mat och tillbehör, tom små gulliga hundcafeer, ja, allt finns tillgängligt.

Men... så kommer vi till det som är lite bakvänt för mig som svensk... grönområden!

I vissa parker där det finns gräsmattor och planteringar får man inte ha hund, inte ens kopplade. Man blir utkörd av vakt helt enkelt. Som tur är inte alla!

Maken och lilla Margot i Ciutadella-parken där vovvar som tur är får njuta av gröna gräsmattor <3

Med andra ord har det inte med tex allergier att göra, då det ju rimligtvis är ett större problem inne i butiker i så fall tänker jag.

Nej, som jag har tolkat det handlar det främst om hygien, att man tycker att hundar smutsar ner. eller indirekt är det ju isf en oansvarig hundägare som är den skyldige, eftersom en hund knappast kan plocka upp efter sig själv vilket ju en människa kan...

Och naturligtvis är det lag på att plocka upp hundens bajs, och även att alltid ha en flaska vatten med sig för att skölja bort kisset. Följer man inte dom reglerna kan man få dyra böter.

Som jag också har nämnt tidigare är det i allmänhet också hundförbud på stränderna under högsäsong juni-september, med viss flexibilitet början på juni och slutet på september, beroende på strand. 

Det finns vissa hundstränder man kan gå till om man vill, men med mina två små tjejer är det svårt då dom stränderna är fullpackade av lekande, stora, busiga hundar som speciellt vår pudel är rädd för, därför undviker vi dom stränderna och åker istället till lite mer avlägsna och vilda platser där vi känner oss mer fria.

Så ja, egentligen är det i princip bara i vissa parker just i stan/grönområden som är ett problem med hund, medan vi kan ha med dom i stora naturreservat och bergsområden tack och lov.

Collserola som jag ofta åker till är ju en dröm för hundar, och hundägare, med oändliga promenadstigar både vid små porlande bäckar, i vild skog och längs med vackra vyer.

Alla i princip har sina hundar lösa där, och jag har nog aldrig någonsin stött på ett problem med det. Visst möter vi vildsvin tex, men dom brukar springa sin väg när dom ser oss och hundarna man möter är oftast väldigt coola och lugna.

Ibland när jag går med hundarna här i stan kan jag nästan bli full i skratt då typ varannan person man möter har hund, och vsst stämmer det att hundägare och deras hundar ofta liknar varandra :D

Maken och Margot på en av våra promenadgattor :)

Jag och dotterns lilla kille Marlow, på stranden igår <3

Och ja, nu är även stränderna tillgängliga igen, även för oss med hund, vilket är underbart förstås <3

Överlag skulle jag nog säga att min upplevelse är att det är mycket lättare att ha hund här i Barcelona än vad jag upplevde det i Sverige, åtminstone i en mindre stad  i södra Sverige, just för att vi nte behöver begränsa oss särskilt mycket och både vi och våra hundar känner oss välkomna på de flesta ställena <3