Vi är alla olika
"Du har gått upp i vikt!"
Jag minns såväl när vi åkte till Italien på besök. Jag var runt 30 (25 år sedan) och vi hade vid det laget fått två barn. Jo, visst hade jag gått upp i vikt några kilon, helt klart.
Men herregud, i Sverige kommenterade man ju inte sånt som övervikt på några villkor. Och automatiskt la jag min egen värdering i det, vilket var den negativa aspekten.
"Jag var tjock, och det var inte fint..." Typ så.
Maken förklarade att det inte alls var något negativt utan mer ett konstaterande, och ett tecken på sundhet.
"Hon äter och mår bra" helt enkelt...
Efter årens gång har jag lärt mig att det är en kulturell skillnad, i Italien (iaf Napoli) har man en mycket större benägenhet att kommentera utseenden, på alla vis. Det är helt normalt och ingen verkar ta det som en förolämpning.
I Sverige gör man det inte på samma vis, utan är mer försiktig, vill inte trampa nån på tårna osv...
Men... åt andra hållet är det mer legitimt.
När jag gick ner i vikt möttes jag nämligen av andra kommentarer...
Personligen var jag väldigt glad över att jag gick ner i vikt. Jag åt bra, tränade, och trivdes i mina kläder. Mådde verkligen utmärkt!
Men av flera svenska kvinnor fick jag kommentarer som...
"Oj, nu är du nästan för smal...."
"Tänk på att inte träna för mycket..."
osv...
Jag tyckte det var intressant, och jag frågade faktiskt en av dessa kvinnor om hon hade kommenterat det motsatta om jag hade gått upp i vikt?
"Oj, nu är du nästan för tjock?"
"Kanske du borde träna lite?"
Hon hävdade att det hade hon absolut gjort, men jag jag tvivlar starkt på det.
I Italien möttes jag av samma konstaterande igen...
"Du har gått ner i vikt! Du ser ut att må bra och trivas!
Och jaa, med årens gång och alla kulturella möten så har jag ju insett att vi människor verkligen är olika, bär på skilda värderingar och ganska naturligt utgår från det i våra möten med andra.
Just kroppsnormer är ju en väldig vattendelare, och egentligen är det ju inte universellt utan något mer inlärt ofta,
I Sverige kommenterar man i allmänhet inte om någon går upp i vikt, medan det är mer socialt acceptabelt att kommentera när någon blir smalare, och det säger kanske lite om den kulturella synen på kontroll, hälsa, och hur man ska "se ut". Det kan nästan bli lite förklädd omtanke på nåt vis.
I Italien tenderar det mer att handla om livskraft och välbefinnande, förändringen i sig är intressant och kommenteras men är inte värderad som bra eller dålig.
Sen tolkar man ju en kommentar eller ett begrepp genom sina egna kulturella glasögon, det är ju oundvikligt.
Jag tycker det är intressant att fundera lite kring det där med hur man lägger sin egen värdering i något, vilket kan tolkas så annorlunda för någon annan.
Att bo och uppleva olika kulturer är verkligen något som jag är oerhört tacksam äver att jag har haft förmånen att göra i mitt liv.
Tex har åren här i Barcelona också lärt mig oerhört mycket, jag tänker på vilken allmän bild jag hade av mycket som nu är helt annorlunda.
Nakenhet tex...
Här badar folk nakna på de flesta stränder. Det är oerhört vanligt och inget man lyfter på ögonbrynen för. Alla kroppsformer är definitv representerade och det är bara en väldigt normal sak.
Kroppen är en kropp, alla har en och ingen bryr sig så länge var och en sköter sitt.
Personligen tycker jag att nakenbad är härligt, och något jag gärna gör på en väldigt folktom och lugn strand, medan jag inte skule vilja göra det på stranden här i stan tex.
Däremot har jag absolut inga problem med att andra gör det, och som sagt är det en väldigt vardaglig syn här, vinter som sommar.
Överlag är Barcelona oerhört liberalt och välkomnande på ett naturligt och bekvämt vis, inte för att vara PK eller följa en social regelbok,..
LGBTQ-kulturen som exempel är ju också väldigt väl etablerad och accepterad här, och har varit länge.
Toleransen är stor men handlar inte om att följa en norm, utan helt enkelt att normerna redan är öppna, kanske för att människor här är så vana vid mångfalden, olika kulturer, olika kroppar eller livsstillar... attityden här är väldigt "live and let live".
Hursomhelst... vad jag vill säga med detta är att just personliga värderingar i allmänhet har en benägenhet att klä ens tanke i förhållande till andra och jag tycker det är väldigt intressant.
Ibland kan det ju vara ett litet simpelt ord bara, som helt enkelt värderas på olika vis. Man applicerar sin egen känsla eller relation till det.
Humor kan också skiljas åt och signalera helt olika värderingar.
Och när man tar detta i beaktande så inser man ju verkligen att mänskliga relationer inte är så självklara och enkla alltid, men samtidigt också bjuder in till lärdom och en djupare förståelse för varandra på många plan.
Och man lär ju så länge man lever helt enkelt :)
Sen är det ju naturligt att man dras till personer man känner en naturlig connection med och kanske har samma energier med förstås, men med årens gång inser jag också hur den sfären har vidgats avsevärt :)
Hur går dina tankar kring detta?
Känner du igen dig?
Har du förändrats genom åren, och genom kulturella möten?
Här i Bcn öppnar vår mysiga julmarkanad nu, förberedelserna har startat :)
Jag önskar er alla en underbar adventshelg!!
Hej Sara! Så kloka tankar. Det är verkligen fascinerande hur olika kulturer formar våra ideal och hur vi själva förändras när vi får nya perspektiv. Älskar hur du sätter ord på detta! Vi behöver fler som vågar prata om hur olika vi är och hur fint det faktiskt är. Tack för ett ärligt och inspirerande inlägg.
SvaraRaderaKRAM till DIG! Anna
Tack Anna! Ja, nya perspektiv och nya möten har ju verkligen en stor impakt på hur man vidgar sin förståelse för andra och sig själv☺️
RaderaAlla är vi olika och ursprungna från vår egen realitet och det präglar ju våra möten med andra och hur vi ser på vår omgivning😃
Ha en fin helg!
Kram tbx!!
Halloj!
SvaraRaderaDet där med vikt och hälsa som du beskriver känner jag verkligen igen. Inte att jag fått dessa kommentarer själv eller jo men inte sagda till mig utan till min gubbe.
Jag har alltid varit en aktiv människa men i andras ögon när vi flyttade hit så var inte det bra. Detta var inte spanjorer som sa utan några nya svenska bekantskaper som vi fått. Det kunde inte vara sunt att vara ute tidigt och springa milen eller när vi skaffade Ixa då gick jag för mycket med henne. De här som sa detta till gubben är varken träningsmänniskor eller hundmänniskor men de visste hur jag skulle motionera.
Nakenheten som är här på baden har jag/vi inga problem med heller. Det händer att vi åkt till nakenstränder för att bada och bada naken är skönt. Det gjorde även när vi bodde i Sverige.
Vet inte om jag förändras genom några kulturella möten. Tror inte det faktiskt.
Ha en fin och mysig adventshelg.
Kram Carin
Hej Carin!
RaderaTack för att du delar dina tankar kring detta☺️
Ja, intressant att någon annan talar om vad som är rimligt för dig gällande träning och hundpromenader...😄
Nakenheten är ju nåt som var väldigt ovant att se i Sverige, ja även i Italien, så det var helt nytt för mig när vi kom hit, nu tänker jag inte alls på det då man har blivit så van att se det☺️
Det är roligt att inse hur man ändrar sin bild av saker tycker jag, och för mig personligen har det absolut varit mycket kopplat till kulturella möten☺️
Tack igen och jag önskar dig detsamma!
Kram tbx!!
Vi är alla olika och det är en tillgång. Jag gillar inte alls utseendekommentarer, förstår inte vitsen av det. Det kan landa väldigt fel, och särskilt om det är någon som inte känner personen i fråga. Kram
SvaraRaderaGomorron Anna!
RaderaJa, visst är det så, och det tycker jag tex verkligen får spira här i Barcelona, att alla har en plats och att acceptansen och toleransen är väldigt hög på ett avslappnat sätt :)
Gällande utseendekommentarer så håller jag med till en viss del, jag personligen tycker det är fint att ge positiv feedback och komplimanger (ärliga) "vad fin du är i håret", vad bra du passar i den färgen, vilken fin ögonfärg du har osv... kanske det kan höja upp någons dag med den lilla kommentaren? Att kommentera kroppstyp tycker jag däremot är onödigt, och kan landa fel som du säger :)
Tack för att du delar dina tankar!
Kram tbx!!
Intressanta reflektioner! Min utgångspunkt är nog att INTE poängtera människors vikt, oavsett om det är uppåt eller nedåt. Man vet ju aldrig vad det beror på. Tycker att man ofta kan välja att kommentera annat, typ, du ser ut att må bra, eller hur mår du nu för tiden? Sedan är detta svårt! En i vår bekantskapskrets blev smalare och smalare. Jag kommenterade inte tydligt, och nu är hon död. (Anorexi tror jag). Jag hade säkert inte kunnat lösa problemet, men hade jag kunnat göra någpt bättre? Ibland funderar jag över det ...
SvaraRaderaGomorron Helena!
RaderaHåller helt med där gällande vikt, och just att lägga upp frågan lite annorlunda om man faktiskt är på riktigt orolig för personens hälsa, åt båda hållen...
Jag förstår ditt dilemma gällande din vän, men anorexi är ju så mycket mer komplext och handlar ju om så mycket mer än bara viktnedgång, och kräver många och djupa samtal för att kunna förstå situationen och problematiken <3
Tack för att du delar dina tankar!
Stor kram!!
Alltså, jag är väldigt kluven till just kommentarer om utseende eller vikt eftersom min ätstörning kördes igång av en förflugen kommentar av en släkting i tonåren. Har även blivit gratulerad till fjärde barnet då "alla" i bekantskapskretsen visste att jag var gravid. "Jag är bara tjock", fick jag hälsa då. Det där med kroppar tycker jag ändå är härligt när de får lov att vara just som de är utan att det ska bli någon LA-känsla där bara "perfekta" kroppar är ok. Vem skulle skejta runt halvnaken på rullskridskor med tjugo kilos övervikt? Ingen där iallafall.
SvaraRaderaMed tanke på de stora kulturkrockar som blir då det gäller just kroppar gäller det att tänka ett varv extra. Nakenbad i Tyskland och Barcelona = helt okej. Försök detsamma i Turkiet på en strand. På åttiotalet var topless helt ok här i Sverige, inte längre. Varför? Kulturkrockar skulle jag säga. I USA fick jag inte ens amma i lugn och ro utan att få en filt att lägga över axeln för att ingen skulle se att jag höll på med något så hemskt som att amma fullt påklädd, men att flexa muskler med minibikini på hade varit helt okej om jag hade varit "fit". Nej, det är väldigt olika syn på på det här och naturligtvis påverkas vi av vår omgivning och hur det ser ut i den kontext vi befinner oss i. Tack för en spännande tankeutmaning! Kram kram och glad första advent!
Gomorron Monnah!
RaderaJa, jag håller med, det är svårt att relatera till och som sagt också väldigt beroende på kultur. Finkänslighet är en bra tanke att förhålla sig till tänker jag, att kanske läsa av situationen och personen innan man kommenterar.
Som jag sa till Anna, så tänker jag personligen att en fin och ärligt menad komplimang kan glädja någon jättemycket, och då är jag glad att kunna få ge det typ: "Vad fin du är i håret, vad bra den blusen passar dig...osv...
Precis som du säger handlar det ju om att ta seden dit man kommer och läsa in sin kontext och kulturkrockar finns alltid. Det fina är ju att förstå och lära sig av varandra. Jag uppskattar mycket den naturliga och avslappnade attityden som finns här och det har man ju fått lära sig med årens gång, det innebär ju inte att jag tänker att det är exakt likadant i Italien eller Turkiet osv, och det är väl det som är det intressanta men också ibland komplicerade om man möts av en ny kontext :)
Tack för att du delar dina tankar!
Och jag önskar dig detsamma!
Kramar tbx!!
Så intressant! Jag fick många olika kommentarer när kilona rasade av mig för två år sedan. Då kunde jag " roa" mig med att svara när de sa typ " bantar du" "nej det är bara cancer". Kan lova dig att det blev ett helt annat ansiktsuttryck men jag kände mig inte skyldig alls. Jag tycker man ska vara väldigt försiktig när man kommenterar någons utseende. Tror inte alls att det hjälper en anorektiker att höra att de är förskräckligt smala eller en överviktig att de borde banta. Kan ibland tycka att saker flyger ur italienska munnar innan man hunnit koppla in hjärnan. Vet så väl att man tycker att det är friskt att vara lite rund och minns när min italienskelärare sa att jag såg mycket mera avslappnad ut när jag i början gick upp, pga pastan, i vikt. Möjligen var det för att jag fick upp ett annat intresse för mat än innan också hahaha! Fast när jag såg mig i spegeln hade hon ju rätt. Ändå tyckte jag att det var påfluget. Nakenbadare kan du inte hitta här i Italien om du inte tar dig till speciella stränder. Kramar Marika
SvaraRaderaGomorron Marika!
RaderaJa, som sagt, kan det ju bli så väldigt fel, och anledningen till en förändring kan ju verkligen vara den man minst anar... och nej, varför ska du känna dig skyldig, du sa ju bara det som vara fakta eftersom dom frågade...var detta i Sverige eller Italien?
Håller med helt, jag tror inte heller att "välmenta goda råd" gör nytta i en sån situation, utan mer stjälper än hjälper...
I Italien som sagt, iaf i Napoli kommenterar man ju åt alla håll, samtidigt märker jag inte alls av "kränkthet" på samma vis där heller, och det är väl ett direkt resultat av att alla pratar om det på ett annat vis... det känns så iaf :)
Ja, maten är viktigt i Italien, haha..
Nej, jag vet att nakenbadare är väldigt sällsynt där, inte alls som här ;)
Tack för att du delar dina tankar!!
Kramar!
Min inställning är att inte kommentera människors vikt.
SvaraRaderaJag minns själv när jag var ätstörd och fick så mycket beröm för min vikt. Jag mådde skit men fick beröm för att mitt utseende var "rätt", vilket såklart triggade mig ännu mer.
Många(inklusive mig) hade säkert blivit upprörd över en kommentar som den du fick i Italien. Men det stora felet är ju egentligen vår reaktion och våra värderingar. Varför blir vi mer upprörda över att sådant konstaterande än om en italienska kommit fram till mig och konstaterat att jag har brunt hår?
Gomorron Jossu!
RaderaJag håller med dig, jag tycker det är onädigt åt båda hållen, samtidigt som jag har förstått att det är också kulturellt betingat hur värderingen ligger i det...
Jag förstår verkligen att det blev fel för dig då när du inte mådde bra, och att det mer triggade dig åt "fel håll"...
Men precis det du säger ville jag poängtera... vi lägger ju vår egen värdering i vad som sägs, vilket förstås är naturligt.. jag blev upprörd eftersom det i Sverige var något negativt, medan det inte alls var det för dom, och det är det som kan vara det kluriga och ju i slutändan gör oss olika :)
Tack för att du delar dina tankar!
Kramar!!
Tänk vad olika man kan se på det här med t ex vikt. Jag kommenterar aldrig någons vikt åt något håll efter att ha haft en nära anhörig med ätstörning, som tack och lov blev mycket bättre efter ett tag. Kom också att tänka på en kommentar som jag än idag är glad att min då 10-åriga dotter som kanske var lite mullig inte hörde då min mormor (född 1899) fällde kommentaren: Å så fet och grann hon är! Det var en uppskattande kommentar som betydde att hon såg frisk och sund ut….
SvaraRaderaGomorron B-M!
RaderaJa, så är det verkligen... och definitivt kulturellt betingat.. Det rimliga är ju att vi agerar utifrån vår egen kulturella värdering och det är det som är det intressanta tycker jag, för det är ju där också vi är olika :)
Precis som din mormor kommenterade din dotter, så var det ju för henne något fint, inte negativt, men med vår värdering blev det fult helt plötsligt...
Klurigt det där :)
Tack för att du delar dina tankar!
Kram!
Numera är det en annan sak. Det är verkligen inte OK att kommentera någons vikt. Varken upp eller ner, men ffa inte UPP. Men nog jar jag hört kommentarer i Sverige också, tro mig. Inte minst av egna nära släktingar av det äldre gardet. SOM det kommenterats, och kommenteras. Den och den är så fet, eller vad fin hon är nu när hon gått ner i vikt- Alltså för generationen innan oss finns inga skrupler, i mitt tycke. Kanske har de lärt sig lite via de senaste årens motto att man INTE kommenterar andras vikt. ATT inte body shame'a. Jag har tagit emot kommentarer själv, efter att jag fick K. ÅÅÅÅ de där kilona måste du gå ner, annars försvinner de aldrig etc etc etc.
SvaraRaderaSå ja, jag skulle säga att det är generationsbetingat. Sen växte vi ju upp med en kroppshets som var enorm, tänk Veckorevyn och ALLA andra tidningar. Det var eviga artiklar om att banta i alla möjliga former.
Allt sånt där har satt sig i mig. Tror aldrig jag har haft en sund relation till min kropp faktiskt.
Sedan tycker jag väl inte alls att det är fel att säga att ngn är snygg (oavsett kroppsform) eler ge komplimanger. Jag blir ju själv glad som en lärka då jag får en komplimang, haha.
Sara, har du sett alla äckliga AI-vidoer på SoMe? Det är ofta en överviktig kvinna (såklart.... bara det liksom ... får mig att se rött) som ska hoppa i en pool eller havet. Följden blir att båtar sjunker, folk kastas ur poolen pga svallet etc. Det gör mig förbannad. Och sen se alla skrattande emojis ...
SJUKT.
Kramar!!!
Hej Annika!
RaderaJag är på ditt spår, jag tycker inte heller att det finns någon anledning att kommentera folks utseenden och kropp (negativt), det känns absolut lite förlegat 2025 :)
Dock...
Visst minns jag Veckorevyn och dom tidningarna, men samtidigt... ärligt talat tycker jag inte ens dom är i närheten av dagen SoMe, influenser-eran och utseendefixeringen överlag... verkligen alla i princip gör ju skönhetsoperationer, botox, fillers, lyft hit och dit, hårförlängning, lösfransar, lösnaglar... att vara naturlig idag är nästan sällsynt, medan det på vår tid var mer "kändisarna" som gjorde det, dom man såg i Veckorevyn :D
ja, det är ett stort ämne att ventilera, och många aspekter att ta i beaktande...Men som sagt, att ge en ärlig positiv komplimang tycker jag iaf är fint, när situationen känns rätt :)
Ja, fyy, såna videos kan man vara utan, bland mååånga andra ;)
Tack för att du delar dina tankar!!
Kramar tbx!!