Vi är alla olika

"Du har gått upp i vikt!"

Jag minns såväl när vi åkte till Italien på besök. Jag var runt 30 och vi hade vid det laget fått två barn. Jo, visst hade jag gått upp i vikt några kilon, helt klart.

Men herregud, i Sverige kommenterade man ju inte sånt som övervikt på några villkor. Och automatiskt la jag min egen värdering i det, vilket var den negativa aspekten.

"Jag var tjock, och det var inte fint..." Typ så.

Maken förklarade att det inte alls var något negativt utan mer ett konstaterande, och ett tecken på sundhet.

"Hon äter och mår bra" helt enkelt...

Efter årens gång har jag lärt mig att det är en kulturell skillnad, i Italien (iaf Napoli) har man en mycket större benägenhet att kommentera utseenden, på alla vis. Det är helt normalt och ingen verkar ta det som en förolämpning.

I Sverige gör man det inte på samma vis, utan är mer försiktig, vill inte trampa nån på tårna osv...

Men... åt andra hållet är det mer legitimt.

När jag gick ner i vikt möttes jag däremot av andra kommentarer...

Personligen var jag väldigt glad över att jag gick ner i vikt. Jag åt bra, tränade, och trivdes i mina kläder. Mådde verkligen utmärkt!

Men av flera svenska kvinnor fick jag kommentarer som...

"Oj, nu är du nästan för smal...."

"Tänk på att inte träna för mycket..."

osv...

Jag tyckte det var intressant, och jag frågade faktiskt en av dessa kvinnor om hon hade kommenterat det motsatta om jag hade gått upp i vikt? 

"Oj, nu är du nästan för tjock?"

"Kanske du borde träna lite?"

Hon hävdade att det hade hon absolut gjort, men jag jag tvivlar starkt på det.

I Italien möttes jag av samma konstaterande igen...

"Du har gått ner i vikt! Du ser ut att må bra och trivas!

Och jaa, med årens gång och alla kulturella möten så har jag ju insett att vi människor verkligen är olika, bär på skilda värderingar och ganska naturligt utgår från det i våra möten med andra.

Just kroppsnormer är ju en väldig vattendelare, och egentligen är det ju inte universellt utan något mer inlärt ofta,

I Sverige kommenterar man i allmänhet inte om någon går upp i vikt, medan det är mer socialt acceptabelt att kommentera när någon blir smalare, och det säger kanske lite om den kulturella synen på kontroll, hälsa, och hur man ska "se ut". Det kan nästan bli lite förklädd omtanke på nåt vis.

I Italien tenderar det mer att handla om livskraft och välbefinnande, förändringen i sig är intressant och kommenteras men är inte värderad som bra eller dålig.

Sen tolkar man ju en kommentar eller ett begrepp genom sina egna kulturella glasögon, det är ju oundvikligt.

Jag tycker det är intressant att fundera lite kring det där med hur man lägger sin egen värdering i något, vilket kan tolkas så annorlunda för någon annan.

Att bo och uppleva olika kulturer är verkligen något som jag är oerhört tacksam äver att jag har haft förmånen att göra i mitt liv.

Tex har åren här i Barcelona också lärt mig oerhört mycket, jag tänker på vilken allmän bild jag hade av mycket som nu är helt annorlunda.

Nakenhet tex...

Här badar folk nakna på de flesta stränder. Det är oerhört vanligt och inget man lyfter på ögonbrynen för. Alla kroppsformer är definitv representerade och det är bara en väldigt normal sak.

Kroppen är en kropp, alla har en och ingen bryr sig så länge var och en sköter sitt.

Personligen tycker jag att nakenbad är härligt, och något jag gärna gör på en väldigt folktom och lugn strand, medan jag inte skule vilja göra det på stranden här i stan tex.

Däremot har jag absolut inga problem med att andra gör det, och som sagt är det en väldigt vardaglig syn här, vinter som sommar.

Överlag är Barcelona oerhört liberalt och välkomnande på ett naturligt och bekvämt vis, inte för att vara PK eller följa en social regelbok,.. 

LGBTQ-kulturen som exempel är ju också väldigt väl etablerad och accepterad här, och har varit länge.

Toleransen är stor men handlar inte om att följa en norm, utan helt enkelt att normerna redan är öppna, kanske för att människor här är så vana vid mångfalden, olika kulturer, olika kroppar eller livsstillar... attityden här är väldigt "live and let live".

Hursomhelst... vad jag vill säga med detta är att just personliga värderingar i allmänhet har en benägenhet att klä ens tanke i förhållande till andra och jag tycker det är väldigt intressant.

Ibland kan det ju vara ett litet simpelt ord bara, som helt enkelt värderas på olika vis. Man applicerar sin egen känsla eller relation till det.

Humor kan också skiljas åt och signalera helt olika värderingar.

Och när man tar detta i beaktande så inser man ju verkligen att mänskliga relationer inte är så självklara och enkla alltid, men samtidigt också bjuder in till lärdom och en djupare förståelse för varandra på många plan.

Och man lär ju så länge man lever helt enkelt :)

Sen är det ju naturligt att man dras till personer man känner en naturlig connection med och kanske har samma energier med förstås, men med årens gång inser jag också hur den sfären har vidgats avsevärt :)

Hur går dina tankar kring detta?

Känner du igen dig?

Har du förändrats genom åren, och genom kulturella möten?

Här i Bcn öppnar vår mysiga julmarkanad nu, förberedelserna har startat :)

Jag önskar er alla en underbar adventshelg!!