Nämen hejsan 2026
En intensiv månad har passerat, och helt plötsligt skriver man 2026, eller ja, skriver och skriver... knappar in, eller helt enkelt bekräftar snarare.
När jag säger månad menar jag tiden från mitt förra blogginlägg, då jag konstaterade att det var ca en månad sen sist jag publicerade ett inlägg.
Barnen har varit här, och livet har pågått för fullt. Jag har jobbat på som vanligt, och kanske i några svaga ögonblick drömt mig tillbaka till en tid i livet då jul och nyårsperioden var en period som innebar ledighet i kanske lite större mängd än vad jag numera har. Just ledighet gör väl att man kommer in i stämningen ännu lite mer, men jag var ledig på julafton iaf.
Att ha barnen hemma är det finaste och mysigaste jag vet och all min energi utöver jobbet läggs naturligtvis på det. Den digitala världen ( blogglandia och SoMe) sätts helt enkelt i bromsläge, och av nån anledning har jag sen alltid lite svårt att lägga i första växeln och långsamt köra igång igen.
Det är som att alla dagarna och det vi har gjort och haft tillsammans läggs i mjuka lager i hjärterummet och jag har sen lite svårt att plocka upp allt och sortera in det, än mindre berätta om allt här i bloggen :)
Jag ska också erkänna att jag ibland hamnar lite i en mental konflikt också gällande dagens digitala samhälle. Allt, precis allt... delas, information väller in, i synnerhet vissa perioder under året, som ex jul och nyår.
Kanske har jag blivit mätt helt enkelt?
Under många år har jag själv delat mycket, absolut, i både text och bildform, men jag har känt en tendens att i takt med det enorma flödet av information som idag fullkomligen bombarderas oss är det lite som att jag känner att jag inte vill dela allt längre. Inget känns speciellt eller unikt då allt är gånger 1000 så att säga... Lägg därtill in AI också som spottar ut både det ena och det andra...
Vissa saker känns så fint och mer värt att bara spara i vår lilla kokong. Som ett litet album av mentala analoga bilder så att säga..
Jag vill absolut inte känna en känsla av att "duka fint eller tillrättalagt för att det ska bli en perfekt bild att dela", eller "ha den allra tjusigaste julgranen för att det ska se bra ut" på en bild.
Nej, jag vill att det ska vara bara för oss. Att vi klär upp oss och dukar vackert för att vi vill, inte för att det ska vara fint på ett foto som sen ska delas. I sociala sammanhang kan jag också känna att jag inte vill fota allt och alla hela tiden utan helt enkelt bara vara i stunden.
Hänger ni med i mina tankar här?
Detta är helt ur mitt perspektiv naturligtvis... men ja, jag har känt mig mätt som sagt. Skogen syns inte pga alla träd...
Dock älskar jag ju att fånga ögonblick, sätta det på bild så att säga, så foton har naturligtvis tagits och kommer att fortsätta tas såklart :) Jag vill bara känna att det kommer från rätt plats inom mig.
Sonen kom ett par dagar innan jul och hans flickvän kom någon dag efter jul, då hon firade med sin familj i Sverige.
Vädret här i Spanien har enligt spanska mått mätt var uselt tror jag många känner :D Kallt och regnigt och inte särskilt många soldagar.
Men det hindrade oss inte från att ge oss ut på små äventyr...
Termoskaffe värmer gott kalla, regniga dagar, här fick vi kura under ett trädd för att skydda oss mot det iskalla regnet.
Samtalen <3













Jag kommenterar sällan, men läser alltid dina inlägg med stort intresse! Förutom att dina inlägg alltid är så välskrivna (gillar ditt språk!) så tycker jag att du skriver om ämnen som passar mig; vardagslivet i en storstad i Europa, men också tänkvärda livsreflektioner. Så jag är glad att du fortsätter med inlägg, även om du inte vill dela allt och låter det verkliga livet gå före some (klokt!).
SvaraRaderaHej Susanne!
RaderaVad glad jag blir av att höra dina ord, och fint att du tog dig tid att kommentera också, det betyder mycket :)
Extraglad blir jag av att höra att du tycker om mitt sätt att skriva, för mig är det otroligt viktigt att det känns välskrivet men samtidigt också relaterbart :D
Ja, jag älskar att skriva så inlägg kommer det att bli, även fortsättningsvis, det lovar jag :)
Stor kram till dig och ha en fin helg!
Ja, tänk att mer än halva januari har gått och för vår del har drygt halva vår övervintring gått… Så mysigt för dig att ha hela familjen samlad. Här fick vi istället fira en jul för första gången någonsin utan våra nära och kära, en annorlunda upplevelse, men det gick faktiskt bra det också. Nog är det så att man verkligen inte behöver dela allt på sociala medier. Många stunder gör sig väl så bra sparade i våra hjärtan.
SvaraRaderaHa det nu riktigt gott och så hoppas vi det kommer lite stabilare väder till oss framöver…, Kramkram
Hej B-M!
RaderaJa tänk att ni redan har spenderat er halva övervintring, men samtidigt har ni ju gjort det på ett oerhört givande och kvalitativt vis <3 Förstår att det blev en annorlunda jul utan nära och kära, och jag kan tänka mig att de kände detsamma utan er närvarande :)
Precis så, vissa stunder vill man bara spara i hjärterummet <3
Haha, ja vädret är verkligen allt annat än stabilt nu, det funkar, men vanligtvis brukar våra vintrar vara mycket behagligare, milda, soliga och torra och det saknar man lite ska jag erkänna :D
Stor kram tbx!! Och detsamma!
Känner mig också så trött på sociala media. Går in och läser varje dag men det blir allt snabbare. In och ut liksom. Postar gör jag sällan, mer än mina blogginlägg som jag delar på FB. Mest för dem som inte har bloggar. Regn och gråa dagar blir på något vis värre i länder som Spanien och Italien. Märkligt! Kramar Marika
SvaraRaderaHej Marika!
RaderaJa, lite så är det... och varje gång undrar man varför man gjorde det igen haha... Samtidigt tycker jag tex väldigt mycket om att skapa små filmer (reels) med musik och rörliga scener, framförallt ur ett kreativt perspektiv så min Instagram har jag framförallt för att kunna göra det lite då och då. Förut delade jag mina blogginlägg via FB men det gör jag inte heller längre.
Gällande vädret tror jag att det handlar om förväntningar, man åker hit eller flyttar hit mycket pga av solen och ljuset och livet här är lite anpassat för den livsstilen helt enkelt :D Det blir lite "hallå jag bor i Spanien, här ska det vara soligt ju" haha...
Jag tycker ändå det är helt ok och längtar absolut inte efter den heta, klibbiga sommaren, men lite mer sol gärna än så länge ;)
Kramar tbx!!
Hej Sara! Välkommen tillbaka till blogglandia! Du har varit saknad. Vilket underbart sätt att börja året… att verkligen välja det som känns meningsfullt och låta resten få vila i hjärterummet. Så fint att ta vara på tiden med familjen och samtidigt reflektera kring det digitala brusets plats i våra liv. Ser fram emot fler kloka tankar från Barcelona! Vackra rosa tulpaner!!
SvaraRaderaKRAM till Dig! Anna