Nämen hejsan 2026

En av dom få soliga dagarna vi hade under den gångna perioden... klart man vill komma så nära som möjligt ;)

 En intensiv månad har passerat, och helt plötsligt skriver man 2026, eller ja, skriver och skriver... knappar in, eller helt enkelt bekräftar snarare.

När jag säger månad menar jag tiden från mitt förra blogginlägg, då jag konstaterade att det var ca en månad sen sist jag publicerade ett inlägg.

Barnen har varit här, och livet har pågått för fullt. Jag har jobbat på som vanligt, och kanske i några svaga ögonblick drömt mig tillbaka till en tid i livet då jul och nyårsperioden var en period som innebar ledighet i kanske lite större mängd än vad jag numera har. Just ledighet gör väl att man kommer in i stämningen ännu lite mer, men jag var ledig på julafton iaf.

Att ha barnen hemma är det finaste och mysigaste jag vet och all min energi utöver jobbet läggs naturligtvis på det. Den digitala världen ( blogglandia och SoMe) sätts helt enkelt i bromsläge, och av nån anledning har jag sen alltid lite svårt att lägga i första växeln och långsamt köra igång igen.

Det är som att alla dagarna och det vi har gjort och haft tillsammans läggs i mjuka lager i hjärterummet och jag har sen lite svårt att plocka upp allt och sortera in det, än mindre berätta om allt här i bloggen :)

Jag ska också erkänna att jag ibland hamnar lite i en mental konflikt också gällande dagens digitala samhälle. Allt, precis allt... delas, information väller in, i synnerhet vissa perioder under året, som ex jul och nyår. 

Kanske har jag blivit mätt helt enkelt? 

Under många år har jag själv delat mycket, absolut, i både text och bildform, men jag har känt en tendens att i takt med det enorma flödet av information som idag fullkomligen bombarderas oss är det lite som att jag känner att jag inte vill dela allt längre. Inget känns speciellt eller unikt  då allt är gånger 1000 så att säga... Lägg därtill in AI också som spottar ut både det ena och det andra...

Vissa saker känns så fint och mer värt att bara spara i vår lilla kokong. Som ett litet album av mentala analoga bilder så att säga.. 

Jag vill absolut inte känna en känsla av att "duka fint eller tillrättalagt för att det ska bli en perfekt bild att dela", eller "ha den allra tjusigaste julgranen för att det ska se bra ut" på en bild.

Nej, jag vill att det ska vara bara för oss. Att vi klär upp oss och dukar vackert för att vi vill, inte för att det ska vara fint på ett foto som sen ska delas. I sociala sammanhang kan jag också känna att jag inte vill fota allt och alla hela tiden utan helt enkelt bara vara i stunden.

Hänger ni med i mina tankar här?

Detta är helt ur mitt perspektiv naturligtvis... men ja, jag har känt mig mätt som sagt. Skogen syns inte pga alla träd...

Dock älskar jag ju att fånga ögonblick, sätta det på bild så att säga, så foton har naturligtvis tagits och kommer att fortsätta tas såklart :) Jag vill bara känna att det kommer från rätt plats inom mig.

Sonen kom ett par dagar innan jul och hans flickvän kom någon dag efter jul, då hon firade med sin familj i Sverige. 

Vädret här i Spanien har enligt spanska mått mätt var uselt tror jag många känner :D Kallt och regnigt och inte särskilt många soldagar.

För min egen skull har det absolut inte varit ett problem, då jag har kommit till en punkt i livet där jag uppskattar vädrets krumbukter, och kan se en tjusning i det mesta... ja förutom kokheta fuktiga sommardagar då, haha...

För sonen och hans flickvän hade jag kanske önskat lite mer sol, då dom ju kom från ett mörkt och grått Sverige och nog var lite trötta på det...

Men det hindrade oss inte från att ge oss ut på små äventyr...

Den här dagen fick vi till vår stora förvåning lite singlande snöflingor från himlen t.o.m, jag hade gärna tagit mer kan jag lova :D

Termoskaffe värmer gott kalla, regniga dagar, här fick vi kura under ett träd för att skydda oss mot det iskalla regnet.

Promenader i vår vackra stad blev det också förstås, väl påklädda :)

I bakgrunden syns ståtliga Sagrada Familia.

Vi tittade på mysiga filmer (gärna 90-tal eller början på 2000-2010) och spelade spel, både boardgames och massor av Guitar Hero, ni vet när man spelar på en plastgitarr kopplad till ett Nintendospel :D

Så otroligt roligt! 

När vi bodde i Sverige var dom där musikspelen jättepopulära, vi hade både Guitar Hero, Rockband och Singstar och jag älskade alla spelen! Vi spelade både med familjen och vänner, härliga tider :D Och nu dammades alltså Guitar Hero av och vi spelade för glatta livet. De andra spelen lämnade vi dessvärre kvar i Sverige vid flytten, tyvärr.

Och jovisst blev det både julafton...

...och nyårsafton...

En av förrätterna som dottern gjorde (tonfisktartar, kaviar på krispig gyoza-deg), som dracks med Sake... supergott var det! Det åts även halstrade pilgrimsmusslor, i ärt och wasabi-pure,  oxfile med potatiskaka och chokladmousse med olivolja och flingsalt. Sååå gott allting!!

Samtalen <3

Ja, så åkte sonen och hans flickvän tillbaka till Sverige igen, sonen hade tre tentor som väntade.

Dottern åkte till London på jobbresa och vi passade  hennes vovvar.

Och helt plötsligt har halva januari gått, och nä... jag ska inte ondgöra mig över hur fort tiden går, det hjälper ju dessvärre inte...

Men 2026 har vi nu öppnat upp och på något konstigt vis tänker jag alltid att ett nytt år automatiskt innebär förändringar, varför det nu skulle vara så bara för att en siffra ändras i kalendern. Jag är ju också en person som behöver förändringar, nya energier och andra tankespår så det tilltalar mig helt enkelt att känna förändringarnas vindar tror jag.

Det är också mycker förändringar som pågår runt omkring oss och de energierna känner jag av väldigt starkt.

("Förändringar" * 4 ✓) Haha 😄

Hursomhelst.

Jag hoppas ni alla har haft det fint och mysigt, njutit av tid med familj och vänner, lite eller gärna mycket god mat och skön avkoppling!!

Ha en underbar helg!!