Under ytan
Igår fick vi ett besked som var negativt.
Vi hade hittat ett hus som vi verkligen föll pladask för. Det hade allt.
Låg vid havet, öppen spis i vardagsrummet, liten trädgård med ett otroligt citronträd, härliga rabatter och en murad grill. Garage, stort och rejält kök och rymliga sovrum. Stora soliga fönster och AC.
Det var ett perfekt hus för oss, våra djur och barnen när dom kommer på besök.
Huset kändes i princip som vårt, alla dokument var klara och vi skulle komma överens om inflyttsdatum.
Så plötsligt ändrade sig ägaren i sista stund. han ville trots allt behålla huset inom familjen och en släkting skulle hyra det istället.
Vi började ana oråd när beskedet om datum drog ut på tiden..."vad är det som tar sån tid att besluta?"
"Ägaren behöver prata med sina barn..."
Ja, så gick det som det gick.
Irritation, besvikelse, frustration...
Nya tag...
Som sagt, det är spännande och mysigt med tanken på en flytt. Men också oerhört dränerande.
För man fastnar för ett objekt, investerar tankar och förväntningar, planerar... och så skiter det sig.
När vi fick beskedet var jag och dottern ute och lunchade ihop. Vi pratade om huset förstås. Hela tiden med en viss återhållsamhet dock.
"Om vi får huset... bla, bla... tänk var fint med... bla, bla.. om...."
Tankarna på den nya platsen färgar allt, oundvikligen. Allt som snurrar i hjärnan snuddar vid det. Det härliga med det nya.
Och så spricker ju den bubblan och man måste trycka på "restart" igen.
Vad vi har lärt oss i den här processen är ju dock att för varje gång tar man med sig nåt nytt, alltså för varje gång man hittar ett objekt, går på visning och det där.
Våra vänner som precis har gått igenom samma process sa "Om det inte blir är det för att nåt bättre väntar...det har vi lärt oss"
Jag försöker ha min förtröstan till det, haha...
Och nog blir man också mer härdad efter varje potentiellt objekt, hämtar upp sig lite snabbare för varje gång.
Men det händer ju också saker inom en.
Många faktorer som drar.
Att vi vill utanför stan är vi väldigt säkra på. Personligen skulle jag gärna bo lite lantligt också, men ändå med bra kommunikationer förstås.
Maken vill bo utanför Barcelona stad men kanske ändå inne i byn så att säga.
Det kan jag absolut gå med på. En liten mysig stad vid havet, I'm good with that...
Självklart har stora tankar kommit upp iom nya politiska världskartan.
Oron i världen, vart är det tryggt, eller ja tryggare?
Sverige? Spanien? Och isf vart?
Storstad, småstad?
Vi har ju jobb som styr såklart. Och våra barn.
Samtidigt som vi i detta läge känner att Spanien och den region vi nu befinner oss i är den som passar bäst nu. På många vis.
Vad känner du? Tänker du att du är på rätt plats om världsläget förändras?
Sorry för stora frågor...
Igår invaderades vårt kvarter av hästar. Varje år den 3 mars firas det nån form av fiesta och då är hästar involverade i paraden.
Jag älskar hästar, har ridit mycket i mitt liv och har verkligen en stor kärlek och respekt för dessa fantastiska djur.
Många fina, roliga och härliga minnen har jag från mina hästperioder och visst saknar jag den delen av mitt liv ibland <3
Jag gick längs med vägen där alla hästar stod och vilade innan nästa parad och fastnade vid den här ståtliga killen, Romero <3
Han var så otroligt gosig och jag fastnade nog där i 45 min, till mina hundars stora förfäran, hihi... hans jättehovar var läskiga tyckde dom, men dom vande sig till slut.
Ägaren frågade till slut om han inte kunde få ta några foton på oss med min mobil, vilket var roligt förstås.
Vi fick en väldigt fin connecction jag och Romero och när jag kom hem informerade jag maken att jag nog måste flytta nånstans där jag kan ha häst ;)
Innan mitt möte med Romero åt jag och dottern en god lunch på ett av våra favotitställen Honest Greens.
Så fina foton på dig och hästen. Kul att ägaren fotade, så roligt att ha sen. Och fint att ni har dottern nära i allt och kan prata om allt det ovissa och förändringar.
SvaraRaderaOch hoppas verkligen att ni snart ska få visshet om boende.
Ja, om boende så tänker jag varje dag men ska sanningen fram bor vi väldigt fint, lugnt och tryggt. Hela Stockholmsområdet är ett rätt sansat liv, händer mer på småorter från norr till söder i Sverige, mycket konstigheter. Så vet inte var det skulle vara bra att bo. UK saknar jag varje dag men inte aktuellt nu.
Och tycker nog att Spanien verkar fint. I år har jag känt att nov-febr kunde jag varit utan i klimatet som var. Men, idag satt jag en stund i solen som värmde på kinderna i lä, annars var det isiga byvindar från morgonen. Men glad för det lilla😊
Önskar ett stort lycka till med goda besked som komma skall. Kram
Tack Monica!
RaderaJa, han klickade på för fullt där och jag är glad att det blev några fina foton, då jag ju tyvärr inte kunde ta med mig Romero hem :D Kan tänka mig makens min om jag hade kommit promenerande med en stor häst vid min sida, haha... tror inte heller att ägaren hade gillat det... ;)
Ja, lite visshet skulle vara skönt, men det är väl bara att hänga med i svängarna och "trust the process", lättare sagt än gjort visserligen :D
Spanien är ett väldigt bra land att bo i på många vis, och efter 10 år här känner jag mig ju verkligen hemma :) När man tänker på krig och oro i världen känner vi oss i det här läget trygga, sen är det ju jobbigt att inte ha hela familjen i samma land förstås.
Härligt att ni börjar få lite våriga känslor nu, sonen nere i Malmö säger detsamma <3
Tack för lyckönskningar!!
Kram tbx!!
Hej Sara! Åh vad ledsamt med huset! Jag förstår besvikelsen när ni redan hunnit börja leva där i tanken. Samtidigt låter det klokt att hålla fast vid tanken att något ännu bättre väntar. Jättefina bilder på dig med hästen. Du är verkligen en djurälskar! Fåglar, hundar och hästar! Och du tycker synd om fisken och är inte rädd för vildsvin!! Du är för rar!!
SvaraRaderaNi kommer finna en plats där både hav, lugn och en häst får plats. KRAM till DIG!! Anna
Hej Anna!
RaderaJaa, det var verkligen ett perfekt hus för oss men det är bara att gå vidare och acceptera att det inte blev för oss :/ Japp, vi håller fast vid den tanken, det måste man göra :) Lättare sagt än gjort visserligen, haha :D
Tack, ja, ägaren klickade på för fullt där och jag är glad att det blev några fina foton på mig och Romero <3 Djur har alltid stått mig nära, kanske mer än människor många ggr, och vi pratade faktiskt om det jag och Romeros ägare, att djur många ggr är mer lojala och äkta i sin approach än vad människor är och jag kunde bara hålla med <3
Tack för peppande ord!!
Kram tbx till dig!!
Jag brukar också försöka tänka att något bättre väntar. Fast ledsen blir man ju. Härligt med hästen. Min äldste son får alltid så bra kontakt med hästar. Det är något speciellt där. Kanske fanns det ingen plats alls för häst i det där huset hahaha! Kramar Marika
SvaraRaderaHej Marika!
RaderaJaa, så måste man väl tänka, även om det är lättare sagt än gjort emellanåt :D Besvikelsen finns ju såklart alltid med i bilden, men man blir väl lite härdad också... fast nog had vi velat haft det här huset, helt klart :) En häst hade nog dock blivit svårt att ha där, haha :D
Jag har alltid älskat hästar, och i Sverige var jag och dottern medryttare till varsin häst under några år, tyvärr tog det för mycket tid då jag jobbade heltid som butikschef samtidigt, och det är något jag alltid kommer att sakna (hästdelen alltså, inte jobbet, hihi)
Kramar tbx!!
Så fina bilder på dig och den vackra hästen! Så synd att det inte blev något med huset men som en del sagt så står det nog något bättre och väntar bakom något hörn. Jag förstår samtidigt den där känslan av att man nästan flyttat in, åtminstone i tanken. Visst är det så att detta blir tröttande eftersom det upptar det mesta av er tid.., Allt gott! Kram!
SvaraRaderaTack B-M! Jag blev så glad att det blev några fina foton av mig och Romero <3
RaderaHuset var verkligen perfekt så det klart att det var en besvikelse, men det är bara att fortsätta jakten :)
Det som är jobbigt är att det är svårt att planera saker då man inte vet vad som ska ske och när typ, men men... this too shall pass :)
Kram tbx!!
Men så tungt besked! Det gör ont i mig, vet den känslan och den är jobbig. Hoppas verkligen det snart dyker upp ett nytt hus som ni får en ännu bättre känsla för. Kramar!
SvaraRaderaHej Anna!
RaderaTack, vi letar på, men just det här huset föll vi verkligen för så det klart man blir besviken. Men det går inte att fastna i det och hänga läpp utan man får jaga vidare helt enkelt :)
Tack för pepp!!
Kramar tbx!!
Halloj!
SvaraRaderaVerkligen ett tråkigt besked som ni fick när allt stämde så bra. Men det kanske var en mening med det hela ändå och något ännu bättre ligger och väntar på er. Håller mina tummar för det.
Det var jättefina bilder som hästägaren tog på dig och Romero och vilken fantastisk god lunch ni åt med.
Ha en fin torsdag.
Kram Carin
Hej Carin!
RaderaJa, det var tråkigt då vi ju blev så fästa vid huset :) Tack för tummarna!!
Jag blev så glad över fotona av mig och Romero, han var så fin och gosig, en genomsnäll jätte <3
Lunchen var mums, älskar maten där :D
Kram tbx!!
Vad tråkigt, Sara. Hittar man ett ställe man tycker om börjas det ju genast möbleras och planeras i huvudet. Tänker också att det är ngn mening, att något ännu bättre väntar runt hörnet. MEN förstår verkligen er allas besvikelse. KRAMAR!!
SvaraRaderaHej Annika! Så blev det ;) Nåt annat runt hörnet :D ... se dagens inlägg ;)
RaderaKramar tbx!! Tack för pepp! :)
Så tråkigt med huset. Jag sitter i en lite liknande sits,. på grund av världsläget. En resa, en dröm då jag planerat och sett framför mig hur jag ska spendera mina dagar där... Precis som ni gjort med huset. Men nu måste jag förbereda mig på att den drömmen inte blir av. Och likt er då ta nya tag och hitta en ny plats där drömmarna kan slå in.
SvaraRaderaJag är åtminstone nöjd med att bo där jag bor. En ganska liten stad som känns trygg. Och så finns andra fördelar som närheten till sjön.
Jag har också hållit på med ridning, och hade utan tvekan stannat och klappat och pussat på fina Romero.
Hej Jossu!
RaderaJa, vi blev lite besvikna så klart, sen fick vi ju trots allt ett bra besked på ett annat vis :)
Oj, nu blir jag nyfiken, vart hade du tänkt att fara? Beklagar om det inte blir av... även om vi får hoppas på att världsläget stabiliseras!
Jag tänker alltid att man ska vara tacksam över det man har, så blir det som det ska bli <3
Vad roligt att du känner samma för fina Romero, hästar är underbart verkligen <3
Jag hade tänkt åka till Nepal men valde att ställa in den. Som tur är har jag redan fått pengarna tillbaka för resan och därmed kunnat planera och boka inför ersättningsresan. Och nog känner jag mig glad och tacksam trots allt.
Radera