Kiss, bajs och knölar (och lite annat också...)

 

Den här veckan började verkligen på allra bästa vis.

Helgen spenderades med dottern och hennes vovvar då hon ju fyllde år den 6 mars <3 Alltså 34 år... vad hände där? Att jag har en dotter som är 34... galet :D

Vi åt en fin trerätters-meny på fredagen, allt enligt hennes önskemål, och på lördagen tittade vi på mello och körde helsvenskt med tacos och ostbågar :)

 Vann rätt låt tyckte ni? 

Vi hejade på Grescula först och främst och sen Felicia, så rätt låt vann väl då tyckte vi, iaf nästan :)

Jag ska erkänna att det var en otrolig lättnad sen att ha min lediga måndag och tisdag utan att nervöst vänta svar på visningar, eventuella boenden, hitta andra alternativ, skicka dokument osv...

Dessutom åkte jag upp med tjejerna i bergen utan den minsta uns av bitterljuv känsla... för det klart, den eventuella flytten som var tänkt skulle ju medföra att distansen till våra kära berg skulle bli avsevärt mycket längre och mer komplicerat förstås. 

Att flytta upp där är nämligen i princip helt uträknat av flera skäl... väldigt dyrt och jaa, maken är väl inte lika positiv som jag till den tanken heller.

Att bo vid havet är däremot något vi båda kan tänka oss vilket förenklar det hela.

Där vi bor nu har vi ju allt nära ur kommunikationsaspekt sett, då vi har nära till tågen åt båda hållen, uppåt och neråt så att säga :D

Det är intressant ändå, vad de här veckorna har skakat om hela ens tankemönster. Det är lite som att man har gjort en resa rent mentalt, till ett annat liv och sen landat igen.

När vi var på visningen av det där huset (tjatar lite till om det, hehe...) så möttes vi av ett stort citronträd i trädgården som var så otroligt fint och bara dignade av citroner... mäklaren plockade två stycken och gav till mig...

"Toma...!" (Varsågod!)

"Dofta på dom! Ljuvliga! 

Ja, ni ser dom på fotot ovan. Jag tog hem dom såklart för att få njuta lite till, och liksom hålla kvar tanken om den där gulliga trädgården och på allt vi skulle göra där....

Jag hade t.ex. direkt funnit platsen där jag skulle ha mina framtida Dahlior och jaa... ni vet, sådär som man tänker när man ser sig själv i ett tänkbart och angenämt scenario.

Nåväl. När vi nu vet att vi kan stanna här i lägenheten vi ju faktiskt har spenderat ett helt decennium i, så var det som att jag fick en massa ny energi och nya ideer.

Och så frågade jag ChatGPT om "Dahlior, Spanien, kruka.. osv... och det visar sig att det absolut inte är något ogenomförbart, utan kan fungera alldeles utmärkt med rätt förutsättningar.

Så nu mina vänner, har jag beställt Dahliaknölar, och dessutom var jag i en av blomsteraffärerna här i kvarteret, och hon väntar på en leverans av knölar där också för försäljning. Stolt visade hon också att hon hade både lecakulor och hästgödsel, och näringsrik jord osv... så nu väntar jag med spänning på att sätta Dahliaknölar i rejäla teracottakrukor som rekommenderades ute på terrassen här.

Frågan är bara, vågar jag använda hästgödsel till dom... eller kommer grannarna klaga då, haha?? Vad jag förstår älskar dom det iaf, Dahliorna alltså... ja, vad tror ni?

Och  ni som har prunkande Dahlior där hemma, hit me with your best shot!

Sen pratade jag och maken om citronträdet vi har här hemma som är långtifrån prunkande..

.

 Jag tror tyvärr att det är för lite sol här på terrassen vintertid, och att det är därför det inte tar sig, men jag gick iaf in och läste lite tips på vad man kan göra, och en bra näring är tydligen guldvatten... (en del urin, 5-10 delar vatten)

Guldvatten använde jag till våra tomater också, och jag blir alltid lite full i skratt när jag ska preparera det... det känns lite märkligt bara... ja, ni som vet ni vet, haha :D

Så jaa, kanske får göra ett nytt försök med det stackars citronträdet, och se om det tar sig med hjälp av lite av mitt magiska guldvatten.... ;)

Som sagt, två helt underbara dagar uppe i bergen har vi haft och jag har njutit såå mycket!

Av naturens prakt, vårigt väder och också massa härligt fix här hemma.

I måndags var jag med tjejerna i vackra La Floresta, som vi inte har kunnat besöka sen december pga av den där svinpesten som härjade. Just där räknades det dessvärre som röd zon, och man har alltså inte fått vara där då.

La Floresta ligger vid en å som heter La Rierada och det är en otroligt vacker och trolsk plats som jag älskar att vara vid.

Tack vare allt regnande som har varit denna vintern så bara forsade vattnet fram genom skogen, och det är så fint att se.

Vatten är liv, så är det ju!

Vid flera av övergångarna över ån fick man gå på stenar och långa "spångar" av trägrenar som lagts ut provisoriskt. Mina Blundstone-kängor är tack och lov vattentäta, men på vissa ställen var det så pass djupt så skaften inte räckte helt enkelt.

Hundarna var duktiga och plaskade över ändå, men på vissa ställen jag fick bära dom då det som sagt var lite djupare :)

Fantastisk och vårig hike blev det iaf, och vi njöt för fullt.

Som vanligt när vi är där gick vi även och hälsade på två gulliga hästar som bor där, alltså hur söt?? 

Gott med grönt, friskt gräs.... :)

Och nu visade det sig även att två getter har flyttat dit, så dom hälsade vi också på förstås :) Dom var dock lite blyga, mest för hundarna tror jag, vilket var lite synd då framförallt Dolly var väldigt nyfiken på dom :)

Jag älskar getter...

...också... haha...

Minns när jag var barn och vi gick på djurparker eller lantgårdar där det fanns getter, jag var klistrad där och dom små gulliga killingarna tuggade på mina flätor <3

När vi kom hem vårstädade jag på terrassen och fixade det fint. Alltid en härlig känsla att preparera för våren.

Igår tisdag bar det återigen väg upp i bergen, och då fick vi ett fint och oväntat möte vid den lilla sjön  dammen som vi brukar gå förbi...

En så otroligt vacker och ståtlig Häger <3

Det kändes så fint och vi stod länge och betraktade den.

Jag pratade med en som bor där som också passerade och han sa att han aldrig hade sett en häger där...

Det kändes verkligen speciellt och när jag kom hem så läste jag vad den spirituella betydelsen av att möta en häger är:

Ett väldigt fint budskap tycker jag, och jag kände mig så glad och tacksam över det vackra och annorlunda mötet <3

Alla kanske inte tänker som jag när det gäller den spirituella betydelsen, men jag tror absolut att oväntade möten med djur eller andra speciella händelser i naturen kan ha ett budskap.

Jag hoppas att ni alla har fått njuta av fina vårdagar även i uppe i Norden, eller ja, vart du än befinner dig i världen så klart <3

Vackra vårblommor och bin uppe i bergen <3