En hälsning från grytan...
Ja, att prata om värmeböljor känns extremt uttjatat ska jag väl säga, men det är ju en del av livet just nu och svårt att inte nämna, haha...
Igår hade vi 39 gr här i stan, och utan AC i lägenheten är det mindre kul. Jag har en stor industrifläkt som står på högvarv men tyvärr blåser den till slut bara varmluft, även med frusen vattenflaska framför.
Nätterna är också jättevarma och jag sover med isklamp i sängen... inatt var det runt 29-30 gr och luften står helt stilla. Usch!
Ja, sen så klart finns det ju absolut människor som har det värre, så är det ju alltid... allt är relativt. Att gnälla över att man inte har AC är ju ganska banalt egentligen, men det är också svårt att bortse från känslorna som bubblar upp inom en när man känner att man liksom inte kan kyla ner sig.
Mina stackars Dahlior börjar få värmeslag dom också, och bladen är brända.. jag försöker skydda dom med parasoll men det är svårt... Luktärten gav upp helt dessvärre :/
Idag har vi lite svalare...i morse jag tog en PW till stranden och tillbaka (ca 9 km tor) och på hemvägen stod temperaturen på 36-37...japp, jag höll mig i skuggdelen av vägen. Havet var behagliga 26 gr iaf, så det var uppfriskande tack och lov :)
Jag minns i Sverige hur ordet värmebölja var nåt oerhört härligt och positivt för mig, haha...efter 10 år i Spanien har det tappat sin tjusning avsevärt... "ola de calor" som det heter här innebär automatiskt att man sätter på ugnen och flyttar in i den typ...
Längtar verkligen till lite mer normala temperaturer, typ 29-30 gr och det såg ut som att helgen kunde bjuda på det. Håller tummarna för det!
Puh... men nog pratar om det. Värmeböljor står mig upp i halser kan man lugnt säga :D
Låt oss i stället prata om vår lilla nykomling i familjen...
Jafi <3
Ja, onsdagen för två veckor sedan kom alltså maken hem från Italien med den här lilla solstrålen <3
Bakgrunden med Jafi är som så att han har fram tills nu bott hos min mans bror i Italien som alltså har uppfödning av malteser sen 17 år tillbaka. Han och hans make har ett fantastiskt hus uppe i bergen där med en helt otrolig och jättestor trädgård (typ park). Jafi är 2 år och har redan blivit pappa till ett gäng valpar, och han har väl egentligen levt livets glada dagar med att springa runt i en trädgård tillsammans med dom andra hundarna där.
Men nu måste tyvärr makens bror avveckla uppfödningen då han ska arbeta som hotelldirektör via hotellet han redan arbetar på men nu troligtvis utomlands.
Vi bestämde oss för att ta emot lilla Jafi, och vår son och hans sambo har tagit emot en liten tik som numera heter Märta och alltså bor hos dom i Malmö.
Jafi blev fint välkomnad av flickorna här hemma, ja helt ärligt var det som att dom bara godkände honom direkt, inga konstigheter alls faktiskt :)
Även Jafi själv har landat bra här hemma, kommit in i rutiner och anpassat sig fint.
Stadens ljud och kaos var definitivt lite chockartat de första dagarna, och han var nästan paralyserad när vi skulle ut på promenad men det gick över väldigt snabbt.
Han gillar inte värmen dock, och vill absolut inte gå i solen på trånga gator, vilket jag har full förståelse för, så vi väljer "rätt tid" så att säga för promenader :)
För övrigt är han verkligen världen snällaste, goaste och gladaste vovve som har hittat sin plats här hemma och verkar trivas toppen <3
Små äventyr har vi försökt att göra iaf, bl. a tog vi metron ner till stranden redan vid 5.30 här om morronen så att han skulle få känna på havet lite grann .)
Att bada var ingen hit... ingen av våra hundar gillar att bada, utan man får lyfta i dom isf bara för att svalka dom lite...
Dottern kom med sina vovvar också och vi hängde där tills värmen började bli för påträngande, redan vid 8 på morronen började solen steka :D
Alltid njutbart att uppleva soluppgången <3
Samtidigt var sonen och hans sambo i Italien för att hämta lilla vovvan och träffa vår familj där och dom var både i Pompeji och uppe på Vesuvio.












Kommentarer
Skicka en kommentar