En, två, eller tre....

 ... hundar?

Definitivt AI-genererad bild! Men rolig tycker jag :)

Ja, den tanken dök upp i huvudet här i måndags. Här är alltså signifikant med mitt huvud ;)

Alltså, det är nog lite som med barn tänker jag. När man hade ett barn, så tyckte man att man var upptagen 24/7 av det barnet, sen när man fick sitt andra barn och var inne i det med att ha två, så var det typ...

"Hur kunde jag tycka att det var stressigt med ett barn??"

Oftast var det ju en tanke som slog en när man kanske gick och handlade med bara ett barn tex..

Nåväl. Tillbaks till måndagen. Jag konstaterade att det skulle bli ännu en dag (dag hudrasjuttioelva typ) med 33 gr och sol och jag kände att det enda som gäller då är stranden. 

Jag var dock inte sugen att gå själv utan gärna ha med mig åtminstone en vovve, och då blev valet lätt.. Min älskade Dolly såklart!

Dolly är en dröm att ha med sig i alla sammanhang. Tågresor går som en dans, hon är lugn som en filbunke, liten och smidig att bära på om det behövs, på stranden ligger hon lugnt i nån skuggig stengrotta eller under parasollet och gör inte mycket väsen av sig. Att gå på utpräglade hundstränder gillar hon dock inte lika mycket då hon bara vill vara ifred och koppla av i lugn och ro.

Sagt och gjort, jag  packade ihop ryggsäcken med badgrejor, parasoll och så min lilla Dolly, vinkade hejdå till maken (som jobbade) och de andra två lurvtussarna....

...och hoppade på metron och sen tåget norrut till stranden Montgat Nord...

Tågresan för att komma dit och hem kan kännas lite jobbig...varmt, trångt och bökigt... men helt klart värt besväret när man väl är framme <3

 Att då ha bara en liten lugn hund med sig gör det avsevärt enklare när man är själv.

 .. och som sagt, när man väl är framme är det.inte det minsta jobbigt faktiskt!

Nybadad vovve som nöjt la sig i skuggan under stenarna <3

...och en minst lika nöjd och nybadad matte... Alltså, det är verkligen nästan skrattretande att man bor i Spanien men knappt är solbränd, men jaa, jag har verkligen inte orkat vistas i solen i år... det är som det är :D

Faktum är att det skönaste är att sitta under parasollet och bara njuta av lugnet och vyerna... Längst bort i horisonten ser man en del av Barcelonas silhuett. Montgat Nord ligger drygt en mil från stan så ganska nära ändå.

Ja, det blev en väldigt härlig och fin dag för mig och Dolly. Och jag kunde inte inte låta bli att tänka med ett litet skratt...

"Hur kan man ens tycka att det är stressigt med en hund?"

Självklart beror det på typen av hund också förstås...min första hund var en energisk hane av terrier-ras och krävde definitivt mer än vad Dolly gör och nånsin har gjort tex.

Och här kommer vi lite tillbaka till frågan i början om antalet hundar. 

En, två, tre...? Eller flera?...

Jag älskar verkligen att ha en liten flock <3

Här hemma märker jag knappt någon skillnad. Alla tre är väldigt lugna, gosiga och snälla, fungerar alldeles utmärkt tillsammans. Dom är ju också små, tar liksom ingen plats, hårar ingenting och äter inga enorma mängder mat. 

Sen visst, det är tre hundar som ska borstas, klippas och badas och det är det jag som sköter. 

Men där man märker skillnad är ju förstås när man ska göra saker utanför hemmet. Att åka tåg själv med tre hundar tex... inte superlätt i en storstad där det är trångt, varmt och bökigt. Om vi är båda två funkar det dock bra tycker jag, men visst hade det varit avsevärt enklare att stoppa in alla tre i en bil när man ska fara iväg på saker.

Att promenera själv med tre hundar här i stan är väl inte heller alltid idealiskt, men är vi båda är det enklare även om det också ibland kan vara stressigt med tanke på alla människor, hundar, bilar, cyklar, skateboards, mopeder osv som man är omgiven av i princip alltid.

Så ja, i vissa praktiska aspekter är det så klart bökigare med tre hundar.

Det som jag däremot ser som en fördel är att det är enkelt att bara ta med sig en nu och så får dom andra två vara hemma tillsammans. Alla har ju egna karaktärer och uppskattar olika saker.

Vår lilla Margot (3 1/2 år) är för det första husses tjej :)  Hon är gärna hemma med honom utan problem men hon älskar att åka till bergen och skogen så om jag ska dit tycker jag det är känns lite kymigt att lämna henne. 

Stranden däremot är inte lika mycket hennes grej. Hon blir rastlös och har lite svårt att sitta still helt enkelt. Att springa  längs med havet vintertid tex är förstås nåt helt annat :D Tågresor kan också göra henne lite uppe i varv då hon blir så uppspelt av tanken att vi ska åka iväg på nåt, men det är bara på vägen dit, hemåt är hon lugnare och förstås tröttare.

Hon har inga som helst problem med att promenera i stan, även utan koppel, då hon är uppvuxen mitt i en storstad i Italien.

Husse och Margot <3

Sen har vi då min soulmate Dolly (12 år). Hon hänger med på allt utan problem. Att gå i stan tycker hon väl är sådär kul, men hon gör det så klart. Hon kan sin ålder till trots gå många kilometrar i både terräng och vanliga gator, men har inte heller några problem att koppla av och sitta still när det behövs. Skogen och bergen älskar hon förstås men stranden funkar också :) 

Hon är också en riktig soffpotatis så ska jag gå utan henne så sover hon gott i soffan hemma.

Min fina, rara och kloka tjej <3

Och egentligen var vi helt nöjda med att ha två hundar och hade inga planer på att skaffa en till... men så dök då det här lilla charmtrollet upp.

Jafi (2 år), söt som socker och en riktig liten solstråle för det mesta. A bundle of joy <3

3 hundar... skulle vi verkligen... men det kändes som att han skulle till oss helt enkelt och så fick det bli.

Och han är ju helt underbar så nu har jag svårt att tänka att vi inte skulle ha haft honom, han har så mycket glädje och kärlek i den där lilla kroppen helt enkelt.

Men han gillar inte värme har vi konstaterat. Han har ju faktiskt rysk blod i sina vener (hans mamma är från Ryssland) så det kanske har med det att  göra? Jag har klippt ner hans tjocka päls ganska mycket, och snart går vi ju mot lite svalare temp iaf, så jag hoppas att han kommer att tycka det känns bättre då.

Men långpromenader har inte riktigt satt sig i hans spektrum ännu, vilket är fullt förståeligt tycker jag.

Jag älskar dock långpromenader så ska jag på en längre promenad får han stanna hemma som det är nu. Jag tror inte heller att hans kondis var den bästa när han kom till oss, så han har fått träna upp den successivt och mer kommer det att bli i takt med att det blir svalare.

Han har inga problem att åka tåg eller metro iaf, det är skönt.

Jag har ju en liten vision om att få med maken och alla hundar upp på hike till berget Montserrat, då det bara är jag och Dolly som har varit där...

Vi får väl se om det blir av :D

Men för att förstärka den visionen får det bli en till AI-genererad bild fram tills dess..

Nämen sedär, där är vi ju allihopa  uppe i Montserrat <3

Förhoppningen är att det blir ett riktigt egentaget foto som jag kan uppdatera med i så fall, hehe...

Men som svar på frågan i början, så tycker jag att det är jättemysigt med tre hundar i familjen, nästan fyra om jag ska räkna vår duva Akka också :) Ja, så har vi ju barnbarnshundarna också, tre till....

The more the merrier...

Visst kan det vara mer opraktiskt, helt klart, i synnerhet när man bor som vi gör i lägenhet mitt i storstan och utan bil men kärlek i stora lass, det får man verkligen <3

Och med lite annorlunda förutsättningar som tex hus med stor trädgård, bil osv hade det nog kunnat bli ännu flera djur här hemma.

 

Det kan jag lova <3