Välkommen till "min" trädgård

 Oj, oj vad lätt man kan hamna i fel rum just nu känner jag, ett rum där negativa energier och hat får  för stort spelrum.

Jag väljer aktivt att stanna i det rum jag mår bäst i, för jag tror i det långa loppet att kärlek, värme och trohet på det goda är det som vinner i längden, och att hat bara föder hat dessvärre.

Jag tror att om vi någonsin ska kunna påverka i det stora, måste vi starta i det lilla, hos oss själva. Men detta är min personliga åsikt och jag respekterar till fullo om någon tänker på ett annat vis förstås.

Med det sagt tänkte jag att vi håller oss i världen av blommor och bin, eller jaa.. blommor och djur , istället;)

Jag bjuder helt enkelt in er till min mentala/fysiska trädgård idag.

För några veckor sedan var vi ute och hikade med några av våra bästa vänner, och då pratade vi om just det där att ha en egen trädgård. Dom längtar efter ett litet hus med trädgård och håller väl på att söka runt lite, men att hitta ett hus i lagom budget häromkring är inte det lättaste.

Sen skojade vi om att jag jämt hänger i bergen och skogarna här och knappt behöver en egen trädgård...

"Collserola is your garden Sara, you know every little path here".. som min väninna uttryckte det :)

Jomen lite så är det kanske. Collserola är alltså det naturreservat som omger oss här i Barcelona, det är ganska stort, och sträcker sig åtskilliga km med massor av olika naturleder.

När pandemin stormade in i våra liv 2020 blev Collserola min tillflyktsort. Vi var ju först helt instängda i lägenheten 3 mån, för att sen var delvis instängda i stan under ganska lång tid efter det. Vi fick alltså inte åka utanför Barcelonas gräns. Att traska runt i stan med munskydd var absolut inte min grej, så jag flydde fältet så långt jag kunde och var "tillåten". 

I Collserola kunde jag känna mig fri, både fysiskt och mentalt... jag var i naturen, kontrollerande poliser och munskydd var långt borta och det var dessutom ingen trängsel att tala om. Jomen det var nog det enda stället jag fick den känslan i under den hemska tiden, och faktum är att jag fortfarande mår som allra bäst där.

Just att jag känner mig så hemma, och ja... som min väninna sa... "i min trädgård "<3

I måndags blev det dock inget besök där, då det regnade och blåste ute och jag dessutom kände mig väldigt trött och energilös.

Jag tog ut hundarna mellan regnskurarna och möttes till min stora glädje av dessa vackra djur i vårt kvarter...

... det hör inte till vanligheterna kan jag säga, men det var någon typ av festlighet dagen till ära, med hästar, levande orkester och parader, därav det celebra besöket.

...som den gamla hästtjej jag är fastnade jag förstås här en stund. Fantastiska djur verkligen <3

Min ena vovve Margot (den mörka), är ju born and raised i storstan och hästar är lite läskigt tycker hon, vi stöter ju på dom i Collserola också, då och då, men hon är inte så bekväm med dom. Hon är även rädd för vildsvinen, vilket tex min andra lilla dam inte är, på både gott och ont kanske.

För att avdramatisera det hela så promenerade vi helt enkelt i sakta mak efter hästarna en stor del av promenaden vilket funkade bra. Och jag fick njuta lite till av åsynen av dessa vackra, ståtliga djur.

Tisdagen däremot, var energin i rätt fas igen och solen strålade från en blå himmel.

Jag gav lite kärlek till blommorna här hemma...

Älskar krasse-säsongen <3

...och lite penseer var jag ju tvungen att plantera förstås :)

... sen packades väskan till vovvarnas stora glädje och då vet dom direkt vad det innebär, och nåde den som försöker gå en annan väg en raka spåret till tågstationen.

Jomen, det är ju så, att för att komma till "min" trädgård tar vi oftast tåg. Vi kan gå förvisso men det tar lite längre tid och tåget är smidigt.

Här hoppar vi av och möts omedelbart av kvittrande fåglar.

Massor av fåglar har jag i min trädgård förstås :)

Just nu blommar de här träden för fullt. Google sa att den heter Prakt-Apel.

Som vita moln breder den ut sig överallt.

...absolut i samma klass som mandelträden gällande skönhet om du frågar mig :)

I min trädgård har vi en liten damm, som rymmer både änder, sköldpaddor och vanliga paddor... och ibland också badande vildsvin då som ni kanske såg på översta bilden <3  Plus en massa insekter också förstås :)

... det finns också små gulliga vattenfall och en porlande å som svalkar fint under sommarperioden. Då älskar hundarna att plaska runt där, ja även matte så klart. Just nu är dock vattnet isande kallt.

Färgskalan just nu går i gult och vitt framförallt...här låter vi ogräset frodas faktiskt, är ju vackert och skirt.

Med lite inslag av lila, bla. violer och förgätmigej...

Under de kommande veckorna nu så kommer snart ramslöken och fläderblom att frodas, men just nu är det högsäsong för tex vildsparrisen...

Så här ser dom ut Anna i Portugal! 

Här har vi en liten bebis-sparris...

...och här en som har växt till sig lite... en var så lång som jag hittade, runt 1 meter hög, så dom kan verkligen fara iväg :D

... så här ser själva sparrisplanten ut, sticksig som attan är den och som gjord för att trassla in sig i fluffiga hundars päls, haha...

Rosmarin växer året runt och doften är förstås ljuvlig. Jag har både små plantor och stora buskar att njuta av :)

I min trädgård har vi även flera jätteståtliga, kramvänliga och gigantiska träd, nån form av ek är det tror jag...

... här klättrar dottern för fullt i det gamla moderträdet (detta var dock i höstas så inga shorts ännu, men snart så...)

Vyerna från min trädgård är väldigt trevliga... igår var det lite disigt, men jaa, varje dag är en egen tavla brukar jag tänka. Här satt jag och hundarna och pustade ut lite efter vår 8 km promenad. Varmt var det, och jag var i princip blöt av svett, haha...

Jamen det var lite från min trädgård Collserola, där jag mår som allra bäst, där solen nästan alltid skiner och jag känner mig älskad och omhändertagen.

Avslutar med något av det gulligaste som finns här i trädgården, vildsvinskultingar <3

Mitt hjärta smälter <3 <3 <<<3

 

Kärlek till alla!!