Små och stora liv
Om jag nånsin funderar på "mitt syfte" här i livet så har jag åtminstone ett syfte väldigt klart för mig, och det är att försöka hjälpa i synnerhet dom små själarna som kanske inte så många andra bryr sig om.... Tyvärr kan vi inte hjälpa alla då vi absolut inte har dom ekonomiska förutsättningarna helt enkelt, men så gott vi kan försöker vi.
Och jaa, som man brukar säga...
"If I won the lottery I probably wouldnt tell anyone, but there would be signs, for sure...."
AI-modifierad bild :) Var tvungen att få lite assistans av Chat-GPT, för att få ihop det perfekta fotot :D
Hursomhelst, i torsdags förra veckan kom jag och maken promenerande på vår gata och upptäckte en liten... väldigt liten...tufsig duvunge som förvirrat traskade runt och närapå kördes över av passerande bilar och mopeder :/
Det såg allt annat än säkert ut, och vi tog hem den så den fick mat och vatten, vi sprayade den mot ohyra, och lät den vila i tryggt förvar.
Morronen därpå var den piggare men vi la märke till att den haltade, och inte ville stödja på ena benet så vi tog kontakt med vår veterinär som jobbar med "exotiska djur", fåglar, smådjur, och ödlor tex...
Vi har redan varit där många ggr med vår ena kanariefågel och så klart också vår duva Akka <3
Fredagskvällen ägnades därmed åt 3 timmars veterinärbesök där den lilla fick röntgas och ta prover. Allt avslutades med den glädjande nyheten att h¨n som vi kallar Simba inte hade någon fraktur men däremot en inflammation som behövdes kureras, så jag kom hem med 3 olika mediciner och dessutom vitaminer som nu ska tas under minst en vecka, både morron och kväll. Dessutom fick Simba ett stödbandage runt det lilla benet <3
Simba är otroligt duktig och gapar, inte frivilligt, men med lite hjälp, hihi :)
Redan märsks stora förbättringar och h*n tultar runt här hemma, letar mat, är nyfiken på Akka förstås, och testar även små flygturer :)
Dom är svåra att fånga på bild kan jag lova :D
Dör sötdöden av denna lilla skrutt som verkar tro h¨n är både störst och starkast<3
Vi hade en annan duva som bodde här hemma hos i 2 1/2 år, lilla Prinsen (Lillen kallade vi honom också), han var oerhört speciell och krävde väldigt mycket omsorg då han varken kunde flyga eller gå. Men oj, vad vi älskade den lilla rackaren. Förra året lämnade han oss lugnt och stilla, och nånstans kändes det som att det var helt rätt i slutändan då det inte fanns så mycket att göra för honom.
Vi begravde honom uppe i bergen där jag brukar gå förbi och lägga blommor <3
Både jag och maken var dock väldigt ledsna efteråt och vi saknar honom mycket, pratar om honom ofta och så... och det märkliga är att den här nya lilla stjärnan är oerhört lik Lillen på så många vis, så det känns lite som att ha honom tillbaka igen, fast vi har kunnat hjälpa honom den här gången. En fin känsla <3
Så på lördagen efter veterinärbesöket fick vi plötsligt nyheten att min svärfar i Italien hade fått åka till sjukhuset akut. Saken är den att min svärmor redan är inlagd på sjukhus så makens syster och bror har haft fullt upp att finnas där för dom båda förstås.
Maken har redan en resa inbokad sista veckan i september, men när vi nu fick den här nyheten kände han att han behövde åka redan nu för att kunna hjälpa framförallt svärfar som tack och lov skulle få åka hem igen efter 2 dagar men ändå behöver en viss assistans och stöd.
Båda är en bra bit över 80 år (85 och 87 om jag inte minns fel) och är trots allt efter omständigheterna både glada och
vid god vigör tack och lov.
Stressat satt han med både jobbet (för ledighet) och letande av flygbiljetter samtidigt, dessutom jobbade förstås. Han lyckades hitta några biljetter till okej pris, vi kunde inte boka om dom andra tyvärr, så det var bara att boka nya helt enkelt.
All good... puh... tänkte vi... resan skulle avgå 9 sep (igår)
På måndagen satt maken och skulle checka in och får upp resan åt fel håll. Alltså...
Istället för Barcelona-Napoli, 9 sep så var hade vi på nåt underligt vänster bokat Napoli-Barcelona....
RIDÅ!
Att göra saker under stress är big NO!
Med andra ord så var det bara att leta biljetter igen.... som naturligtvis blev dyrare... vad hade vi trott?? :D
Tjena....
Tur som attan att detta inte upptäcktes väl på flygplatsen iaf!!
Vi ringde flygbolaget och kollade om det gick att göra nåt men tyvärr hade gränsen på 24 timmar redan brunnit ut.
Det var helt enkelt bara att bita i det sura äpplet och aldrig titta tillbaks....
Men så där är det. Ibland har nöden ingen lag... både när det gäller små och stora liv.
Maken är nu iaf trygg och välbehållen hemma hos svärfar och jag fick precis ett foto med idel glada miner, då svärfar hade lagat en av hans paradrätter, pasta med fagioli (bönor).
Makens flight blev dock mer än 3 timmar försenad vilket faktiskt kan generera kompensation, så vem vet... kanske vi får tillbaka pengar iaf?? Vi ansökte helt enkelt, så får vi se.
Livet blir ju inte mer spännande än vad man gör det, eller hur? :D
Och nej, vi är inte det minsta rika, haha... så nu blir det nudlar resten av månaden ;)
Just det, på natten mellan 29/30 september beger jag mig till Sverige... kanske bäst att kolla att jag har bokat åt rätt håll hehe...
Ja, det var lite vad som händer i mitt lilla hörn av världen <3
Hoppas att ni all mår prima!
Men söta Simba! Vad lycklig hon är som blev hittad av er, att få komma och bo med er och bli kompis med Akka. Snopet med flygbiljetterna, får hoppas ni får lite kompensation så det liksom jämnar ut sig lite. Bra du dubbelkollar ditt eget flyg med! Kramar
SvaraRaderaKära Sara! Åh vilket hjärtevärmande och spännande inlägg! Jag smälter nästan av allt omtanke ni visar både för små själar som Simba och för familjen. Så fint att ni kunde rädda och ta hand om duvungen, och att hen redan mår bättre! Och mitt i allt detta vardagliga kaos med flygbiljetter och sjuka släktingar visar ni verkligen prov på tålamod och värme.
SvaraRaderaKRAM till DIG! Anna