Malmö tur och retur (Del 2) Dalahästar och sånt man längtar efter

Vad vore en resa till Sverige... i oktober... utan lite höstrusk? Knappt godkänd, hehe... Alla gånger jag har åkt till Sverige har jag haft perfekt väder. 

Ja, alltså perfekt i mitt tycke iaf :D... lite sol, lite regn, lite blåst, krispigt och friskt... jamen precis som jag minns det helt enkelt.

Jag förväntar mig inte att komma till Sverige och ha strålande sol och knallblå himmel varje dag, och jag har inget emot att klä på mig lite extra för att inte frysa.

Tro mig, efter att ha svettats konstant i 4-5 månader är jag mätt och oerhört färdig med den biten, haha...

Nej, ge mig lite busväder, äppelkinder och fluffig halsduk tack!

Vi hade planerat ett litet äventyr som jag har suktat efter länge... ja, ca 9 år typ. Och nä, vi snackar inte fallskärmshoppning, eller roadtrip till Jukkasjärvi, eller lyxigt spa... nä, nä...jag är en anspråkslös själ med små krav på livet.

Det som har saknats i mitt liv sen vi flyttade till Barcelona för 9 år sedan är en sån ljuvlig sak som korvgrillning i skogen, eller ja, i naturen överlag.

Här får vi inte grilla... varken hemma på terrassen eller ute i naturen. Visst kan man göra en fuling och testa, men det är alltså inte kytum, och man kan få höga böter.

Och här har ni tjejen som har växt upp med korvgrillning ute i naturen, sommar som vinter, vår som höst... 

Pinnbröd, sotiga korvar, doften av grillrök, plastmugg med saft... det går som en röd tråd i mitt liv som plötsligt kapades.

Att samlas vid en lägereld är nåt så grundande, mänskligt och ursprungligt. En plats för samvaro, lågmälda samtal, värme och glädje. Ja rentav fundamentalt skulle jag vilja påstå.

Vi hade planerat in en dag där inte jobb och skola låg på agendan, men då skulle det bli storm minsann, så lite hastigt fick vi chansa på dagen innan som såg lite bättre ut.

Vi ekiperade oss i ulltröjor, regnjackor och rejäla skor. Korvar, grillkol och annat relevant inhandlades och så styrde vi stegen mot lantbussen som skulle ta oss till Bokskogen utanför Bara.. 

Ca 45 min senare var vi framme i ett litet paradis :)

"Här är vi"....

Då regnet hängde lite i luften bestämde vi oss att köra igång grillningen ganska omgående.

Vi samlade ihop lite bös (torra löv och kvistar), hävde på grillkol och fick snabbt igång en fin brasa :)

På med korvar och bröd...

"Fånte ja en körv, så höppe ja i ällva, fånte ja en körv så höppe ja i ällva, fånte ja en körv så höppe ja i ällva i Köppeberg..."  

...sjöng jag alltmedan elden sprakade och livet kändes så där riktigt myspysigt och gott...

Jag behöver nog inte säga att den här korven (eller snarare korvarna) var bland de godaste jag har ätit på många år ;)

Mätta och nöjda släckte vi vår lilla brasa, städade upp och traskade vidare genom skog och fält.

Här klättrade vi upp i ett fågelskådningstorn

...och här klättrades det i träd :D

Regnet höll sig undan och istället strålade solen snällt över oss <3 Vi stannade på ett fint ställe och drack termoskaffe med chokladboll... ett måste om du frågar mig.

Dom här två alltså... <3

Efter några härliga timmar så insåg vi att det inte gick någon buss hem från skogen, när vi behövde åka så det fick bli en promenad till närmsta byn som alltså hette Bara, så vi kunde ta en buss därifrån istället. Vi hade fortfarande väldigt tur med vädret och njöt av solens värmande strålar längs med vägen.

På kvällen var vi hembjudna till K:s (flickvännen) familj på peruanska Empanadas <3

Så himla gott och trevligt, och jag är så tacksam över att ha så fina mäniskor i vårt liv <3

K.s mor...  och hoppsan, här fick jag visst ett glas Nero d'Avola serverat...<3

Och så dagen efter kom då stormen. Regnet stod som spö i backen och vinden ven runt knutarna. 

En perfekt dag för att spela spel och bara ta det lugnt helt enkelt. Plötsligt reste sig sonen upp och meddelade att han behövde gå ut en sväng. Jag tänkte att han kanske behövde skicka nåt paket som han skulle sälja på Tradera, så jag funderade inte så mycket mer på det.

Efter en stund kom han hem igen, blöt efter att ha varit ute i regnet, och lämnar fram en liten present till mig :D

Nämligen denna :

En Dalahäst!

Till saken hör att jag länge har sökt efter en dalahäst, helst vintage, då jag väldigt gärna vill ha en hemma helt enkelt.

Jag har ju vissa kopplingar till vackra Dalarna och Dalahäst är något som jag kopplar mycket till min barndom och Sverige överlag. Jag och sonen sökte en del i alla vintage-butiker som finns i Malmö, men inga dalahästar fanns att skåda.

Ja, så hade K plötsligt hittat en dalahäst på Marketplace, och då säljaren ville ha snabba bud så cyklade sonen helt enkelt iväg i stormen och köpte en dalahäst till mamsen <3

Alltså, hur gulligt är inte det?? 

Så ja, nu har den fått en hedersplats här hemma bredvid mitt fina troll som jag fick av dottern, när hon var i Sverige på julmarknad för några år sedan <3

Innan jag fick dalahästen av de unga tu så köpte jag iaf ett litet julpynt till granen i form av dalahäst, så nu är jag mer än nöjd :)

Ja, så var det en ytterligare sak jag har längtat efter då, som inte heller är helt lätt att få tag på här i Barcelona... Och det är förstås Öländska kroppkakor!!

Mums!!

De ölandska kroppkakorna görs av råriven potatis, till skillnad från de småländska kroppkakorna som görs av kokt potatis.

För min personliga smak är det ölandska absolut godast så det blev det dagen till ära.

Potatisar revs, och fläsk och lök hackades.

Efter att all vätska noggrannt har pressats ut ur den rivna potatisen blandar man ihop potatissmeten, som sen fylls med fläskblandningen och rullas ihop till runda fina bollar, kryddpeppar icke att förglömma här!

Ja, sen får de sjuda i saltat vatten i en stor kastrull (vi använde två t.o.m) lite mer än en timme och sen är det bara att äta.. självklart med rårörda lingon, skirat smör och en skvätt grädde.

Vansinnigt gott! Och mättande... men tre och en halv slank visst ner i undertecknads mage :D

Faktum är att jag aldrig nånsin har lagat kroppkakor själv utan alltid ätit på Öland när vi ändå var där så mycket, så bara det att få göra det själva var så väldans roligt, och ungdomarna hade redan gjort det och hade därför lite rutin på det.

Älskar att jag har barn som verkligen uppskattar matlagning, fina råvaror och gamla genuina recept <3

Ja, så blev det måndag igen, en vecka hade redan passerat med blixtens hastighet.

Jag skulle fara hem till Bcn sent tisdag kväll, så två hela dagar hade jag ju kvar att njuta av.

Sonen hade skola, och K jobbade så jag roade mig själv med cykelturer genom staden.

Det blåste friskt vid havet när jag var där och jag lyckades t.o.m få örsprång haha, det var inte igår :D

Ja, så sker det där märkliga igen... man hoppar på ett plan och tre timmar senare är man någon helt annanstans...

Hem till dom man längtar efter när man är borta... make, vovvar, fåglar...

Ullkappa och halsduk fick hängas in i garderoben då Bcn bjöd på högsommar med 25 gr och strålande sol :)

... och så klart efterlängtad dotter <3 

Ceviche och Orange vin intogs...

Havet  var kristallklart och fortfarande 24 grader varmt här, så stranden var proppfull...

...och jag tänkte på den folktomma, blåsiga höststranden i Sverige...

Kontrasterna...

... som fyller mig med sån tacksamhet och gör mig hel som person helt enkelt.

Så oerhört viktigt och dyrbart för mig!

Nu ser vi fram emot det motsatta, de unga tu kommer hit till bcn från Malmö nästa vecka och stannar 10 dagar, tjohoo!!

Gissa om det kändes fint när vi sa hejdå! <3

Här kan du läsa del 1 av min resa :)