Hej mars och vart tog februari vägen??

Snart 3 år med den här lilla rufstufsen nu <3

 Det är intressant hur man har en mental bild av något, och så helt plötsligt ändrar det skepnad och hela den mentala kartan ställs om.

Kompassen står och vippar och riktningen är oklar.

Lite så har det känts nu.

I 10 år har vi bott här mitt i en spansk storstad, och jag har älskat mycket av det. När vi kom hit 2016 från en liten sömnig småstad i Småland i Sverige var det som en ny värld som öppnade sig och allt kändes väldigt självklart och otroligt annorlunda och spännande.

Och jag kommer alltid att älska denna plats, detta kvarter, och ha den nära mitt hjärta.

Samtidigt kände nog både jag och maken en slags frihetskänsla när beskedet hade lagt sig om att vi behöver flytta härifrån.

Att själv ta steget att lämna en plats man älskar för nåt annat, lite på chansning, är ju inte alltid så lätt. 

"Man vet vad man har, men inte vad man får" och det där...

Tänker på alla gånger jag har varit uppe i bergen och tänkt... "Kanske man borde flytta upp här?"

Och så nu när vi faktiskt står inför att vi måste flytta så har många tankar börjat gro, nya ideer och visioner. Vilket känns väldigt roligt och spännande :)

Men...

Det jag känner mest just nu är att jag vill ha ett datum.

Då flyttar vi. Det här måste fixas. Osv.

Livet har ju liksom stannat upp litegrann. Allt fokus läggs, och måste läggas på detta med flytten. Det är svårt att planera saker. Jag hade egentligen tänkt att åka till Sverige nu i mars men törs inte boka nån resa ännu. Sonen har planer på att komma hit i april och vi vet knappt vart vi befinner oss då.

Nåväl. Det får vara så nu. Och jag vet att det kommer att bli bra i slutändan. Men ett datum vore trevligt.

Vi har ju hittat nåt vi verkligen känner för, men innan allt är klart kommer jag inte att gå in på detaljer. 

Och det är väl kanske därför jag har varit lite frånvarande här. Jag gillar verkligen inte att vara hemlighetsfull och inte berätta allt och så. 

Vill man inte säga B, så säger man inte heller A... lite så känner jag. Sen är det också känslan att man jinxar saker när man pratar om det för mycket. 

Jag minns när jag växte upp, och jag alltid fick förmaning av mina föräldrar att inte prata öppet om saker som inte var säkert ännu..

"Sara, nu håller vi det här inom familjen tills allt är färdigt..."

Det kunde gälla flytt/husköp, eller bilköp, eller resa, nån livsförändring helt enkelt, och ja, det sitter väl i.

Samtidigt bubblar det ju också inom en, att man vill berätta. 

Men framförallt är det nog för att det har varit så intensivt med allt möjligt och bloggvärlden har fått stå åt sidan helt enkelt. 

 Jag är också en person som behöver landa i mina känslor, känna in innan jag skriver om det öppet

 Jag kände dock att jag kanske måste ge nåt livstecken här iaf och bekräfta att vi mår bra, och känner oss glada och spända i detta, att vi liksom har gått in i den här nya livsfasen med gott mod och nyfikenhet :)

Hörrni, nu är det verkligen vår i luften här. Februari bara flög iväg bokstavligen, och nu är det alltså plötsligt mars. Redan!?

Jag och tjejerna tog en efterlängtad tur upp i bergen idag, där vårkänslorna verkligen fick spira. Jag kände så starkt att jag behövde connecta lite med mig själv igen, då allt som har snurrat har skapat en liten känsla av utomkroppslighet eller hur jag ska förklara det.

Att själen, eller det mentala inte riktigt har hunnit med i det faktiska, fysiska och man har suttit på axeln och tittat på...haha... låter knasigt kanske :D

Det är så vackert och blommigt där uppe nu. Mimosan står i full prakt, och här även den vackra väldoftande busken som heter Retama på spanska, och som jag förstår Vit ginst på svenska.

Överallt blommar även dom här vita, skira träden som tydligen är Slån enligt google lens. Otroligt vackra tycker jag och dom poppar upp som vita moln precis överallt.

12 år har vi tillsammans nu, jag och min prinsessa <3 Hon är pigg som en liten mört trots sina år, tack och lov :)

Jaa, lite så är alltså läget för närvarande. Inget spikat datum och fortfarande lite ovisshet.

Själva tanken att vi kommer att lämna platsen vi bor på nu är väl etablerad och vi känner oss helt överens med det. 

Vi är redo för ett nytt äventyr, helt klart.

Jag har en del foton från förra veckan när vi var iväg och så att säga sonderade terrängen, och kanske blir det snart ett inlägg om det.

Men inte än ;)

Hoppas att ni alla mår bra och får njuta av lite vårkänslor i någon form åtminstone vart ni nu befinner er i världen... :)

På återhörande! :)