En plats att älska


 Jag minns första gången vi kom dit. 2018 tror jag det var. Jag hade läst om det och blev nyfiken.

"Montgat Nord, den gamla fiskebyn utanför Barcelona, med kristallklart vatten och lugnare stränder utanför stadskärnan, som fortfarande går att åka till med lokaltåget..."

Nånting i den stilen stod det...

Jag tänker ofta på hur häftigt det var i början när vi bodde här i Barcelona och precis allt kändes exotiskt och spännande.

 Jag var också en annan person förstås. 

Flytten från Sverige hit och allt runtomkring det  var en energiboost utan dess like. En drastisk förändring som kändes så oerhört inspirerande och livsbejakande ur så många perspektiv. En fin känsla <3

De rosa glajorna satt som en smäck om man säger så :)

Fram tills dess hade vi hängt på Barcelonas fullproppade stränder, morron som kväll. Lyxen att ha en strand i stan, så livfull och annorlunda mot allt jag var van vid. Jag minns när man föreslog för vänner som redan hade bott här länge att "vi kanske skulle ta picknick nere på stranden" så var ingen så pepp på att sitta på stränderna i stan, "nä...så kaotiskt"...

Haha, jag småskrattar lite åt det idag, för så här 10 år senare känner jag ju precis samma. Kaos har långtifrån samma tjusning längre som den hade de där första åren...

Jag kan slås av den enorma energi jag hade då, och värmen som jag bara älskade! 36-38 gr, ja tack!! Ja, jag kan nästan känna lite vemod över tanken..

Ödlan (jag?) ömsade definitivt skinn vid nåt tillfälle.

Ja, så läste jag om Montgat Nord då. Där nån gång i juli 2018.

"Vi åker dit" sa jag till familjen och vi packade strandväskorna.

Vi blev inte besvikna. En helt fantastisk dag fick vi, och vi hade funnit en ny liten pärla.

Ett litet paradis. Kristallklart vatten i en så vacker turkos färg, små strandvikar mellan stenpartier, en känsla av en egen liten plats i det stora. 

Julafton 2018 var vi där och jag badade t.o.m :D En annorlunda julafton, men i min smak helt perfekt då:) 

Sen kom vinter/vårstormarna. Och pandemin. Mycket förstördes där, stora stenar rasade över strandvikarna som i princip försvann på flera partier. Och pga pandemin hamnade underhållet efter och den lilla pärlan fick sig en ordentlig törn helt enkelt.

Men jag har alltid känt en dragning dit. Det är nåt med atmosfären där som talar till mig. Nåt slags lugn som fyller mig. Känslan av att befinna sig i en liten egen värld mitt i allt stort.

Samtidigt har jag känt mig sorgsen över människor som inte bryr sig om vår natur. Gått längs vissa partier vid stenarna mot havet och chockats över mängden sopor som bara lämnas till sitt öde mellan stenarna.  Inte vid stenar där jag brukar sitta men ändå. Blir ilsk över vissa individers nonchalans och disrespekt.

Det finns dagar när vågorna går så högt där att det knappt finns nån strand att sitta på. Då får man gå lite högre upp och bara betrakta skådespelet.

Kanske är det just det vilda, lite oberäkneliga som tilltalar mig? Fast ändå med en känsla av lugn...Det där lite kantstötta... Ja, förutom soporna förstås.


Nu hade jag inte varit där på ett bra tag faktiskt. I höstas nån gång. Den här passerade vintern inbjöd inte så mycket till strandpromenader pga av vädret. 

På tisdagen sa jag till maken att jag ville dit. Nånting långt där inne kallade på mig. 

Maken är inte lika förtrollad av Montgat Nord, men han var på. 



...och blev inte det minsta missnöjd ;) 

Vi möttes av kristallklart, stilla vatten. Den där speciella tystnaden av lågmält hav. 



Jag och lilla Dollan landade på vår lägerplats vid skuggiga stenar och parasoll... <3



...medan Margot kämpade på med sandig duk bredvid husse :D Och joodå, hon är nog den skyldiga till det mesta av sanden där då hon älskar att gräva och sprätta runt i sanden till husses stora förtret dock :D

Haha, kunde inte låta bli att småskratta... jag och Dollan satt lugnt och behagligt, utan massa sand på solcremeskladdig kropp, men dom där två promt skulle kämpa på där på duken :) Margot gav till slut upp och la sig i skuggan vid stenarna hon också men det tog sin lilla tid, fniss..




Nä, inte det minsta missnöjd var jag där och då faktiskt :)



Och många bad blev det förstås, vi har runt 30 grader varmt nu och i havet är det ca 22 gr... vattnet var verkligen helt perfekt, jag gillar det allra bäst när det är stilla och inte stora vågor om jag ska bada. Det var fullt med fiskar omkring mig och vattnet kluckade  behagligt och bröts bara av med några små krusningar här och där.



Vi spenderade några timmar där, sen började  em-folket ramla in... ja, det är olika typer av människor faktiskt den här tiden på året. Vi tillhör morron-folket ;)

Vi packade ihop våra saker och tog tåget tillbaks till stan.



Kommentarer

  1. Halloj!
    Vi hade ju varit på denna plats på semester sedan 2012 som vi sedan köpte huset på 2016 så vi visste ju lite om det. Men känner ändå igen den där känslan när man börjar utvigda sina vyer lite mer utanför men ändå nära.
    Och då var inte solen och värmen några problem utan man älskade det.
    Er vackra lite lugna badplats ser underbar ut och skönt när man verkligen inte behöver trängs på stranden.
    Ha en fortsatt fin torsdag.
    Kram Carin

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sara i Barcelona28 maj 2026 kl. 09:34

      Hej Carin!
      Ja, det är verkligen en både spännande och inspirerande känsla när man faktiskt var på plats och kunde börja upptäcka sina nya omgivningar, för oss var bara faktumet att hitta hem ett litet äventyr, haha😄 Ni var lite mer vana vid platsen men säkert var det ändå en spännande känsla även för er☺️
      Haha, nä, då var man så svältfödf på både sol och värme så man sög åt sig som en svamp, nu är man lite mer van att ha det omkring sig😉
      Ja än så länge är det lugnt och behagligt där så man kan verkligen njuta❤️
      Detsamma önskar jag dig!
      Kram tbx!!

      Radera
    2. Hej Sara! Ser ljuvligt ut... Aruba, Maldiverna? Nej, Montgat Nord!! Älskar det turkosa vattnet, sanden och den där känslan av en liten frizon mitt i allt. Och jag känner igen sorgen över hur människor behandlar naturen. Det gör ont när man älskar en plats och ser den förfalla eller skräpas ner. Fy SKÄMS!! Men fint att ni kom dit!

      KRAM till DIG! Anna

      Radera
    3. Hej Anna!
      Japp. Montgat Nord minsann :) Precis, en liten frizon mitt i allt, lite så känns det där <3
      Ja, fy sjutton! vad är det med folk som bara lämnar sitt skit och går, blir galen på sånt verkligen :/ Framförallt är det på gångvägarna längs med havet mellan dom olika strandremsorna, tack och lov är det rent på själva stranden , men så tråkigt att se när man promenerar...
      Kram tbx!!

      Radera
  2. Men så fint! Vilken härlig dag och det är något speciellt med hav, horisont och den vita mjuka sanden. Underbart fint att se, kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Monica!
      Ja, väldigt fint :) Och visst är det speciellt som du beskriver det <3
      Tack! Kram tbx!!

      Radera
  3. Kanske det är dit ni ska flytta en dag? Ser ju fantastiskt ut, en så gott som tom strand är underbart. Nedskräpning är något vi reagerade mycket över i Spanien, finns här också, men inte alls i samma utsträckning. Fattar faktiskt inte vad som är svårt att begripa, ta med dig skräpet bara, har jag ju lust att säga till alla som bara slänger omkring sig. Verkar inte finnas någon skämskudde heller. för det görs helt öppet, såg en i en bilkö i Katalonien en gång som bara öppnade fönstret och slängde ut ett uppätet kakpaket ur bilen. Sorry, nu gick jag igång. Kramar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sara i Barcelona29 maj 2026 kl. 00:30

      Hej Anna!
      Nej, flytt dit kommer det inte att bli, av olika orsaker men vi är mer för södra sidan när det gäller att just bo☺️ Detta är norra sidan
      Ja, det där med nedskräpning gör mig galen, folk sitter vid stenarna längs med havet, dricker öl, äter snacks, har det soft... Jamen be my guest, men ta med dig skräpet för bövelen! Men nä, enklare att låta det ligga kvar...tvi för sånt! Papperskorgar finns men icke...
      Fattar verkligen att du går igång, det gör jag med😆😤
      Kramar tbx!!

      Radera
  4. Ja, men oj, vilka underbara vyer! Förstår att ni trivs där. Det känns så främmande allt här. Går gärna ner till vattnet, men är långt ifrån att doppa mig (fast jag gillar att bada). Vad fint att det ändå blivit bättre än det var direkt efter pandemin.
    Jag HATAR skräp - plockar gärna då jag går vid vattnet efter vinterstormarna. Här på Sturkö finns inte mycket alls, kommer ihåg Thailand - hu! Detta är helt klart en kulturskillnad. Förstår bara inte (fast jag försöker snälltolka, tänker på ett av Anna i Portugals senaste inlägg) - hur kan man inte vilja hjälpa Moder Jord på alla sätt som tänkas kan? Att inte slänga skräp rätt ut är det absolut lättaste sättet tänker jag... Jaja, någon gång kanske jag blir upplyst. Kram och trevlig helg!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sara i Barcelona29 maj 2026 kl. 00:41

      Hej Monnah!
      Ja det är en fin plats, i synnerhet nu innan högsommaren tar vid, alltså när det fortfarande är lite lugnare med folk, värmemässigt är vi redan i högsommartemperaturer😆
      Sonen och hans sambo har redan badat flera ggr nere i Skåne, dom har haft så varma dagar, men vattnet var väl runt 16 gr sa dom☺️
      Ser absolut ingen anledning till att snälltolka folk som slänger skräp i naturen, inte för en sekund kan jag säga! Det där är ren lathet och nonchalans, inget annat😤
      Vi brukar också plocka skräp men dessvärre är det för mycket just på dom platserna för att få med sig som ensam person, som tur är brukar grupper av människor göra kraftinsatser på såna platser och samla upp skräpet i sopsäckar tillsammans.
      Kramar tbx!!

      Radera
  5. OJ OJ vilket smultronställe, vill bara hoppa in i bilderna. Vilken plats att älska. OCH din ring, Sara ... jag kommenterade den på Insta, men den är ju bara sååååå cool!!!!
    Nej, ngn snälltolkning i att slänga skräp i naturen ser inte jag heller. Det är bara ren och skär förbannad lättja och det är såååå otrevligt och så arrogant. Vad ger dem rätten liksom? Brukar också reagera på det. Speciellt när man reser längs vissa stora Interstates (motorvägar) ... TROR vissa att de bara kan öppna rutan och slänga ut skräpet? SÅ sjukt och så fel.
    NÄ nu ska jag titta på dina foton igen och bara tänka på hur FINT det ändå är där!! Kramar och trevlig helg!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Annika!
      Ja, det är ett litet smultronställe för mig verkligen <3
      Tack...jag älskar den ringen, och som sagt har jag en likadan med ljust rosa stenar, båda är från Italien och jag har fått dom i present av maken och dottern <3 Den turkosa brukar få följa med till stranden, stenarna har samma färg som havet :)
      Nej, verkligen ingen snälltolkning för såna människor, ser jag 0 anledningar till, har man missat vikten av att håller efter skräp i naturen måste man ha bott under en sten senaste decennierna :D Och att folk bara slänger ut från bilarna är ju också helt sjukt!

      Ha en fin helg!!
      Kramar tbx!!

      Radera
  6. Vad är det för fel på folk och svårt är det att bära med sitt skräp hem när man burit dit sin matsäck?? En jätttefin plats och det första fotot med den färgglada parasollen ser underbart ut. Att jag sedan avskyr sandstränder där man får sand som kryper in överallt är en annan femma, men det är hur som helst vackert på bild…

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sara i Barcelona31 maj 2026 kl. 01:05

      Hej!
      Ja det kan man verkligen fråga sig, detta är ju på vägarna mellan dom olika strandvikarna så jag kan tänka mig att det är grupper som sitter där på kvällarna/nätterna och dricker öl och sen bara lämnar... Otroligt trist att se är det iaf.
      Sand kan vara lite jobbigt, det håller jag med om, men väldigt vackert är det vid dom små vikarna (även IRL☺️), och med stol är det perfekt😃

      Radera
  7. Jag blir också irriterad över nedskräpningen i vår natur. Den som är så vacker, hur kan man vilja förstöra den med skräp?
    Det ser underbart ut. Jag föredrar också ett stilla vatten utan vågor, men jag kan också fascineras av tidvatten och hur vågorna kommer högre och högre upp på stranden. Naturens skådespel.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sara i Barcelona1 juni 2026 kl. 05:58

      Hej Jossu!
      Ja, man undrar verkligen hur människor kan vara så nonchalanta?? Usch!
      Tack, det är en fin plats, och tidvattnet där är väldigt kraftigt så på em under sommartid kan strandremsorna helt försvinna under vatten pga det, inte lika mycket vintertid konstigt nog... Stilla hav är det finaste att bada i även om det kan vara roligt att leka i vågorna också ibland☺️

      Radera
  8. Vilken underbar dag ni fick! En härlig plats! Gillar vågor men finast är det ju att bada i ett stilla hav. Instämmer med Annika, ringen är jätte cool!
    Blir också arg och irriterad när ser allt skräp i naturen och speciellt cigarettfimpar…usch, vidrigt!
    Kram, Lisa

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sara i Barcelona2 juni 2026 kl. 00:41

      Hej Lisa!
      Ja, det är en mycket fin plats, och stilla hav ger ett lugn tycker jag, vågor är mer "brusigt" och dramatiskt då dom oftast är ganska stora här☺️
      Älskar båda mina ringar, har både turkos och ljusrosa🙏
      Älskar desto mindre folk som lämnar skräp...usch! Här får man inte röka på stränderna och det är bra!
      Kram tbx!!

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Barn av vår tid?

Nya tider och flytt

En hommage till svunna tider