Acceptans, hemlängtan, bara längtan och konsten att skingra tankarna

 Den här tiden på året önskar jag alltid att jag vore en morronmänniska. En riktig early bird... 

Men jag försöker att komma upp tidigt även mina lediga dagar, och under min semester förra veckan så ställde jag klockan så att jag hann njuta av tystnaden, och den lite svalare och friskare temperaturen som är då.

För ja, nu har vi klivit in i den spanska högsommaren och värmen rullar obarmhärtigt in som på räls dag för dag.

Jag ska vara ärlig. Jag har fajtats med mycket blandade känslor den senaste tiden. Jag har inte heller känt att jag har kunna sortera upp dom på ett logiskt och konkret vis.

Acceptans har fått bli ett ledord.

Att göra kemo för andra gången... att gå från att känna sig superfrisk och stark till att liksom falla ner i det hålet igen har varit tungt. Onkologen förklarade för mig att det är helt normala känslor, tröttheten är jätterimlig då det förstås är tufft för kroppen (jag är lite äldre och gör det en andra gång), även om detta är en lite mer mildare kur. Jag tror bara att förra gången gick jag från att känna mig väldigt dålig till att må bättre ganska omgående. Den här gången kom det lite mer som en chock att jag var tvungen att göra det även att jag kände mig helt och fullt frisk.

Och cellgifter är ju inte att leka med. Som man hör på ordet, så är det ju gifter som sprutas in i kroppen... så jag fortsätter använda ordet kemoterapi som på något vis låter lite snällare.

Helt klart har det varit jobbigt och när jag fick beskedet i december förrra året har tankarna och känslorna kommit i vågor, vissa dagar mjuka och fina, andra dagar stormande och högljudda.

Mitt i allt detta har hemlängtan spökat. Sen vi kom hem från Sverige så har den envist gnagat inom mig. Ibland skavigt, som en irriterande klåda...ibland hårt som en smäll i huvudet... och andra gånger som att bära en tung tegelsten i hjärtat. 

Det finns ingen rim och reson i detta förstås. Eller jo, lite kanske. Efter 10 år i Spanien så är det kanske inte så märkligt att man saknar sitt hemland till och från. Stängningen av mitt älskade Collserola har absolut påverkat då¨jag har känt mig så vilsen i själen av att inte kunna vara där. Årstiden också, sommaren här är den tid jag gillar minst av flera skäl vilket är lite förvirrande på nåt vis. så har det ju inte alltid varit men ja, dom senaste åren är det oundvikligen så.

Också förbannad. Förbannad på galenskapen att stänga ett helt naturreservat för en så stor mängd  människor i så många månader... men vi stoppar där. Efter Covid-åren här lovade jag mig själv att inte acceptera ologiska regler och förbud som att inte få vara ute i naturen tex, och likväl befinner jag mig nu i samma situation igen. 

Så jo, Sverigelängtan har absolut trängt sig på mer på djupet. Det rena, friska... naturen, lugnet, energin som jag sög åt mig som en svamp när jag var där, såklart i kombo med att dela det med barnen. 

Men livet är ju mer komplext än så, det vet vi ju alla. Man flyttar ju inte bara ett liv in i en annan kontext och så är allt frid och fröjd. Alla livsval har konsekvenser, båda positiva och mindre positiva och det är väl just dom känslorna som har bråkat lite extra med mig nu. 

Och det jag vet alltid hjälper mig för att skingra tankarna är att landa här och nu. Inte forcera fram svar som inte finns, eller fastna i ett dränerande tankemönster.

Träningen... så viktig för mig. Bara att sätta på mig träningskläder när jag går ut med hundarna även här i stan blir en mental sporre. Promenera under lummiga träd på skuggiga gator, igår fick vi ihop 5 km trots värmen.. komma hem och köra ett träningspass med fläkten på högvarv. Jag accepterar att jag inte kan köra allt för hårt eller ta långa löprundor just nu, men bara att röra sig till musik gör så mycket för välmåendet tycker jag.

En stunds meditation där både tankarna och icketankarna får flöda, komma och gå utan ramar eller riktlinjer.

Djuren förstås! Mina älskade fina djur som verkligen fyller mig med så mycket kärlek och glädje <3 Maken är i Italien just nu och hälsar på familjen, och när han kommer tillbaka nästa vecka har han lilla Jafi med sig.... oj, så spännande och mysigt det känns kan jag lova :)

Vi fick lite foton häromdagen där han nu görs redo för nya äventyr i Barcelona... nyklippt tex :D


Alltså... hur söt?? <3



...tänk att den här lilla fluffbollen snart är här :)


...och mina Dahlior frodas och knoppas, jag har även plockat in i vas... Det här är två olika sorter, Cafe au lait och Dianas memory :)



Väntar nu också ivrigt på att den här Dahlian ska blomma, Thomas Edison, en mörklila sk tallriksdahlia, den har jag ansat eller vad man ska säga, så att den ska bli mer vid, än hög (kollade på YT ) och då tar det lite lkängre tid för blomning som jag har förstått.



Luktärten följer jag med viss bävan, vet inte om den kommer att klara den heta solen här även om jag skyddar den väl... vi får se :D



...och den här sötnosen kommer faktiskt från Collserola... den plockade jag därifrån förra året, och så rotade den sig och blommar nu... vilket är intressant då den vanligtvis blommar i kallare temperaturer, typ februari här... jag tänker att den kanske bara vill ge mig lite kärlek från bergen nu när vi inte kan vara där <3




Gullig tomat va, haha :D Inte min egen odling men värd att dela tycker jag :)

Ja, det var lite rapport från min hörna av världen. Jag har inte varit särskilt aktiv i bloggvärlden då jag faktiskt inte har känt att jag har haft så mycket att berätta. Jag har tyckt att det har varit skönt att så att säga checka ut, och skingrat mina tankar med andra saker utanför dataskärmens ramar.

Kreativiteten har fått blomma i andra delar helt enkelt,i  lite mer fysisk form som målning, pyssel... och ibland har jag bara inte lust att dela allt. 

Jag kommer så klart rapportera hur det går med lilla Jafi när tiden är mogen :)

Fram tills nästa gång önskar jag att ni alla njuter av härliga sommardagar, och att ni som bor i Sverige får en ljuvlig midsommar. Eller ja förstås, alla som väljer att fira..vart du än bor :)

Själv jobbar jag, och har dessutom kemobehandlig på agendan på självaste midsommarafton... hm... borde ju vara förbjudet, haha :D jaja...

Varm, het och klibbig kram till alla från ett högsomrigt Barcelona <3






Kommentarer

  1. Kära fina SilverSara, alltså det du går igenom är ingen barnlek. Det tar på både ditt psyke och din fysik. Inte konstigt om du är trött, orolig och känner himlens alla känslor inom dig. Kalla det kemo, tycker också det låter snällare än både cellgifter och cytostatika. Eller kalla det vad Bec sa, liquid gold som ska LÄKA dig. Men det är ju en jäkla boxningsmatch du går igenom nu.
    Hur många behandlingar har du kvar?
    Sedan enorm hetta som lök på laxen. Kan bara tänka mig hur det sliter.
    Men du är stark och tar dig ut och tränar och håller igång. BRA där, det kan ju endast vara bra.

    OCH ja, ta du ledigt från hela Bloglandia och skriv inlägg bara då du själv vill och känner för det. Känn absolut noll stress vare sig att skriva själv, eller att besöka bloggar. Gör bara vad som känns bäst här och nu.

    Att stänga av naturreservat borde vara förbjudet. Alltså där förstår jag dig till 100. Naturen läker ju, och naturen stärker. Vilken ren sorg att du inte får komma till favoritplatsen. jag skulle också vara förbannad och uppgiven över det.

    Hemlängtan till sist, förstår den också. Speciellt den här tiden på året och särskilt nu med kemon också som förpestar ditt liv. Att sakna Sverige, alltså förstår, förstår.
    Hoppas du kan komma upp dit en liten sväng innan sommaren är över.

    Skickar många kramar, tankar och kraft till dig. Until next time, my dear!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Annika!
      Tack för dina fina ord <3
      Och tack för att du förstår... jag känner ju samtidigt att jag liksom inte vill gnälla då det finns massor med människor som har det så mycket jobbigare än vad jag har. Hälsan är ju en så viktig del av ens välmående, så är det ju.
      Eller hur! Jag blir så triggad när jag tänker på det, och vildsvinen promenerar vart dom vill ändå, som att det skulle hjälpa att folk inte får vara i skogen. Jag hoppas verkligen att dom löser detta dilemma snart då det känns helt absurt det här.
      Hemlängtan kan vi nog båda relatera till, vet ju hur du känner också just nu <3
      Jag sa till maken att jag nog ska åka till Sverige i gråaste, märkaste november nästa gång så att jag verkligen är där när det inte är kul, haha :D
      Kramar tbx till dig kära vän <3 //SilverSara ;)

      Radera
  2. Åh Sara jag har tänkt på dig! Förstått att du velat pausa. Hänger också med på hela ditt resonemang om att man känner sig kastad i ett svart hål. Stor Kram på det! Mina luktärter ser mer gula än gröna ut redan så jag tror inte att de kommer att blomma. Ser fram emot att läsa om Jafi och mottagandet han får av de andra två hundarna. Jag ska också till sjukhuset i morgon. Medicinhämtning. Alltid dränerande trots att jag ingenting gör. Kramar Marika

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Marika!
      Tack för fina ord, och jag vet att du förstår känslan <3
      Nog har det varit lite skevt att acceptera att man ska behöva genomgå en jobbig behandling när man inte ens har känt sig sjuk, samtidigt som jag ju förstår resonemanget till fullo. Jag försöker hålla mitt fokus framåt som alltid, ta mig förbi detta och se fram emot nästa år typ, det är då jag är färdig (tänker dock inte ringa i klockan denna ggn!)
      Ja, det ska bli spännande att se hur flickorna tar emot lilla Jafi, men jag hoppas att de kommer tycka att han är en go liten kille <3
      Visst är det dränerande, skulle hämta några sprutor häromdagen som jag måste ta pga av kemon och fick stå och vänta en timme vid sjukhusfarmacian innan jag kunde få ut dom, småsegt helt klart :D
      Hoppas att du får en bra dag trots allt!!
      Kramar tbx till dig!!

      Radera
  3. Det måste vara otroligt svårt att göra en behandling för något som du inte längre har. Som att gipsa en fullt frisk arm. Kemo låter bättre hos mig också, ett bra ordval tycker jag. Alla vet ju vad du menar. Tror på din tanke om att besöka Sverige i kallaste och mörkaste väder nästa gång, om du vill häva längtan. Men kanske du mår bra av att längta dit också? Det betyder ju inte att du behöver flytta dit. Så spännande med Jafi, hoppas och tror det kommer gå finfint med tjejerna! Kramar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Anna!
      Jaa, precis så har det känts, just iom att det också är en behandling som tär på kroppen. Jag har verkligen fått jobba med acceptansen där och lita på sjukvårdens bedömning i det här, men nog har det varit med lite sur eftersmak.
      Haha, jaa, jag får göra så, åka dit när det är kallt, grått och mörkt och riktigt trist :D Jag är ju ändå glad att jag kan åka dit smidigt och enkelt och faktiskt kan jag tom jobba där om jag vill förutsatt att jag säger till i god tid :)
      Det känns så mysigt och roligt med Jafi, tack för peppande ord <3
      Kramar tbx!!

      Radera
  4. Hej Sara, så tufft och overkligt med på något sätt att nu denna tid gå igenom behandling, kallar den så för behandling är något bra som ska krympa, bromsa och bota alla elaka celler som delar sig snabbt och dem angriper behandlingen först men tyvärr även friska goda som också växer och ska dela sig normalt men tar det lite långsammare men en del av dem drabbas också därav biverkningarna från olika organ och vid pauser i behandling hinner de friska återhämta sig.

    Kanske positivt ändå att du har vården där, den verkar bra och kompetent. Här i Sverige ökar stressen för både patienter och personal och många cancerläkare tänker lämna i protest och andra mycket kunniga utvisas i det märkliga systemen vi har.

    Hoppas verkligen det är lite mildare behandling denna gång så det känns bättre. Och fantastiskt att du orkar och bara bestämmer dig för bra och anpassad träning, betyder mycket gott för kropp och själ.

    Och vovven, hur kan man bli så söt? Såg så snäll ut också och väntar på att komma till matte. Vilken gullig hund.

    Och vilka vackra dahlior! Fantastiska!

    Och önskar dig allt bra som finns din midsommarafton trots det du måste göra men hoppas att det känns bra i både bemötande och behandling.

    Ja. Förstår din Sverigelängtan i denna vackraste tid. Jag älskat midsommar och all dans, sång och musik och fina människor på fina platser, ibland vid Tämnaren där vi firade vid en stor gård och sen ungdomstiden, egen familj och nu. Men inte lika viktigt idag med stora fester, mindre går bra. Kan bero på åldern😊
    Kram till dig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Monica!
      Tack för fina ord, dom värmer <3
      Ja, behandling kallas det ju här också (tratamiento) och när jag ska på sjukhuset så går jag till "sala de tratamiento". Precis, den känner ju inte skillnad på cellerna tyvärr, nu måste jag ta en kur med 5 sprutor också för immunförsvaret, och det klart att det känns så motsägelsefullt allting när man i grunden mådde bra. Men jag litar absolut på vården här och jag känner mig trygg. Usch vad tråkigt att stressen ökar i ett så utsatt och viktigt område som vården. Märkliga prioriteringar.
      Just att röra på mig och träning är superviktigt för mitt välmående och jag försöker verkligen bita ihop och göra det även när det känns motigt :)
      Tack, jag är så glad att det har gått så bra med Dahliorna, och så härligt att se dom <3

      Lilla Jafi är så söt, och är väldigt snäll och glad liten kille :)
      Längtan till sitt hemland kommer ju alltid att finnas, tänker jag, och Sverige den här tiden är ju ljuvlig på alla vis <3
      Hoppas att ni får en härlig midsommarhelg var det än blir <3

      Kramar tbx till dig!!

      Radera
  5. När jag läser ditt inlägg tycker jag ditt mående, din längtan till Sverige och den allmänna inställningen är helt logisk. Kemoterapi är ingen snäll behandling även om den här kuren är lindrigare än den förra. Skillnaden är ju att du då var tvungen för att bli frisk och motivationen måste ju ha varit helt annorlunda mot nu när du är frisk. Hoppas allt reder upp sig och att det känns lite bättre framöver

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej B-M!
      Tack för att du förstår :) Och du sätter känslan på pricken rätt, utgångsläget är helt annorlunda och det gör att det känns mer motsägelsefullt den här ggn...
      Det är bara att bita ihop och se framåt, så är det ju!
      Tack igen :)
      Kram!!

      Radera
  6. Kära Sara! Du sätter ord på så mycket… acceptans, längtan och allt det där som livet rymmer. Och samtidigt så tufft med cellgiftsbehandling igen! Tänker på dig ska du veta!! Tur att du har dina djur och blommor som kan ge lite tröst, styrka och närvaro mitt i allt. Hur söt är inte lilla Jafi!! Snart är han hemma hos dig. Och dahlian Café au Lait väntar jag på här hemma, en stor favorit. Precis som den är du vacker, stark och full av livskraft Sara!!! Tack för att du delar med dig så öppet.

    Glad midsommar och Kram till DIG!! Anna

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Anna!
      Tack för dina fina ord <3
      Ja, man måste fokusera på allt som är det fina och bra omkring oss, annars blir livet väldigt trist :)
      Visst är Jafi supersöt!! <3
      Cafe au lait-Dahlian är sååå vacker, och blommorna så stora! Ljuvliga <3
      Tack igen!!
      Kramar tbx!!

      Radera
  7. Jag förstår dig precis hur du känner. Men som alltid så vänder du det till det positiva. Jag tänker på dig och jag vet att du kommer klara detta.
    Det där med Sverigelängtan. Har ju inte kunnat åka hem till Sverige på över ett år nu. Visst har jag pratat med alla mina nära och kära men inte live. Hålla och krama dem det längtar jag till mest.
    Så vackra dina Dahlior är. Hoppas det blir något utav luktärten med.
    Glad Midsommar till dig nu och visst ja så himla söt Jafi var.
    Kram Carin

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Carin!
      Ja, det vet jag att du gör <3 Och så klart måste man försöka fokusera på det som är positivt även om det måste få finnas dagar man bara är och även tillåter jobbiga känslor.
      Jag hoppas verkligen att du kan åka till Sverige snart, kanske du hinner ta en tur mellan dina behandlingar, eller känns det lite för jobbigt kanske? Tur facetime finns iaf <3
      Så glad för mina Dahlior och jag håller tummarna för luktärten :)
      Visst är lilla Jafi söt!! <3
      Detsamma!!
      Kramar tbx!!

      Radera
  8. Att genomgå en kemoterapi när man känner sig frisk måste vare jätte tufft och enormt påfrestande. Tycker att du är så stark Sara, fantastiskt hur du hanterar situationen! Fysisk aktivitet och träning tror jag är jätte viktigt! Och mycket gos med dina pälsklingar ;-). Snart kommer en till liten söt vovve! Jafi är underbar!
    Skickar en stor kram till dig!
    Lisa

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sara i Barcelona19 juni 2026 kl. 23:23

      Hej Lisa!
      Åh, tack för dina fina ord❤️ Dom värmer!
      Nä, det är inge vidare, men men😅
      Innan jag blev sjuk 2022 kan jag räkna mina sjukhus/läkarbesök på ena handen utan problem. Jag har också alltid undvikit mediciner osv, knappt tagit en värktablett, och så helt plötsligt hittar man sig själv mitt i vårdcirkusen och det är liksom bara att gilla läget. Jag vet inte om jag är så stark egentligen, men jag måste ju acceptera och göra det bästa av situationen helt enkelt😌
      Ohja, utan fysisk aktivitet mår jag dåligt, så det är ett måste åven att det är så mycket mer krävande den här tiden på året när det är så varmt...
      Jaaa, snart kommer lilla Jafi, ska bli så mysigt🤗❤️
      Stora Kramar tbx till dig Lisa!!

      Radera
  9. You look gorgeous! And your dog is beautiful. Your photos are lovely! I am so sorry you are going through a difficult time. I wish you good health and happiness. Warm greetings from Montreal, Canada.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sara i Barcelona22 juni 2026 kl. 03:35

      Thank you so much☺️

      Radera
  10. Jafi ser så otroligt söt ut, ser fram emot att "lära känna" bättre framöver.
    Inte är det konstigt att det är så många känslor som krockar omkring angående både det ena och det andra! Javisst, jag "tjatar" om acceptans och ser vilken stor skillnad det kan göra till det bättre för många, men samtidigt måste det finnas utrymme för att sörja och vara förbannad för det som behöver hanteras på det viset också. Tänker verkligen på dig och önskar att det kan bli en sommar som blir mjukare i kanterna än våren har varit...
    Dina dahlior är ALLDELES underbara. Jag hade ingen Café au Lait kvar efter förra året. Det var något virus (svenska dahlior är tydligen hårt drivna trots att så många drabbas av just virus, men det gäler kanske resten av världen också - de har ju varit oändligt poppis). Mina gamla sorter har börjat blomma, de andra får jag vänta ett tag på.
    Ta hand om dig, kära Sara. Jag önskar dig bättre dagar och svalka i bergen vad det lider. Stor kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Gomorron Monnah!
      Tack för fina ord <3
      Lilla Jafi är nu hemma hos oss och han är sååå söt och go <3 Tjejerna verkar tycka han är helt ok och han har ett otroligt mjukt och fint sätt mot dom :) Han gillar inte stadsliv dock, alldeles för mycket ljud när man ska ut på promenad så där har vi lite att jobba med.
      Ja, det har varit mycket känslor som sagt, och acceptansen har väl kommit och gott, haha :D Men inser ju samtidigt att det inte är så mycket annat jag kan göra än att acceptera vissa saker...
      Älskar mina Cafe au Lait, så tråkigt att dina blev sjuka :/
      Tack fina du och detsamma, svalka och bergen lär dock dröja ett bra tag till...
      Stor kram tbx!!

      Radera
  11. Det låter som att du har det tufft ... och jobbar på bra!! När det gäller "morronmänniska" (vilket jag är) kan jag dock berätta att det inte bara är en fördel. Jag är alltid pigg på morgonen (även om jag somnar sent) men det tar ut sin rätt senare ... jag kan bli vansinnigt trött på eftermiddagar och kvällar, ibland med huvudvärk och tankesvårigheter som följd för att jag pressar mig att hålla mig vaken (typ för att det är oartigt att gå och lägga sig 21:00 osv) ... Hela mitt liv har jag önskat att få bli en kvällsmänniska, för att slippa dessa tunga kvällar då jag pressar mig till max, men nej, någon har bestämt att jag ska var pigg 05:30... haha ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Helena! Och tack!
      Jag är ju kvällsmänniska och håller mig vaken sent utan några problem. Nu när vi har så varmt är också kvällarna behagliga och lugnande på nåt vis, och jag mår som bäst då :) 5.30... ja, om jag ställer klockan, verkligen stiger upp och dricker kaffe så går det ju, men inget jag känner mig pepp på, haha. Är dock nöjd när jag faktiskt gör det, men det är inte naturligt för mig. Förstår ditt dilemma också förstås :)
      Ha det fint!!

      Radera

Skicka en kommentar